Tänk...
...när jag tittar i backspegeln på året som gått så ser jag hur mycket jag har förändrats som människa. På gott och ont.
Visst är den yttre förändringen den största - det konstiga är bara att mitt huvud inte håller med om att jag har gått ner i vikt. Känner mig fetare än fetast och fulare än fulast. Hudflikarna som hänger gör att jag känner mig bläig. Samtidigt så orkar jag mer rent rörelsemässigt och konditionsmässigt... och det är en enorm glädje. I allt också en sorg att jag inte fick denna operation tidigare så att jag kunde varit mer mamma till mina barn. Orkat mer, lekt mer o allt sådant som jag egentligen har velat göra men inte förmått. Rädslan att gå upp i vikt finns där hela tiden och motionsbiten är den stora saken som jag inte löst. Jag hinner inte gå på gym, hoppas kanske finna tid till att simma igen - men vet inte hur jag ska få till det med pendling till jobbet o att arbeta o att sköta hem o barn. SUCK it SUCK´s.
I backspegeln ser jag också att året farit fram ovarsamt med mig. Jobb-bytet, alla begravningar på det privata planet, 40årsdag och funderingar över vad livet ska bära med sig.
Samtidigt så kan jag se att det nya jobbet har gett mig en härlig församling. Under julhelgens alla gtj så har jag fått så mkt positiv feedback på mitt jobb - så mkt att jag ibland funderar på om det är mig som de talar om. Har fått ha alla "de stora" gtj o sist var det 301pers där. Härligt o mäktigt. Samtidigt så är jag lite "predikotrött" o får fortfarande inte tiden att gå ihop. Vet inte om det är min planering som är dålig eller om det är så att jag inte har koll på rutinerna än.
På relationsfronten så tar det också tid och ork - på gott och ont. Det märks att man inte är 20år längre. Och att få ihop två liv, barn och avstånd... ja... det är inte lätt.
Men på det hela taget. År 2009 har varit förändringarnas år. Jag är på ett sätt samma Ellinor, men ändå inte... det är som om jag mognat, blivit mer cynisk, mer allvarlig... och ändå. För den som tar sig tiden så ser man att det är jag... JAG... som står här.
måndag 28 december 2009
onsdag 23 december 2009
God Jul!
-62.5kg
Det är inte klokt! Fattar inte att jag gått ned så mkt och att det är jag som syns där i spegeln när jag ser på mig själv. Fast jag lider över den lösa huden som är kvar. Kroppen ser inte ut som jag vill, men den fungerar och det är det som jag ska vara glad över.
Julstöket är nästan över. Gröten är just kokt så det blir nog lite gröt o skorpor om en stund. Åt ½ lussebulle på jobbet igår och det gick ganska bra - men mer - nej... finns inget sug o inget behov av det.
Jobbigt att inte kunna komma hem till släkten i helgen. Vill så gärna vara i Skåne hos de mina. Skåne är hemma... och jag känner att jag saknar allt där nere. Vänner, släkt o miljön.
Jobbar i helgen. Både bra o roligt men samtidigt lite surt för barnen som blir sittandes hemmavid utan mig... men, en dag i taget...
Så nu önskar jag er alla en god och välsignad julhelg. God mat och goda samtal. Det behöver vi alla i denna mörka och kalla värld. Om vi visar kärlek till vår nästa kan vi förvandla världen som vi lever i.
måndag 21 december 2009
Snart är det jul...
...dagarna måste gå fortare ju äldre man blir. Slår vad om att någon är där o tar väck några timmar på varje dygn bara för att retas med en. SUCK...
Nu är det måndag igen, visserligen ledig... men idag ska det köras till Borås o hörselkontroll/öronkoll och tandläkarbesök med Emy. Sedan ska julmaten handlas (idag är sista dagen för i morgon jobbar jag o på onsdag måste den tillagas). Har egentligen inte alls lust att stå i affärsköer, men det är nog inte mycket annat att be för. Så maten idag ska bli spännande att se hur jag löser.
Darling har åkt hem o det gör mig galen. Vet inte när han dyker inom nästa gång. Vi får väl se om det blir ngn date i julhelgen (jag menar... jag jobbar). Tänk om det varit lite närmre till honom rent geografikst eller om han fått jobb här (eller är det så att jag ska söka mig närmre honom)...
Många frågor som ska bearbetas.
God Jul alla där ute...
Nu är det måndag igen, visserligen ledig... men idag ska det köras till Borås o hörselkontroll/öronkoll och tandläkarbesök med Emy. Sedan ska julmaten handlas (idag är sista dagen för i morgon jobbar jag o på onsdag måste den tillagas). Har egentligen inte alls lust att stå i affärsköer, men det är nog inte mycket annat att be för. Så maten idag ska bli spännande att se hur jag löser.
Darling har åkt hem o det gör mig galen. Vet inte när han dyker inom nästa gång. Vi får väl se om det blir ngn date i julhelgen (jag menar... jag jobbar). Tänk om det varit lite närmre till honom rent geografikst eller om han fått jobb här (eller är det så att jag ska söka mig närmre honom)...
Många frågor som ska bearbetas.
God Jul alla där ute...
måndag 14 december 2009
Dopdag!
Pappas namnsdag och min dopdag... för 40år sedan bars jag fram till dopet i St. Pauli kyrka i Malmö. Ja, jag vet att det inte är många som firar sin dopdag - men för mig är det speciellt. Tänk att veta att Gud på ett speciellt sätt knöt samma sig med mig den där dagen. Allt vad dopet står för och innebär. Glädje, hopp och framtidstro - ett löfte om livet efter detta.
Ledig måndag är det också. Så många borden - får se vad jag orkar o hinner med. Först av allt har jag lovat att köra Emy till skolan.
Vikten -60.5 - -61.5 den står o slår på ett kilo när... Kul! Ny kropp men dyrt... för jag behöver ny underkläder!
Ledig måndag är det också. Så många borden - får se vad jag orkar o hinner med. Först av allt har jag lovat att köra Emy till skolan.
Vikten -60.5 - -61.5 den står o slår på ett kilo när... Kul! Ny kropp men dyrt... för jag behöver ny underkläder!
lördag 12 december 2009
Det goda jag vill - det gör jag inte... eller
...jo, det gör jag.
Men ibland blir inte saker som jag tänker mig. Ibland räcker inte tiden och orken till. Så känns det iaf just nu. Jag orkar inte så mycket som jag skulle vilja. Sitter nu o ska snart ner i duschen (där det borde städas) och igår när jag var ledig så somnade jag på dagen... så inget av alla "borden" blev gjort.
Julen står för dörren o julstädat är det inte. Men som jag sagt tidigare: Kunde han födas i ett smutsigt stall o sova på halmen - ja då ska han väl lyckas komma även till mig.
Men ibland blir inte saker som jag tänker mig. Ibland räcker inte tiden och orken till. Så känns det iaf just nu. Jag orkar inte så mycket som jag skulle vilja. Sitter nu o ska snart ner i duschen (där det borde städas) och igår när jag var ledig så somnade jag på dagen... så inget av alla "borden" blev gjort.
Julen står för dörren o julstädat är det inte. Men som jag sagt tidigare: Kunde han födas i ett smutsigt stall o sova på halmen - ja då ska han väl lyckas komma även till mig.
lördag 28 november 2009
Ett nytt nådens år...
Så var det advent igen.
Konstigt att tiden rusar iväg så snabbt. Det var ju inte länge sedan sist.
Och samma helvete som börjar igen - gillar inte julen.
Ja, givetvis gillar jag julens budskap - men som alltid innan jul går jag ner mig. Kaoset ökar inombords. Minnen och tankar... Avsaknad och fundering kring framtiden...
Men ändå...
Det är ett nytt kyrkoår som står för dörren.
Ett nytt nådens år att vandra...
Konstigt att tiden rusar iväg så snabbt. Det var ju inte länge sedan sist.
Och samma helvete som börjar igen - gillar inte julen.
Ja, givetvis gillar jag julens budskap - men som alltid innan jul går jag ner mig. Kaoset ökar inombords. Minnen och tankar... Avsaknad och fundering kring framtiden...
Men ändå...
Det är ett nytt kyrkoår som står för dörren.
Ett nytt nådens år att vandra...
söndag 22 november 2009
Shit
...ibland är det jobbigt.
Saknar till viss del min gamla arbetsplats o kompisarna där. Påmind om det när B dök upp på gtj idag. Så underbart men samtidigt saknaden efter det som inte blev i den församlingen - o jobbet på det som nu ligger framför. Som kommer att bli bra - men det känns att jag bytt jobb för tätt inpå med för lite vila emellan. Själen har inte riktigt hunnit med...
Firade en skön mässa idag o fick positiv respons. Bad MF att spela direkt efter predikan som jag är van vid från det sätt jag jobbat på tidigare. SKÖNT! O föll i god jord,
Domedagen snart över, ja... domsöndagen snart över är väl mer rätt att säga. O nu börjar veckan som går mot kyrkans nyår.
Kram där ute i regnet. Det behövs...
Saknar till viss del min gamla arbetsplats o kompisarna där. Påmind om det när B dök upp på gtj idag. Så underbart men samtidigt saknaden efter det som inte blev i den församlingen - o jobbet på det som nu ligger framför. Som kommer att bli bra - men det känns att jag bytt jobb för tätt inpå med för lite vila emellan. Själen har inte riktigt hunnit med...
Firade en skön mässa idag o fick positiv respons. Bad MF att spela direkt efter predikan som jag är van vid från det sätt jag jobbat på tidigare. SKÖNT! O föll i god jord,
Domedagen snart över, ja... domsöndagen snart över är väl mer rätt att säga. O nu börjar veckan som går mot kyrkans nyår.
Kram där ute i regnet. Det behövs...
fredag 20 november 2009
Tankar från ett grådask...
November måste vara en av de tråkigaste månaderna på året. Allt så dystert grått... mörkt när man går på morgonen o mörkt när man kommer hem - o dess emellan mörkt o grått...
På söndag Domsöndagen. Gjort klart predikan idag. Bra! Ja, alltså bra att den är färdig eftersom morgondagen bjuder på fyra dop. Är lite trött nu o ska väl alldeles snart krypa i säng. Få lite sömn innan det är dags att dra igång igen.
Just nu och just här skulle jag kunna stoppa tiden och leva ganska nöjd med det jag har. Men som vi alla vet så fungerar det inte så. Utan livet är att var dag ta nya tag - var dag våga utmana sig själv o se om vingarna bär.
Så när jag kryper ner under täcket är min bön till chefen...: Låt vingarna bära! Lite till - lite till...
På söndag Domsöndagen. Gjort klart predikan idag. Bra! Ja, alltså bra att den är färdig eftersom morgondagen bjuder på fyra dop. Är lite trött nu o ska väl alldeles snart krypa i säng. Få lite sömn innan det är dags att dra igång igen.
Just nu och just här skulle jag kunna stoppa tiden och leva ganska nöjd med det jag har. Men som vi alla vet så fungerar det inte så. Utan livet är att var dag ta nya tag - var dag våga utmana sig själv o se om vingarna bär.
Så när jag kryper ner under täcket är min bön till chefen...: Låt vingarna bära! Lite till - lite till...
tisdag 17 november 2009
Förkylning efter förkylning...
Inne i ett mkt frustrerande tillstånd.
Förkylningen stannar liksom i kroppen men bryter inte ut rejält. Hade varit bättre med ett par dagars feber o sedan kunna känna sig 100% fit for fight.
Men men... ska inte begära för mkt för det är klart som korvspad att kroppen är trött - insåg idag att det är mindre än två veckor till första advent o nästa lediga helg för mig är den 19-20dec...
Så kanske jag ska ge mig själv en klapp på axeln istället samtidigt som jag sväljer ner en extra vitamin o tackar Gud för att ännu en dag av nåd får levas.
I Guds tystnad får jag vara, ordlös stilla utan krav!
Förkylningen stannar liksom i kroppen men bryter inte ut rejält. Hade varit bättre med ett par dagars feber o sedan kunna känna sig 100% fit for fight.
Men men... ska inte begära för mkt för det är klart som korvspad att kroppen är trött - insåg idag att det är mindre än två veckor till första advent o nästa lediga helg för mig är den 19-20dec...
Så kanske jag ska ge mig själv en klapp på axeln istället samtidigt som jag sväljer ner en extra vitamin o tackar Gud för att ännu en dag av nåd får levas.
I Guds tystnad får jag vara, ordlös stilla utan krav!
lördag 31 oktober 2009
Nyttigt med längtan...
...ja det är iaf det jag brukar säga till barnen.
Att det är nyttigt att ibland få sakna och längta efter något eller någon.
Den här veckan har varit full men längtan för min del. Det blir märkbart när avståndet är stort och tiden knapp. Nu när andra är lediga o firar helg - ja då jobbar ju givetvis jag... o det känns tungt när jag vet att tiden att träffas inte finns fast viljan finns...
Så...
...det är nyttigt att längta.
Att det är nyttigt att ibland få sakna och längta efter något eller någon.
Den här veckan har varit full men längtan för min del. Det blir märkbart när avståndet är stort och tiden knapp. Nu när andra är lediga o firar helg - ja då jobbar ju givetvis jag... o det känns tungt när jag vet att tiden att träffas inte finns fast viljan finns...
Så...
...det är nyttigt att längta.
måndag 26 oktober 2009
Humörsvängningar...
En uppdatering från de senaste humörsvängningarna...
Glädje:
Nr1: Kyrkomötet beslöt att äktenskapet, liksom staten redan sagt sitt om, inom kyrkan ska vara könsneutral och att vi ska behålla vigselrätten.
Nr2: Vågen står på -59,7kg
Nr3: Jag har en speciell vän att hålla i handen.
Sorg:
Nr1: Att många bär så mkt fördomar mot HBTpersoner. Jag viger inte den sexuella handlingen, varför ska alltid den fram när det rör HBT-personer? Ingen frågar var heteros gör i sängkammaren -tro mig det kan vara långt värre... Jag sammanviger två människor som vill leva sina liv tillsammans, jag välsignar och lyfter fram kärleken. Och tack och lov är Gud kärlek!
Nr2: Att avstånden är för långa för daglig kontakt.
Irritation:
Över att människor ringer hem o okvädar min ståndpunkt i homodebatten. Jag accepterar att andra har avvikande åsikter - men jag har svårt att acceptera när man slänger bibelord i ansiktet på mig... sila mygg o svälja kameler... Då ska vi inte ha kvinnliga lärare, läkare, professorer eller för övrigt kvinnan ska stå vid hemmets härd, föda sina barn och lyda sin make i allt. Och sexualiteten ska tydligen bara finnas för fortplantningens skull (om jag begriper argumentationen rätt), vilket jag INTE håller med om.
Stress:
Nr1: Att inte riktigt ha grepp om min nya arbetssituation...
Nr2: Att ha påbörjat psoriasisbehandling igen.
Nr3: Att vilja mer än vad tiden räcker till för.
Nyfikenhet:
Vad framtiden bär med sig i sitt sköte.
Frustration:
Över att ekonomin aldrig tycks ligga på + utan alltid på marginalen.
Glädje:
Nr1: Kyrkomötet beslöt att äktenskapet, liksom staten redan sagt sitt om, inom kyrkan ska vara könsneutral och att vi ska behålla vigselrätten.
Nr2: Vågen står på -59,7kg
Nr3: Jag har en speciell vän att hålla i handen.
Sorg:
Nr1: Att många bär så mkt fördomar mot HBTpersoner. Jag viger inte den sexuella handlingen, varför ska alltid den fram när det rör HBT-personer? Ingen frågar var heteros gör i sängkammaren -tro mig det kan vara långt värre... Jag sammanviger två människor som vill leva sina liv tillsammans, jag välsignar och lyfter fram kärleken. Och tack och lov är Gud kärlek!
Nr2: Att avstånden är för långa för daglig kontakt.
Irritation:
Över att människor ringer hem o okvädar min ståndpunkt i homodebatten. Jag accepterar att andra har avvikande åsikter - men jag har svårt att acceptera när man slänger bibelord i ansiktet på mig... sila mygg o svälja kameler... Då ska vi inte ha kvinnliga lärare, läkare, professorer eller för övrigt kvinnan ska stå vid hemmets härd, föda sina barn och lyda sin make i allt. Och sexualiteten ska tydligen bara finnas för fortplantningens skull (om jag begriper argumentationen rätt), vilket jag INTE håller med om.
Stress:
Nr1: Att inte riktigt ha grepp om min nya arbetssituation...
Nr2: Att ha påbörjat psoriasisbehandling igen.
Nr3: Att vilja mer än vad tiden räcker till för.
Nyfikenhet:
Vad framtiden bär med sig i sitt sköte.
Frustration:
Över att ekonomin aldrig tycks ligga på + utan alltid på marginalen.
torsdag 22 oktober 2009
Historiskt beslut!
Idag kom det... beslutet om samkönade äktenskap inom Svenska Kyrkan.
Med glädje tar jag emot beslutet att jag kommer ha rätt att viga så väl homo- som heterosexuella par.
Från och med den 1 november gäller detta!
En glädjens dag!
Kyrkomötet sa ja till att öppna äktenskapet för par av samma kön samt till att behålla vigselrätten. 176 ledamöter röstade ja. 62 ledamöter röstade nej. 11 ledamöter avstod.
Med glädje tar jag emot beslutet att jag kommer ha rätt att viga så väl homo- som heterosexuella par.
Från och med den 1 november gäller detta!
En glädjens dag!
onsdag 21 oktober 2009
Hemma
Gick hem från jobbet igår.
Hängig.
Kan väl inte säga att det är direkt feber - men magont, trötthet, snorig o fryser o är varm om vart annat.
Solen skiner o egentligen borde jag fått vara ute. men jag kryper ner igen o kurerar mig. Jobbar hela lördagen... så vilan behövs.
Hängig.
Kan väl inte säga att det är direkt feber - men magont, trötthet, snorig o fryser o är varm om vart annat.
Solen skiner o egentligen borde jag fått vara ute. men jag kryper ner igen o kurerar mig. Jobbar hela lördagen... så vilan behövs.
måndag 19 oktober 2009
Varför just måndagar?
Just nu är jag inte alls överens med måndagarna i mitt liv. Detta som borde vara den bästa dagen - min lediga dag - blir så jobbig.
Åter en hemresa till Falköping för vännen... och jag känner hur det knyter sig i magen.
Senaste veckan tuff.
Värk i axeln... förkylningen som ligger där o inte bryter ut... snorig och hängig.
Men igår...
Kvällsgtj (mässan) en av mina "gamla" församlingsbor... och jag blir så glad!
Saknar den församlingen så mkt. Men det var ett vikariat och det fanns andra saker som inte var fullt så bra. Men ungdomarna, den gtj firande församlingen. Jag blir så glad när de kommer... o samtidigt gör det lite ont i hjärtat.
Vågen... - 59,7kg (visserligen upp o ner nästan dagligen - men går efter lägsta noteringen). Nej, jag har inte fått in den mentala bilden av mig själv. Känner mig allt som oftast fetare än fetast o fulare än fulast.
Åter en hemresa till Falköping för vännen... och jag känner hur det knyter sig i magen.
Senaste veckan tuff.
Värk i axeln... förkylningen som ligger där o inte bryter ut... snorig och hängig.
Men igår...
Kvällsgtj (mässan) en av mina "gamla" församlingsbor... och jag blir så glad!
Saknar den församlingen så mkt. Men det var ett vikariat och det fanns andra saker som inte var fullt så bra. Men ungdomarna, den gtj firande församlingen. Jag blir så glad när de kommer... o samtidigt gör det lite ont i hjärtat.
Vågen... - 59,7kg (visserligen upp o ner nästan dagligen - men går efter lägsta noteringen). Nej, jag har inte fått in den mentala bilden av mig själv. Känner mig allt som oftast fetare än fetast o fulare än fulast.
måndag 12 oktober 2009
Hatar måndagar!
...och hatar avståndet till Falköping.
Känner förkylningen komma. Rinnande näsa - trötta ögonlock. Värkande axlar o te-sug.
Tänk om jag ska tillåta mig att vara förkyld för en gångs skull - eller ska jag döva ner allt igen med berocca o echinaguard?
Därom tvistar de lärde...
Love U All out there!
Känner förkylningen komma. Rinnande näsa - trötta ögonlock. Värkande axlar o te-sug.
Tänk om jag ska tillåta mig att vara förkyld för en gångs skull - eller ska jag döva ner allt igen med berocca o echinaguard?
Därom tvistar de lärde...
Love U All out there!
söndag 4 oktober 2009
"JANTE" eller ta åt sig eller äras den som äras bör...?!
Denna veckan far många tankar genom huvudet.
-57kg
Ofattbart! Har gått ner en hel människa! En av mina jobbarkompisar väger nämligen 57kg. Sanslöst... Men samtidigt lite irriterande när folk tror att det är endast tack vare operationen. Jobbet gör jag själv, medvetet väljer jag bort onödiga saker i min kost. Ja, fokus ligger fortfarande på kosten eftersom jag är dålig på motionsbiten. Hoppas kunna gå ner lite till även om läkarna tror att jag är "färdig". Skulle vilja tio till...
Ska försöka ta lite nya bilder snart o få ut här...
I måndags var jag hos Previa. Dåligt blodtryck - men kollen i onsdags på Vårdcentralen var bättre. Men jag inser att motion och meditation vore ngt att prioritera. Har lite lätt just nu att stressa och göra allt samtidigt. Idag återstår dammsugning, tvätt o annat - får se vad jag tyar med. Annars går jag denna kommande vecka under devisen -Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete-
Veckan har också bjudit på mkt längtan. Och jag inser att jag egentligen skulle vilja vara ngn helt annan stans - eller rättare sagt att ngn helt annan kunde vara ngn helt annan stans. Men... men... Lever även efter devisen -Kommer tid kommer råd-
Har haft en underbar familjegtj idag. Även om jag var trött som sjuttiofem (åkte tidigt i morse från Falköping för att hinna)... Lyckades glömma pålysningar o bön för döpta och vigda (hade inga tacksägelser)... Man kan inte minnas allt jämt ;)
Efteråt fick jag mkt positiva reaktioner från föräldrarna. Och då kommer det in, ska jag ta åt mig eller ska jag sända vidare äran till Gud... eller fungerar det så att vi (Gud och jag) i detta fall kan dela på "äran"? Jag hoppas det senare... för det är allt gott att få höra o ta åt sig att man gjort ett bra jobb.
Bless U all inför veckan som kommer!
-57kg
Ofattbart! Har gått ner en hel människa! En av mina jobbarkompisar väger nämligen 57kg. Sanslöst... Men samtidigt lite irriterande när folk tror att det är endast tack vare operationen. Jobbet gör jag själv, medvetet väljer jag bort onödiga saker i min kost. Ja, fokus ligger fortfarande på kosten eftersom jag är dålig på motionsbiten. Hoppas kunna gå ner lite till även om läkarna tror att jag är "färdig". Skulle vilja tio till...
Ska försöka ta lite nya bilder snart o få ut här...
I måndags var jag hos Previa. Dåligt blodtryck - men kollen i onsdags på Vårdcentralen var bättre. Men jag inser att motion och meditation vore ngt att prioritera. Har lite lätt just nu att stressa och göra allt samtidigt. Idag återstår dammsugning, tvätt o annat - får se vad jag tyar med. Annars går jag denna kommande vecka under devisen -Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete-
Veckan har också bjudit på mkt längtan. Och jag inser att jag egentligen skulle vilja vara ngn helt annan stans - eller rättare sagt att ngn helt annan kunde vara ngn helt annan stans. Men... men... Lever även efter devisen -Kommer tid kommer råd-
Har haft en underbar familjegtj idag. Även om jag var trött som sjuttiofem (åkte tidigt i morse från Falköping för att hinna)... Lyckades glömma pålysningar o bön för döpta och vigda (hade inga tacksägelser)... Man kan inte minnas allt jämt ;)
Efteråt fick jag mkt positiva reaktioner från föräldrarna. Och då kommer det in, ska jag ta åt mig eller ska jag sända vidare äran till Gud... eller fungerar det så att vi (Gud och jag) i detta fall kan dela på "äran"? Jag hoppas det senare... för det är allt gott att få höra o ta åt sig att man gjort ett bra jobb.
Bless U all inför veckan som kommer!
söndag 27 september 2009
Blandade tankar...
...kommer här...
Har firat gudstjänst. Var jättenervös innan då det var temagtj och dialogpredikan med överläkare Gunnar Eckerdal. Temat: Livet & döden ... och livet igen. Det var ganska många på gtj och kh Per fick ge sig till kontoret och trycka fler agendor. NICE! Blev överraskad och jätteglad över att tre av mina "gamla" församlingsbor kom på besök. Det känns att jag saknar dem - och jag saknar det som kunde varit så bra i den församlingen. Gtj blev fin och efteråt kändes det gott. Gunnar spred lugn till mig (fast det kanske han inte är medveten om). Jag är inte van vid dialogpredikningar på detta sätt med ngn som jag inte till vardags arbetar med. Men, kanske vågar ge mig på det fler gånger ;)
Tankar om livet då...
... ja...
Ibland är det som om hela jag lever i ett ständigt kaos. Allt ifrån "psyko-djur" till "tonårshormonsvängningar" till "matnojjeångest". Vet inte riktigt vad jag ska göra åt tillvaron. Å ena sidan gör jag ett val som känns bra - å andra sidan kommer jag förmodligen ångra att jag inte valt alternativ B istället... Önskar så att jag kunde glänta lite på "porten till morgondagen" och få veta om jag gör rätt - i förväg - .
Veckan har gått från nederlag till triumf för att återvända till nederlag - men förhoppningsvis triumf (för dagen är ju inte slut än). Det har varit så många känslor i omlopp denna vecka. Stress; glädje; sorg; hopp; tvivel; åtrå; förväntan; besvikelse... ja... jag tror att jag passerat alla känslor som vi människor kan känna. Tydligast kanske känslan av total lycka är den som etsat sig fast... att jag faktiskt klarade det... att jag kunde deltaga i pilgrimsvandringen...
Ett annat ämne som cirkulerat i min hjärna under veckan som gått är ämnet beröring. Vi människor lever i symbios med varandra och de val vi väljer att göra påverkar därför andras liv; inte bara vårt eget. Det berör andra på insidan; psykiskt... men det kan också påverka fysiskt. Genom att välja bort så påverkar även det beslutet såväl mig som andra...
Vi talar allt för sällan om behov av fysisk beröring. Det sitter så många ensamma människor runt om på vår jord som skulle må så mycket bättre av att bli berörd av någon annan människa. Kanske det skulle finnas ett obligatorium att varje individ på denna jord skulle få tillgång till massage åtminstone någon gång i månaden för att på något sätt fylla behovet av kroppslig fysisk beröring. Samtidigt vet jag att det finns de som inte klarar beröring - varför? Ja, det kan nog ha många orsaker.
Älska och älskas är ett annat tema som gått genom denna veckan. Hur vet jag att jag är älskad för den jag är? När jag pratat med Hedvig i veckan så var kontentan att jag är bra på att lyssna på andra men inte på henne och att jag (sa hon indirekt) inte "älskade" henne tillräckligt. Det var iaf det jag hörde... att jag inte förstod och inte brydde mig om.
Men hur vet jag om någon annan kan ta emot den kärlek jag vill ge, på det sätt jag kan ge den? Hur vet jag om jag ger för lite eller för mycket?
Älska dig själv så kan du bli älskad och älska!, predikar jag ofta. Men hur? Det är svårt att älska och att älskas.
Nu återstår veckans sista gudstjänst... att åter få gå inför Herren och tjäna honom med glädje. Att åter ställa sig till hans/hennes förfogande med förhoppning om att vara ett redskap som kan brukas.
Och så imorgon - ny vecka med allt vad det innebär. Previa besök... en tur till GEKås med en kär vän... och jobb...jobb...jobb...
Har firat gudstjänst. Var jättenervös innan då det var temagtj och dialogpredikan med överläkare Gunnar Eckerdal. Temat: Livet & döden ... och livet igen. Det var ganska många på gtj och kh Per fick ge sig till kontoret och trycka fler agendor. NICE! Blev överraskad och jätteglad över att tre av mina "gamla" församlingsbor kom på besök. Det känns att jag saknar dem - och jag saknar det som kunde varit så bra i den församlingen. Gtj blev fin och efteråt kändes det gott. Gunnar spred lugn till mig (fast det kanske han inte är medveten om). Jag är inte van vid dialogpredikningar på detta sätt med ngn som jag inte till vardags arbetar med. Men, kanske vågar ge mig på det fler gånger ;)
Tankar om livet då...
... ja...
Ibland är det som om hela jag lever i ett ständigt kaos. Allt ifrån "psyko-djur" till "tonårshormonsvängningar" till "matnojjeångest". Vet inte riktigt vad jag ska göra åt tillvaron. Å ena sidan gör jag ett val som känns bra - å andra sidan kommer jag förmodligen ångra att jag inte valt alternativ B istället... Önskar så att jag kunde glänta lite på "porten till morgondagen" och få veta om jag gör rätt - i förväg - .
Veckan har gått från nederlag till triumf för att återvända till nederlag - men förhoppningsvis triumf (för dagen är ju inte slut än). Det har varit så många känslor i omlopp denna vecka. Stress; glädje; sorg; hopp; tvivel; åtrå; förväntan; besvikelse... ja... jag tror att jag passerat alla känslor som vi människor kan känna. Tydligast kanske känslan av total lycka är den som etsat sig fast... att jag faktiskt klarade det... att jag kunde deltaga i pilgrimsvandringen...
Ett annat ämne som cirkulerat i min hjärna under veckan som gått är ämnet beröring. Vi människor lever i symbios med varandra och de val vi väljer att göra påverkar därför andras liv; inte bara vårt eget. Det berör andra på insidan; psykiskt... men det kan också påverka fysiskt. Genom att välja bort så påverkar även det beslutet såväl mig som andra...
Vi talar allt för sällan om behov av fysisk beröring. Det sitter så många ensamma människor runt om på vår jord som skulle må så mycket bättre av att bli berörd av någon annan människa. Kanske det skulle finnas ett obligatorium att varje individ på denna jord skulle få tillgång till massage åtminstone någon gång i månaden för att på något sätt fylla behovet av kroppslig fysisk beröring. Samtidigt vet jag att det finns de som inte klarar beröring - varför? Ja, det kan nog ha många orsaker.
Älska och älskas är ett annat tema som gått genom denna veckan. Hur vet jag att jag är älskad för den jag är? När jag pratat med Hedvig i veckan så var kontentan att jag är bra på att lyssna på andra men inte på henne och att jag (sa hon indirekt) inte "älskade" henne tillräckligt. Det var iaf det jag hörde... att jag inte förstod och inte brydde mig om.
Men hur vet jag om någon annan kan ta emot den kärlek jag vill ge, på det sätt jag kan ge den? Hur vet jag om jag ger för lite eller för mycket?
Älska dig själv så kan du bli älskad och älska!, predikar jag ofta. Men hur? Det är svårt att älska och att älskas.
Nu återstår veckans sista gudstjänst... att åter få gå inför Herren och tjäna honom med glädje. Att åter ställa sig till hans/hennes förfogande med förhoppning om att vara ett redskap som kan brukas.
Och så imorgon - ny vecka med allt vad det innebär. Previa besök... en tur till GEKås med en kär vän... och jobb...jobb...jobb...
fredag 25 september 2009
Revansch...
OK!
Jag gjorde det!
Jag kunde!
Visst gör det lite ont efteråt men det gick!
Yiiiiiiiiiiiiiiihhhhhhhhhhhhhhaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!
Pilgrimsvandring från Östra Vemmerlövs kyrka till St. Olofs kyrka; ca 13km. Fatta vilken lycka! Jag som för 10månader sedan inte kunde gå mer än knappt 5m sammanhängande. OK det var 10månader och 56.7kg sedan... men ändå! För första gången i mitt liv har JAG vandrat tillsammans med andra i GRUPP och KLARAT det. Det är revansch på livet... Yes yes yes...
JAG är NÖJD!
Jag gjorde det!
Jag kunde!
Visst gör det lite ont efteråt men det gick!
Yiiiiiiiiiiiiiiihhhhhhhhhhhhhhaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!
Pilgrimsvandring från Östra Vemmerlövs kyrka till St. Olofs kyrka; ca 13km. Fatta vilken lycka! Jag som för 10månader sedan inte kunde gå mer än knappt 5m sammanhängande. OK det var 10månader och 56.7kg sedan... men ändå! För första gången i mitt liv har JAG vandrat tillsammans med andra i GRUPP och KLARAT det. Det är revansch på livet... Yes yes yes...
JAG är NÖJD!
söndag 20 september 2009
Lycka eller?...
Vad är lycka egentligen?
En högst subjektiv känsla av välbefinnande...?
Ett leende som gör en varm ända in i ens innersta...?
En febrig sjukdom...?
Vad är lycka egentligen?
Att vara älskad och bekräftad som den man är, med de fel och brister och tillkortakommanden som man bär på.
Hur vet vi då om vi har lycka?
Tja... kanske på grund av den högst subjektiva känslan av välbefinnande som ibland inträffar - mirakulöst och underbart...
En högst subjektiv känsla av välbefinnande...?
Ett leende som gör en varm ända in i ens innersta...?
En febrig sjukdom...?
Vad är lycka egentligen?
Att vara älskad och bekräftad som den man är, med de fel och brister och tillkortakommanden som man bär på.
Hur vet vi då om vi har lycka?
Tja... kanske på grund av den högst subjektiva känslan av välbefinnande som ibland inträffar - mirakulöst och underbart...
lördag 19 september 2009
Hoppsan...
...så sitter jag åter vid ett annat fönster och ser ut över en stad som jag inte känner...
Veckan som gick var full av arbete och inte så mycket vila. Så det var riktigt skönt att igår ta bilen och köra en bit bort och vakna vid ett annat köksbord.
Veckan som kommer blir även den full av jobb och inte så mycket vila. Har inte riktigt koll på när jag ska få till förberedelsetid till dop och gudstjänster... men det ska väl bli tid över någon natt.
Imorgon är det kyrkoval... är väl inte så insatt egentligen men har beslutat mig att rösta på FISK... inte för att jag egentligen stödjer folkpartiet... men jag stöder deras åsikt i HBT-frågor. Sen drar väl kyrkomötet snart igång och då lär vi se vilken färg som bekänns.
Livet är ganska spännande...
Veckan som gick var full av arbete och inte så mycket vila. Så det var riktigt skönt att igår ta bilen och köra en bit bort och vakna vid ett annat köksbord.
Veckan som kommer blir även den full av jobb och inte så mycket vila. Har inte riktigt koll på när jag ska få till förberedelsetid till dop och gudstjänster... men det ska väl bli tid över någon natt.
Imorgon är det kyrkoval... är väl inte så insatt egentligen men har beslutat mig att rösta på FISK... inte för att jag egentligen stödjer folkpartiet... men jag stöder deras åsikt i HBT-frågor. Sen drar väl kyrkomötet snart igång och då lär vi se vilken färg som bekänns.
Livet är ganska spännande...
onsdag 16 september 2009
Snart 10månader
...sedan min GBP operation.
Viktminskningen har börjat klinga av - det går inte lika snabbt... ett hekto där o ett annat här. Lite ner och lite upp (dagsformsbaserat).
Men ändå idag när jag ställde mig på vågen kunde jag konstatera att jag minskat -56,6kg.
En ofattbar summa kilon som nu är borta.
Väger nu mindre än jag gjorde i klass 9 (vilket jag inte kan begripa)...
Än mindre begriper jag det faktum att jag nu känner mig fetare än någonsin. Ser min egen spegelbild och kan greppa minskningen - sluter ögonen så är de där igen alla dessa kilon.
Bryr mig mer om mitt utseende och vill gärna höra från folk att jag är vacker - kanske därför att jag inte varit med om det innan.
Nu är jag på väg till fotvården.
Har ledig dag men inser att jag inte kommer kunna hålla den ledig... förbereda inför morgondagen samt fredagens begravning.
Viktminskningen har börjat klinga av - det går inte lika snabbt... ett hekto där o ett annat här. Lite ner och lite upp (dagsformsbaserat).
Men ändå idag när jag ställde mig på vågen kunde jag konstatera att jag minskat -56,6kg.
En ofattbar summa kilon som nu är borta.
Väger nu mindre än jag gjorde i klass 9 (vilket jag inte kan begripa)...
Än mindre begriper jag det faktum att jag nu känner mig fetare än någonsin. Ser min egen spegelbild och kan greppa minskningen - sluter ögonen så är de där igen alla dessa kilon.
Bryr mig mer om mitt utseende och vill gärna höra från folk att jag är vacker - kanske därför att jag inte varit med om det innan.
Nu är jag på väg till fotvården.
Har ledig dag men inser att jag inte kommer kunna hålla den ledig... förbereda inför morgondagen samt fredagens begravning.
tisdag 15 september 2009
Till dig...
Jag ger dig min morgon .
...
Återigen gryr dagen vid din bleka skuldra.
Genom frostigt glas syns solen som en huldra.
Ditt hår det flyter över hela kudden.
Om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig
-men du jag ger dig min morgon jag ger dig min dag.
...
Vår gardin den böljar svagt där solen strömmar.
Långt bakom ditt öga svinner nattens drömmar.
Du drömmer om nåt fint, jag ser du småler.
Om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig
-men du jag ger dig min morgon jag ger dig min dag.
...
Utanför vårt fönster hör vi markens sånger.
Som ett rastlöst barn om våren dagen kommer.
Lyssna till den sång som jorden sjunger.
Om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig
-men du jag ger dig min morgon jag ger dig min dag.
...
Likt en sländas spröda vinge ögat skälver.
Solens smälta i ditt hår kring pannan välver.
Du jag tror vi flyr rakt in i solen.
Om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig
-men du jag ger dig min morgon jag ger dig min dag.
...
...
...
Fred Åkerström
lördag 12 september 2009
Fick en galen fundering...
... om jag knäfaller imorgon framför altaret vid instiftelseorden...
KAN DET DÅ RÄKNAS SOM MÄSSFALL?
Ja, jag vet att jag har dålig humor! Men livet blir inte roligare än vad man gör sig -eller -
Hösten verkar rulla in över vår lilla by. Morgonens Topsypromenad var helt ljuvlig. I nattlinne och jacka med dimman som lättar över fälten, ån som brusar och daggdränkta spindelnät i torkade blomställningar. De är vid de tillfällena som jag känner mig extra nära "min chef".
Emy har varit hemma nästan en vecka med förkylning. Hedvig hostar och snörvlar och jag har en släng av snor/whiskeyröst/hosta - men det är inga knorrar i sikte och det verkar som om Beroccan och Echinacean hjälper till att hålla mig på benen.
Långa dagar framöver... Imorgon kl 10.00 mässa, 13.00 dopsamtal och 17.30 avfärd för att åka på konfaresa med Elida (www.elida.se). Kanske inte riktigt smart att lägga gtj tjänstgörning samma dag för jag hinner inte hem emellan (det som är nackdelen med att bo 4.5mil från jobbet). På onsdag är jag ledig och sedan gäller det att ladda om batterierna tills på torsdag då jag ska dra igång studiecirkel och fredag då jag har begravning.
Igår stod vågen på -55,6kg. Trots att jag äter som en häst för tillfället...
Bless!
måndag 7 september 2009
Från fönstret ser jag...
...hösten rulla in över fälten.
Det ljusgrå blandas med det blygrå i ett solljusfrånvänt töcken.
Regnet hänger i luften och vemodet kryper allt närmre.
Vid den här tiden för tre år sedan skrev vi under de slutgiltiga pappren över skilsmässan (om jag ser rätt så gick den inte igenom förrän i november) men det är ju egentligen bara formaliteter - för avslutat var det långt innan dess...
Så när det grå åter tar över utanför mitt fönster så finns det risk att det tar över även mitt innersta fönster om jag inte säger "nej" och kämpar emot. Kämpar emot och istället fyller mitt liv och mina timmar med det som ger ljus. Samlar allt positivt inom mig och låter det strömma ut i varje cell - bejaka livet!
Vara en livsbejakare och en livsnjutare utan att för den skull vara en egoist. Ta vara på mig själv och i samma andetag ta vara på dem i min omgivning. Livs-be-ja"kare" att be om kraft att säga "JA" till det som är mitt liv... våga leva det... våga le... våga...
Det ljusgrå blandas med det blygrå i ett solljusfrånvänt töcken.
Regnet hänger i luften och vemodet kryper allt närmre.
Vid den här tiden för tre år sedan skrev vi under de slutgiltiga pappren över skilsmässan (om jag ser rätt så gick den inte igenom förrän i november) men det är ju egentligen bara formaliteter - för avslutat var det långt innan dess...
Så när det grå åter tar över utanför mitt fönster så finns det risk att det tar över även mitt innersta fönster om jag inte säger "nej" och kämpar emot. Kämpar emot och istället fyller mitt liv och mina timmar med det som ger ljus. Samlar allt positivt inom mig och låter det strömma ut i varje cell - bejaka livet!
Vara en livsbejakare och en livsnjutare utan att för den skull vara en egoist. Ta vara på mig själv och i samma andetag ta vara på dem i min omgivning. Livs-be-ja"kare" att be om kraft att säga "JA" till det som är mitt liv... våga leva det... våga le... våga...
lördag 5 september 2009
Halleluja moment...
...ja, så var det faktiskt. Jag vet inte om ni kan föreställa er det... men...
Var på prästsällskapsmöte på onsdagen och torsdagen i Gustavidomkyrka. På plats fans Clergy Collection med sina prästskjortor. Ja var i stort behov av en skjorta men hade i minnet provningen på pastoralinstitutet där jag gick igenom de flesta märken och modeller utan att finna någon som var lagom. Clergy Collections största herrmodell fungerade inte ens! Minns hur jag fick klippa upp sidan på kaftanskjortan till vigningen. så nu när jag hakar av skjortan från galgen och drar den över mina kläder så var det ett riktigt "halleluja moment" - när storlek dam 44 går på mig! Dyrt JA! Fick 2 st på räkning (700kr på rea). Visst ville jag egentligen ha skjortan för 700kr i linnetyg - men det får bli en annan gång.
Sedan var jag in i vanliga affärer där vanliga människor går och köpte två kjolar på rea (en från Noll3 och en från Rabalder). En enorm känsla att KUNNA göra detta, efter alla år av postorder. Nu är kassan tom - och tyvärr alltför mycket månad kvar. Men jag är lycklig över att ha kunnat göra något som för de flesta i samhället är en vanlig sak; nämligen att prova kläder!
Självbilden är dock en annan sak... långt svårare att ta itu med. Trots att jag ser och vet att jag gått ner och att jag närmar mig normalläge så känner jag mig ofta fetare än någonsin. Vet inte om det beror på att jag inte hinner med eller om det beror på att kroppen ändrats och att överskottshuden gör mig "låg". Men att jobba på sin självbild är ett jobb som är positivt i slutändan. Jag tror att jag går stärkt ur min inre kamp. Stärkt som kvinna och stärkt som människa - och kanske framför allt - stark att kunna coacha andra igenom samma självbildsträsk.
För det är först när du älskar dig själv som du kan älska någon annan - och först när du älskar dig själv kan någon annan älska dig.
Var på prästsällskapsmöte på onsdagen och torsdagen i Gustavidomkyrka. På plats fans Clergy Collection med sina prästskjortor. Ja var i stort behov av en skjorta men hade i minnet provningen på pastoralinstitutet där jag gick igenom de flesta märken och modeller utan att finna någon som var lagom. Clergy Collections största herrmodell fungerade inte ens! Minns hur jag fick klippa upp sidan på kaftanskjortan till vigningen. så nu när jag hakar av skjortan från galgen och drar den över mina kläder så var det ett riktigt "halleluja moment" - när storlek dam 44 går på mig! Dyrt JA! Fick 2 st på räkning (700kr på rea). Visst ville jag egentligen ha skjortan för 700kr i linnetyg - men det får bli en annan gång.
Sedan var jag in i vanliga affärer där vanliga människor går och köpte två kjolar på rea (en från Noll3 och en från Rabalder). En enorm känsla att KUNNA göra detta, efter alla år av postorder. Nu är kassan tom - och tyvärr alltför mycket månad kvar. Men jag är lycklig över att ha kunnat göra något som för de flesta i samhället är en vanlig sak; nämligen att prova kläder!
Självbilden är dock en annan sak... långt svårare att ta itu med. Trots att jag ser och vet att jag gått ner och att jag närmar mig normalläge så känner jag mig ofta fetare än någonsin. Vet inte om det beror på att jag inte hinner med eller om det beror på att kroppen ändrats och att överskottshuden gör mig "låg". Men att jobba på sin självbild är ett jobb som är positivt i slutändan. Jag tror att jag går stärkt ur min inre kamp. Stärkt som kvinna och stärkt som människa - och kanske framför allt - stark att kunna coacha andra igenom samma självbildsträsk.
För det är först när du älskar dig själv som du kan älska någon annan - och först när du älskar dig själv kan någon annan älska dig.
lördag 29 augusti 2009
Lycka är...
...att vakna och vara frisk.
...att ha barnen hos mig.
...att ha goda vänner.
Igår firade jag min 40årsdag.
Kristina hade skickat paket med bok, väska och ett roligt kort.
Hedvig hade köpt en medalj och en fin mugg.
Emy hade gjort en "mobilmatta" i slöjden.
Tant Anna hade skickat kort.
Gulli hade skickat kort och en peng.
Pappa hade skickat kort.
På FB var det massa grattishälsningar.
Träffade Micke och fick en kram.
Träffade Björn och fick en kram.
Pratade i telefon.
Var på Arken.
Strosade i Lund med god vän.
Träffade döv vän på Saluhallen.
Träffade Cecilia, Vincent och Cecilias mamma.
Träffade Åsa och Per.
Missade Maria :( men fick teologiböcker av henne (GT).
Träffade Marie och Martin och Helena, och fick presentkort på Lindex från hela "gänget" TACK!
Träffade Elin och Freddie som mötte med örhängen och blomsterkvast (älskade underbara - jag hoppas snart du kan släppa rullstolen o att vi snart ses igen).
Pratade; tecknade; skrattade och njöt!
Var på Old Bull och sedan på Glorias.
Idag träffad Karin och Erik, Anders och Olle.
Ätit på laxbutiken... och nu landat vid datorn.
Lycka är att ha vänner och att vara älskad och att kunna älska.
...att ha barnen hos mig.
...att ha goda vänner.
Igår firade jag min 40årsdag.
Kristina hade skickat paket med bok, väska och ett roligt kort.
Hedvig hade köpt en medalj och en fin mugg.
Emy hade gjort en "mobilmatta" i slöjden.
Tant Anna hade skickat kort.
Gulli hade skickat kort och en peng.
Pappa hade skickat kort.
På FB var det massa grattishälsningar.
Träffade Micke och fick en kram.
Träffade Björn och fick en kram.
Pratade i telefon.
Var på Arken.
Strosade i Lund med god vän.
Träffade döv vän på Saluhallen.
Träffade Cecilia, Vincent och Cecilias mamma.
Träffade Åsa och Per.
Missade Maria :( men fick teologiböcker av henne (GT).
Träffade Marie och Martin och Helena, och fick presentkort på Lindex från hela "gänget" TACK!
Träffade Elin och Freddie som mötte med örhängen och blomsterkvast (älskade underbara - jag hoppas snart du kan släppa rullstolen o att vi snart ses igen).
Pratade; tecknade; skrattade och njöt!
Var på Old Bull och sedan på Glorias.
Idag träffad Karin och Erik, Anders och Olle.
Ätit på laxbutiken... och nu landat vid datorn.
Lycka är att ha vänner och att vara älskad och att kunna älska.
torsdag 27 augusti 2009
2timmar kvar...
... sen inträder min 40års dag.
När jag fyllde 10år fick jag ett korallhalsband av mamma...
Vid 20år tror jag att det var jag fick hennes vigselring (eller om det var när jag blev 18år)...
Vid 30år en ring från Kalevala...
Och nu går jag och tittar på ngt till imorgon.
Att 0:a för 4:e gången känns konstigt... 40år. Minns när mamma blev 40år och att hon alltid sa att livet börjar efter 40... kanske är det så... Jag väntar - jag hoppas... Kanske är det min tur nu, eller kanske blir det min tur nu.
Idag har jag iaf kramat om min älskade Gull-Britt (du är saknad) och träffat Gun och döva från mitt gamla jobb.
Imorgon firar jag dagen med mina kära. Mina älskade barn som jag lämnar av i Höganäs hos pappa, en god vän som åker med, vänner på plats - de som ligger mig så nära hjärtat. Kan det vara bättre. Kommer dock sakna EmL som inte är med...
När jag fyllde 10år fick jag ett korallhalsband av mamma...
Vid 20år tror jag att det var jag fick hennes vigselring (eller om det var när jag blev 18år)...
Vid 30år en ring från Kalevala...
Och nu går jag och tittar på ngt till imorgon.
Att 0:a för 4:e gången känns konstigt... 40år. Minns när mamma blev 40år och att hon alltid sa att livet börjar efter 40... kanske är det så... Jag väntar - jag hoppas... Kanske är det min tur nu, eller kanske blir det min tur nu.
Idag har jag iaf kramat om min älskade Gull-Britt (du är saknad) och träffat Gun och döva från mitt gamla jobb.
Imorgon firar jag dagen med mina kära. Mina älskade barn som jag lämnar av i Höganäs hos pappa, en god vän som åker med, vänner på plats - de som ligger mig så nära hjärtat. Kan det vara bättre. Kommer dock sakna EmL som inte är med...
tisdag 25 augusti 2009
Tankar från ett nytt fönster...
Utanför ligger fälten gröna, bortom Viskan stiger Navåshöjden i skyn. Mörka granar kontrasterande de ljusgröna fälten. Det är vackert! Ja, det är riktigt vackert!
Solen som lyser ner över marken och som än så länge ger liv. Trädkronor där jag kan ana att hösten nalkas...
Fick tag i läkaren igår. En månad med järntabletter, lite provtagningar som ska göras och kanske lite näringsdrycker för att komplettera matintaget. Han trodde att en minskning som var realistisk från min utgångspunkt var 5kg till... Ger ytterligare funderingar... 5kg (fortfarande överviktig men mindre än när jag gick i 9:e klass).
Dagen i går gick lite i töcken... men idag känns det bättre även om en viss trött/yrselhet kvarstår. Så åter till problemet: Vad äta... inget lockar - inget är gott. Ska snart ner o ta en frukt iaf.
Livet...
Vart är livet på väg?
Vad står för dörren?
Hur ser morgondagen ut?
Alla frågor som jag ständigt uppmanar alla andra att strunta i - så lätt att säga - så svårt att praktisera. Tränar att leva efter: Gör er inga bekymmer - var dag har nog av sin egen plåga...
Önskningar och framtidstro...
Drömmar är det som bär dagen och livet framåt.
Drömmar om det som man innerst inne önskar och bär förhoppning om.
Drömmar ger livet dess mening - utan drömmar skulle det kännas så fattigt - så futtigt.
Önskningar kanske inte slår in - men för den sakens skull får man inte sluta önska och drömma!
Godhet och har makt över ondskan...
Det finns godhet som väger upp ondskan i världen.
Det finns människor som vill göra gott.
Det finns kraft och liv.
Det finns energi som flödar-
-det finns en värld mot vilken vi färdas...
Det finns en god kraft som vill lindra det som gör ont - om vi bara mäktar att ta tag i den och lyssna inåt på dess tilltal.
Älska...
Lev...
Njut...
Solen som lyser ner över marken och som än så länge ger liv. Trädkronor där jag kan ana att hösten nalkas...
Fick tag i läkaren igår. En månad med järntabletter, lite provtagningar som ska göras och kanske lite näringsdrycker för att komplettera matintaget. Han trodde att en minskning som var realistisk från min utgångspunkt var 5kg till... Ger ytterligare funderingar... 5kg (fortfarande överviktig men mindre än när jag gick i 9:e klass).
Dagen i går gick lite i töcken... men idag känns det bättre även om en viss trött/yrselhet kvarstår. Så åter till problemet: Vad äta... inget lockar - inget är gott. Ska snart ner o ta en frukt iaf.
Livet...
Vart är livet på väg?
Vad står för dörren?
Hur ser morgondagen ut?
Alla frågor som jag ständigt uppmanar alla andra att strunta i - så lätt att säga - så svårt att praktisera. Tränar att leva efter: Gör er inga bekymmer - var dag har nog av sin egen plåga...
Önskningar och framtidstro...
Drömmar är det som bär dagen och livet framåt.
Drömmar om det som man innerst inne önskar och bär förhoppning om.
Drömmar ger livet dess mening - utan drömmar skulle det kännas så fattigt - så futtigt.
Önskningar kanske inte slår in - men för den sakens skull får man inte sluta önska och drömma!
Godhet och har makt över ondskan...
Det finns godhet som väger upp ondskan i världen.
Det finns människor som vill göra gott.
Det finns kraft och liv.
Det finns energi som flödar-
-det finns en värld mot vilken vi färdas...
Det finns en god kraft som vill lindra det som gör ont - om vi bara mäktar att ta tag i den och lyssna inåt på dess tilltal.
Älska...
Lev...
Njut...
måndag 24 augusti 2009
Knäsvag eller svag i knäna?
Ja... nu börjar jag att fundera på allvar hur min kropp är funtad efter operationen...
De flesta olyckor i sker i hemmet och de flesta av dem är fall-olyckor om jag inte minns fel från statestiken. Därför är jag väl egentligen inte förvånad över morgonens händelser. Kanske mest orolig för att ngt sådant ska hända när jag är ensam hemma eller då jag är i arbete.
Kanske även mest fundersam på orsakerna bakom - även om jag hett misstänker att järnvärdet sjunkit nedåt igen.
Så:
Steg upp på tok förtidigt för att väcka barnen 06.15... varvid Hedvig meddelar att de har sovmorgon och inte börjar förrän 09.00. Tog en kisserunda med Topsy och väl inne igen tänkte jag ge henne mat och vatten. När jag böjer mig ner för att hälla i maten, vilket jag alltid gör nedböjd och inte huksittande som jag borde, försvann benet som jag stödde på. Eller - vet inte om det försvann egentligen (eftersom det uppenbarligen sitter på plats i skrivandes stund)... hursom... resultatet var i alla fall det att jag ramlade. Gissa om Topsy vart förvånad över att ha matte i matskålen ;P
Ingen skada skedd - up rise and shine again!
Däremot till frukost tog jag på eget bevåg ner Duroferonen ur skåpet och laddade en omgång på tre veckor. Jag antar att det är (H)järnbristen som slagit till igen - märks bland annat på en viss blekhet och trötthet. Orkar inte ringa VC för en koll...
-54,7kg
De flesta olyckor i sker i hemmet och de flesta av dem är fall-olyckor om jag inte minns fel från statestiken. Därför är jag väl egentligen inte förvånad över morgonens händelser. Kanske mest orolig för att ngt sådant ska hända när jag är ensam hemma eller då jag är i arbete.
Kanske även mest fundersam på orsakerna bakom - även om jag hett misstänker att järnvärdet sjunkit nedåt igen.
Så:
Steg upp på tok förtidigt för att väcka barnen 06.15... varvid Hedvig meddelar att de har sovmorgon och inte börjar förrän 09.00. Tog en kisserunda med Topsy och väl inne igen tänkte jag ge henne mat och vatten. När jag böjer mig ner för att hälla i maten, vilket jag alltid gör nedböjd och inte huksittande som jag borde, försvann benet som jag stödde på. Eller - vet inte om det försvann egentligen (eftersom det uppenbarligen sitter på plats i skrivandes stund)... hursom... resultatet var i alla fall det att jag ramlade. Gissa om Topsy vart förvånad över att ha matte i matskålen ;P
Ingen skada skedd - up rise and shine again!
Däremot till frukost tog jag på eget bevåg ner Duroferonen ur skåpet och laddade en omgång på tre veckor. Jag antar att det är (H)järnbristen som slagit till igen - märks bland annat på en viss blekhet och trötthet. Orkar inte ringa VC för en koll...
-54,7kg
lördag 22 augusti 2009
Helt allvarligt...
... så måste jag säga att jag trivs med livet bättre än på länge...
Trots att det är sista veckan på 30talet så känns det som om livsandarna väckts till liv. Kanske är det i bakvattnet efter flytten. Att ha gått från totalt kaos till att nu finnas på en enda plats påverkar mig mer positivt än jag kan ana. Självklart är jag trött (som vanligt) men ändå mer harmonisk. Massa skit som rensats ur... både fysiskt och icke-materiellt.
Har nu en veckas ledigt - ska tillbringas med god vän/ goda vänner, vila och återhämtning. Njuta i fulla drag - ta livet som det är för vad det är. Lite stressad över att sommaren passerat utan att jag egentligen hann att se den.
Om en vecka är det välkomstgudstjänst på mitt nya jobb. Klart spännande - men lite andsnurp när jag tänker på att det kommer ta tid att komma in i jobbet och rutinerna. Nytt folk, nya kyrkor, nya lokaler - allt det tar tid och kraft... samtidigt som det ger tillbaka en hel del positiv energi också. Samtidigt måste jag säga att jag är imponerad över strukturen som verkar finnas på den nya arbetsplatsen... så det är bara till att kavla upp ärmarna och dra igång. Den 6/9 börjar mina konfisar (23st) och sedan flyter det på antar jag.
Vad det gäller vikten så har jag inte stått på vågen på ngr dagar - jag äter som en häst känns det som... tuggar och tuggar... lyxat med skorpor och några sockerfria halstabletter när jag suttit i bilen. Sist jag kollade var resultatet -54,3kg.
Livet går inte i repris!
Minns det: livet går inte i repris!
Visst kommer det ett liv efter detta, men det är här och nu som vi måste leva det liv vi har - njuta fullt ut - leva öppet o fullt ut... varje dag är unik och varje dag kan vara din sista. Bekymmra dig därför inte över morgondagen; var dag har nog av sin egen plåga!
Trots att det är sista veckan på 30talet så känns det som om livsandarna väckts till liv. Kanske är det i bakvattnet efter flytten. Att ha gått från totalt kaos till att nu finnas på en enda plats påverkar mig mer positivt än jag kan ana. Självklart är jag trött (som vanligt) men ändå mer harmonisk. Massa skit som rensats ur... både fysiskt och icke-materiellt.
Har nu en veckas ledigt - ska tillbringas med god vän/ goda vänner, vila och återhämtning. Njuta i fulla drag - ta livet som det är för vad det är. Lite stressad över att sommaren passerat utan att jag egentligen hann att se den.
Om en vecka är det välkomstgudstjänst på mitt nya jobb. Klart spännande - men lite andsnurp när jag tänker på att det kommer ta tid att komma in i jobbet och rutinerna. Nytt folk, nya kyrkor, nya lokaler - allt det tar tid och kraft... samtidigt som det ger tillbaka en hel del positiv energi också. Samtidigt måste jag säga att jag är imponerad över strukturen som verkar finnas på den nya arbetsplatsen... så det är bara till att kavla upp ärmarna och dra igång. Den 6/9 börjar mina konfisar (23st) och sedan flyter det på antar jag.
Vad det gäller vikten så har jag inte stått på vågen på ngr dagar - jag äter som en häst känns det som... tuggar och tuggar... lyxat med skorpor och några sockerfria halstabletter när jag suttit i bilen. Sist jag kollade var resultatet -54,3kg.
Livet går inte i repris!
Minns det: livet går inte i repris!
Visst kommer det ett liv efter detta, men det är här och nu som vi måste leva det liv vi har - njuta fullt ut - leva öppet o fullt ut... varje dag är unik och varje dag kan vara din sista. Bekymmra dig därför inte över morgondagen; var dag har nog av sin egen plåga!
måndag 17 augusti 2009
Ny på jobbet!
Hopp och hej - leverpastej...
Hemma efter en dag på nya jobbet. Helt enormt så förberett allt var. När vi kom dit så fanns det en introduktionspärm färdig och uppslagen; individuellt utformad! Gissa om det känns skönt! Scheman och tider på plats. Lunch gemensamt. Konfasnack o annat.
Imorgon fulldag och lite längre - känner att jag måste in på fm för att göra iordning lite och "komma på plats".
Här hemma lite strul med nätet som inte vill som jag vill. Annars är mkt iordninggjort och ikväll blir det nog lite tidigare i säng så att jag orkar upp. Huvudet känns fullt!
Undrar om jag kan ha "ny på jobbet" skylt på mig - känns lite förvirrat men jag är imponerad över strukturen.
Hemma efter en dag på nya jobbet. Helt enormt så förberett allt var. När vi kom dit så fanns det en introduktionspärm färdig och uppslagen; individuellt utformad! Gissa om det känns skönt! Scheman och tider på plats. Lunch gemensamt. Konfasnack o annat.
Imorgon fulldag och lite längre - känner att jag måste in på fm för att göra iordning lite och "komma på plats".
Här hemma lite strul med nätet som inte vill som jag vill. Annars är mkt iordninggjort och ikväll blir det nog lite tidigare i säng så att jag orkar upp. Huvudet känns fullt!
Undrar om jag kan ha "ny på jobbet" skylt på mig - känns lite förvirrat men jag är imponerad över strukturen.
lördag 15 augusti 2009
Vigsel i det gröna... tankar och funderingar...
Så - nu har jag haft min första vigsel i en fårahage. Vid Öresten, i regn, under ett rött "tält-uteserverings-tak". Det var fint. En vän till bruden hade specialskrivit musik dagen till ära. En fin stund och nära Gud... för vad kan vara en mer riktig kyrka än hans egna skapelse.
Hemma börjar saker ta form... har fått hjälp av en god vän att få saker på plats. Javisst är det mycket som fortfarande fattas och inte har kommit upp... men det är på gång! Det är lycka att ha vänner som vill finnas till och göra vardagen lite lättare.
Har haft familjen Strandh på middag. Skönt att träffas - det var längesedan. Barnen hade vuxit en hel del sedan sist (vilket väl innebär att även mina vuxit och jag åldrats).
På tal om åldrats... livet är spännande när man är vuxen. Inte lika okomplicerat som när man var tonåring - fast med samma drömmar, samma önskningar och samma förväntningar som då.
Konstigt!
Utsidan är nästan 40år medan insidan bara är 17!
Hemma börjar saker ta form... har fått hjälp av en god vän att få saker på plats. Javisst är det mycket som fortfarande fattas och inte har kommit upp... men det är på gång! Det är lycka att ha vänner som vill finnas till och göra vardagen lite lättare.
Har haft familjen Strandh på middag. Skönt att träffas - det var längesedan. Barnen hade vuxit en hel del sedan sist (vilket väl innebär att även mina vuxit och jag åldrats).
På tal om åldrats... livet är spännande när man är vuxen. Inte lika okomplicerat som när man var tonåring - fast med samma drömmar, samma önskningar och samma förväntningar som då.
Konstigt!
Utsidan är nästan 40år medan insidan bara är 17!
fredag 14 augusti 2009
Avslut och början...
Idag var jag borta i Åsa för att säga "hej då" och för att lämna åter mitt kort och mina nycklar. Det var inte många där - tyvärr - för jag hade köpt med en bit fläta och jag ville säga tack för "änglarna" som jag fick då jag slutade. Hämtade min kartong och där låg boken som jag fick från St.Larskyrkan då jag slutade (glad!). Saknar dock att min konfirmationsbild inte låg där så jag får komma ihåg att kontakta Gabriella för att få den.
Åkte sedan till mitt nya jobb och lämnade min kartong - medan jag nu hade bärhjälp... Träffade Britt och Mikael. Ska bli kul att börja där men känns lite som att börja första klass igen.
Åkte sedan till prästgården och lämnade nycklarna till Kerstin. Valde att inte vara kvar där borta då de nya ägarna kom. Nu är prästgårdstiden ett minne blott...
For sedan hem för lite fil och müsli...
Sedan in i bilen igen till IKEA där vi köpte skrivbord och annat. Hemkomna lagades mat för att sedan få en stunds mysig vila på soffan med dagens tidning (ja, visst är Madeleines ring fin - men opraktisk)... Nu sitter jag här medan det byggs möbler för fullt på ovanvåningen.
Åkte sedan till mitt nya jobb och lämnade min kartong - medan jag nu hade bärhjälp... Träffade Britt och Mikael. Ska bli kul att börja där men känns lite som att börja första klass igen.
Åkte sedan till prästgården och lämnade nycklarna till Kerstin. Valde att inte vara kvar där borta då de nya ägarna kom. Nu är prästgårdstiden ett minne blott...
For sedan hem för lite fil och müsli...
Sedan in i bilen igen till IKEA där vi köpte skrivbord och annat. Hemkomna lagades mat för att sedan få en stunds mysig vila på soffan med dagens tidning (ja, visst är Madeleines ring fin - men opraktisk)... Nu sitter jag här medan det byggs möbler för fullt på ovanvåningen.
onsdag 12 augusti 2009
Från prästgårdsfönstret...
...har jag idag för sista gången blickat ut över gravarna.
Nu är prästgården städad och på fredag lämnas nycklarna till de nya ägarna. Men som en av mina nära kloka vänner sa:
Du bor i en gård... du är präst... således bor du fortfarande i Prästgården.
(Kan man kanske skriva det på huset?)
Jag är så glad att jag haft kär vän att hjälpa mig med städningen... allt går mycket lättare när man slipper att slita med allt själv. Visserligen slapp vi fönsterputsen och behövde inte städa köket så noga. Men ändå! 250kvadratmeter skulle göras i ordning + de 50 kvadraten biyta.
Telia har jag bråkat med men nu verkar det kanske lösa sig...tack och lov! Men jag ska ringa o se om jag kan få kompensation för "lidandet" (11långa samtal för en flytt).
Förresten -53,9kg...
Nu är prästgården städad och på fredag lämnas nycklarna till de nya ägarna. Men som en av mina nära kloka vänner sa:
Du bor i en gård... du är präst... således bor du fortfarande i Prästgården.
(Kan man kanske skriva det på huset?)
Jag är så glad att jag haft kär vän att hjälpa mig med städningen... allt går mycket lättare när man slipper att slita med allt själv. Visserligen slapp vi fönsterputsen och behövde inte städa köket så noga. Men ändå! 250kvadratmeter skulle göras i ordning + de 50 kvadraten biyta.
Telia har jag bråkat med men nu verkar det kanske lösa sig...tack och lov! Men jag ska ringa o se om jag kan få kompensation för "lidandet" (11långa samtal för en flytt).
Förresten -53,9kg...
onsdag 5 augusti 2009
Underbart!
Kan det vara bättre?I söndags den 2 augusti fick jag hålla ett av de mysigaste dop jag haft. Vid Södra Fyllens strand döptes en liten Ester Rebecca. Badgästerna steg ur vattnet och satt på stranden bakom oss tills gudstjänsten var färdig. Vilken glädje och vilken nåd det är att få vara med om sådan här händelser.
Helgen var full av aktiviteter i övrigt. Emy blev 13år i fredags och samtidigt den dagen satte jag mormors aska i jorden på kyrkogården i Karlskrona. Tänk vad åren går, generationer som växlar...
I lördags höll jag en vigsel - även det underbart vackert utomhus. Ibland dras jag till att Guds vackraste kyrka är vår natur när den visar sig från sin bästa sida. Fast - kyrkorummet ger en annan vila för min del. Men när kyrkorummet begränsar och hindrar människor måste vi, anser jag, våga ta steget utanför.
Igår var vi på Fårup sommarland med underbara vänner. Tack Magnus för en toppen dag (www.travelliker.se). Men gissa att vi var trötta när vi kom hem! Och tjejerna är förvånade hur du lyckades få upp mig i en berg o dalbana. Bra jobbat!
Idag har jag kört barn till Varberg och Borås. Bråkat med telia... och nu varit i prästgården och röjt en del. Inte så mkt kvar men tillräckligt för att få mig att bli tokig och gråhårig. Jag vill hellre lapa sol och njuta lite lediga dagar. Men det kommer väl tids nog.
Uppdatering -51,7kg.
måndag 27 juli 2009
Allt gott kommer från ovan - eller?
Skulle behövt sova några timmar till i morse - det är ju ändock regn och semester! men icke sa nicke... före nio ringde hyresvärden att försäkringsbesiktningsmannen skulle komma på morgonen. Så det var bara till att masa mig ur den go´a sängen och hasa mig ner en våning och sätta fart igen.
Det är mkt fukt i golvet (dah! Det är en vattenläcka ju) och nu får man nog bryta igenom golvet/taket till den lilla toan för att det ska kunna torka upp.
Så - nej!
Allt gott kommer inte från ovan - iaf inte när det gäller en vattenläcka på ovanvåningen.
Det är mkt fukt i golvet (dah! Det är en vattenläcka ju) och nu får man nog bryta igenom golvet/taket till den lilla toan för att det ska kunna torka upp.
Så - nej!
Allt gott kommer inte från ovan - iaf inte när det gäller en vattenläcka på ovanvåningen.
söndag 26 juli 2009
Nu blommar psoriasisen...
...för fullt och det är väl egentligen inte konstigt efter den senaste tiden av mental stress och påfrestning. Upptäckte det igår när jag steg upp, det sved och kliade så där grymt på foten som det bara gör när det är dags igen... och mkt riktigt: Nya PPP blåsor på foten, och håret -samma där, kli och svid och på gång. Ovansidan armen och handen likaså på gång igen. Och jag som såg fram emot en skovfri tid...
Flytten är genomförd till 75%.
Kvar är telia, bredbandet, tv:n som ska flyttas. Och småplock som är kvar i gamla huset. Nya huset är gardiner uppe överallt utom i vardagsrum och hall, och givetvis är källaren inte klar.
Första spindelchocken har lagt sig och jag har duschat två gånger i källaren... det går det också...
Jag är enormt trött - så där trött så att gråten inte är långt borta och jag skulle vilja fly till en kompissoffa och bara vara - kanske sova på soffan en stund - och glömma all stress och alla måsten.
Men det blir fint. J har gjort ett enormt jobb med målningen. Bara allt kommer på plats så är det nya huset egentligen finare och mysigare och mer ombonat.
Flytten är genomförd till 75%.
Kvar är telia, bredbandet, tv:n som ska flyttas. Och småplock som är kvar i gamla huset. Nya huset är gardiner uppe överallt utom i vardagsrum och hall, och givetvis är källaren inte klar.
Första spindelchocken har lagt sig och jag har duschat två gånger i källaren... det går det också...
Jag är enormt trött - så där trött så att gråten inte är långt borta och jag skulle vilja fly till en kompissoffa och bara vara - kanske sova på soffan en stund - och glömma all stress och alla måsten.
Men det blir fint. J har gjort ett enormt jobb med målningen. Bara allt kommer på plats så är det nya huset egentligen finare och mysigare och mer ombonat.
onsdag 22 juli 2009
12 timmar o 3 lass senare...
Tack Hedvig och Emy, T och O för en jätteinsats idag. 3 stora lass körda. Kvar kläder och småplock och städning + det som inte ska behållas.
Sover i prästgården inatt också. Inget vatten i nya huset pga läckan. Kanske bidrar läckan till att jag kan få dusch där uppe (yippie) håll tummarna! Det är nämligen det enda stora negativa felet på nya huset att duschen är i källaren.
Trött!
Ont i ryggen!
Skadad stortå så nu blir det sandaler minst var dag i ett par veckor.
Sova... sova... sova...
Sover i prästgården inatt också. Inget vatten i nya huset pga läckan. Kanske bidrar läckan till att jag kan få dusch där uppe (yippie) håll tummarna! Det är nämligen det enda stora negativa felet på nya huset att duschen är i källaren.
Trött!
Ont i ryggen!
Skadad stortå så nu blir det sandaler minst var dag i ett par veckor.
Sova... sova... sova...
Idag går det...
... eller idag påbörjas det i alla fall...
FLYTTEN!
Jag har aldrig någonsin varit så ostrukturerad i min flyttplanering. Saker kommer emellan - saker söks upp för att har en ursäkt att komma ifrån. Så här står jag nu med en förestående flytt och en massa opackade grejjor. Men eftersom det bara är 4km så räcker det att möblerna kommer med. Ja, det vill säga de möbler jag ska ha kvar. Sedan blir det att fråga kompisar om de vill ha något annars blir det väl Erikshjälpen eller någon annan organisation som kommer få mitt lilla samtal i veckan som kommer.
Kvar blir:
3 Ikea trägungfåtöljer med svartvita tygplymåer
Minst en säng (resårmadrass med stomme), eventuellt en stomme till.
1 billy hörnhylla
1 billy ½hylla meddörr
1 billy med dörr och hyllor
1 billy med glasdörrar (tror det är den som har en spricka bak i plywooden sedan senaste flytten)
1 matsalsbord utan stolar
3 skrivbord
två små garderober varav den ena tappat benen
Ja, det var nog allt som inte kommer mer till nästa ställe. Inget nytt om vattenläckan - vi får väl se vad som händer under dagen. Annars kan det bli kul att ligga på golvet i prästgården... positivt tänkande! Jajjamänsan!
FLYTTEN!
Jag har aldrig någonsin varit så ostrukturerad i min flyttplanering. Saker kommer emellan - saker söks upp för att har en ursäkt att komma ifrån. Så här står jag nu med en förestående flytt och en massa opackade grejjor. Men eftersom det bara är 4km så räcker det att möblerna kommer med. Ja, det vill säga de möbler jag ska ha kvar. Sedan blir det att fråga kompisar om de vill ha något annars blir det väl Erikshjälpen eller någon annan organisation som kommer få mitt lilla samtal i veckan som kommer.
Kvar blir:
3 Ikea trägungfåtöljer med svartvita tygplymåer
Minst en säng (resårmadrass med stomme), eventuellt en stomme till.
1 billy hörnhylla
1 billy ½hylla meddörr
1 billy med dörr och hyllor
1 billy med glasdörrar (tror det är den som har en spricka bak i plywooden sedan senaste flytten)
1 matsalsbord utan stolar
3 skrivbord
två små garderober varav den ena tappat benen
Ja, det var nog allt som inte kommer mer till nästa ställe. Inget nytt om vattenläckan - vi får väl se vad som händer under dagen. Annars kan det bli kul att ligga på golvet i prästgården... positivt tänkande! Jajjamänsan!
måndag 20 juli 2009
Uppdatering
* Flytt
Blir förmodligen av på torsdag - om jag ska lita på SMHI´s 5dygnsprognos så är det uppehåll den dagen.
* Vattenläckan
Rörmokare kommer dit imorgon för att se vad som är felet. Kan det vara en "torr" gammal packning som gått sönder? För mig veterligen har det stått oanvänt några månader - och den ende som varit där nu är målaren. Hoppas inte det är ngt allvarligare. Men lampkupan på dasset nere var tydligen full med vatten.
* Frys
Frysbox, liten, kommer att inköpas av hyresvärden och sättas i källaren.
* Adressändring
Beställd över telefon eftersom det inte går via nätet.
* Telefon, TV, Bredband
Hatobjekt! Hata Telia. Hata - hata -hata!
Totalt idiotförklarad av den unga grabben som var "not service minded at all". Jag bor på landet och kommer att bo på landet. Här har man inte kunnat erbjuda mer än kanal 1,2,4,6,kunskap/barn och en till dvs grundutbudet. Frågar nu hur det ser ut på andra stället... men eftersom jag inte har ngn gatuadress (daa: jag bor på landet) och det inte finns ngn inkopplad telefon just nu (nej givetvis inte eftersom huset står tomt) så kan man inte göra ngn mätning och i och med det inte garantera att man kan leverera någon tjänst åt mig. Så vad göra? Beställa enbart telefon och sedan få extra kostnader för flytt av bredband och TV? Förlänga bredbandet jag har och slippa utgiften på det (men de kan likt förbannat inte garantera leverens av bredband). Eller ska jag lägga ner detta med fast telefoni; leva enbart med våra mobiler och skaffa mobilt bredband och ta TV:n genom ngt annat. F-n det var mycket lättare när det var statligt monopol på saker och ting.
* Irritationsmoment
Ja, det finns det. Don´t ask me about it.
Blir förmodligen av på torsdag - om jag ska lita på SMHI´s 5dygnsprognos så är det uppehåll den dagen.
* Vattenläckan
Rörmokare kommer dit imorgon för att se vad som är felet. Kan det vara en "torr" gammal packning som gått sönder? För mig veterligen har det stått oanvänt några månader - och den ende som varit där nu är målaren. Hoppas inte det är ngt allvarligare. Men lampkupan på dasset nere var tydligen full med vatten.
* Frys
Frysbox, liten, kommer att inköpas av hyresvärden och sättas i källaren.
* Adressändring
Beställd över telefon eftersom det inte går via nätet.
* Telefon, TV, Bredband
Hatobjekt! Hata Telia. Hata - hata -hata!
Totalt idiotförklarad av den unga grabben som var "not service minded at all". Jag bor på landet och kommer att bo på landet. Här har man inte kunnat erbjuda mer än kanal 1,2,4,6,kunskap/barn och en till dvs grundutbudet. Frågar nu hur det ser ut på andra stället... men eftersom jag inte har ngn gatuadress (daa: jag bor på landet) och det inte finns ngn inkopplad telefon just nu (nej givetvis inte eftersom huset står tomt) så kan man inte göra ngn mätning och i och med det inte garantera att man kan leverera någon tjänst åt mig. Så vad göra? Beställa enbart telefon och sedan få extra kostnader för flytt av bredband och TV? Förlänga bredbandet jag har och slippa utgiften på det (men de kan likt förbannat inte garantera leverens av bredband). Eller ska jag lägga ner detta med fast telefoni; leva enbart med våra mobiler och skaffa mobilt bredband och ta TV:n genom ngt annat. F-n det var mycket lättare när det var statligt monopol på saker och ting.
* Irritationsmoment
Ja, det finns det. Don´t ask me about it.
Huvudbry...
Vissa saker kan jag inte tackla.
Jag har det svårt inombords när allt är rörigt omkring mig. Och nu är det rörigt utan dess like. Kartonger och ostädat - flytt på gång.
Vet dock inte när vi kan komma in där borta och få allt på plats.
Köksgrejjorna flyttade och klara.
Vet att jag kommer att bli tokig där borta på att det är slitet och gammalt. Ja, jag är nog lite bortskämd och skulle helst av allt vilja flytta in i ett modernare hus med kaklade badrum.
På tal om badrum... när vi kom bort idag satt en lapp på dörrkarmen. Vattenläcka från toan på övervåningen. Har runnit ner till toan på nedervåningen. Ingen mer information, mer än att vattnet är avstängt. Inga svar på varför, hur och hur länge. Kommer vi kunna flytta in? Vad har hänt? Hur åtgärdas och när åtgärdas?
Jag fixar sådana saker dåligt! Helt allvarligt - jobbet fixar jag bra... men sådant här som rör privatlivet gillar jag inte.
Så helst av allt skulle jag vilja rymma bort några timmar och göra helt andra saker... få annat och tänka på...
By the way -51kg
Jag har det svårt inombords när allt är rörigt omkring mig. Och nu är det rörigt utan dess like. Kartonger och ostädat - flytt på gång.
Vet dock inte när vi kan komma in där borta och få allt på plats.
Köksgrejjorna flyttade och klara.
Vet att jag kommer att bli tokig där borta på att det är slitet och gammalt. Ja, jag är nog lite bortskämd och skulle helst av allt vilja flytta in i ett modernare hus med kaklade badrum.
På tal om badrum... när vi kom bort idag satt en lapp på dörrkarmen. Vattenläcka från toan på övervåningen. Har runnit ner till toan på nedervåningen. Ingen mer information, mer än att vattnet är avstängt. Inga svar på varför, hur och hur länge. Kommer vi kunna flytta in? Vad har hänt? Hur åtgärdas och när åtgärdas?
Jag fixar sådana saker dåligt! Helt allvarligt - jobbet fixar jag bra... men sådant här som rör privatlivet gillar jag inte.
Så helst av allt skulle jag vilja rymma bort några timmar och göra helt andra saker... få annat och tänka på...
By the way -51kg
lördag 18 juli 2009
Ågren - när livet inte blir som vi har tänkt oss...
Lite dåligt samvete har jag allt.
Inte för att jag har någon ödestro - bort det!
Och inte för att jag tror att mina uttalande påverkar sådana här saker... men... lite dåligt samvete har jag allt ändå.
Satt igår hos en vän och berättade om att Sommarmusikkvällar med andakt är en av de värsta sakerna jag vet. Musiken är ljuvlig och hela grejjen som "kulturevangemang" gillar jag jättemycket. Det jag har svårt för är min prästroll i det hela när jag vet att folk i huvudsak är där för att just lyssna till musiken - inte för att lyssna till en präst som babblar.
Så i morse när jag gått ner för att börja förbereda "mitt babblande" ringer sångerskan och meddelar att musikern tyvärr fått sorg och att ingen ersättare fanns att få. Så nu står jag med en sommarmusikkväll som plötsligt blir så sorgligt tyst och som blir en kort andaktskväll istället.
Ja, jag har dåligt samvete... även om jag inte på något sätt hade med saken att göra.
Mina tankar till musikern och hans närmaste.
Inte för att jag har någon ödestro - bort det!
Och inte för att jag tror att mina uttalande påverkar sådana här saker... men... lite dåligt samvete har jag allt ändå.
Satt igår hos en vän och berättade om att Sommarmusikkvällar med andakt är en av de värsta sakerna jag vet. Musiken är ljuvlig och hela grejjen som "kulturevangemang" gillar jag jättemycket. Det jag har svårt för är min prästroll i det hela när jag vet att folk i huvudsak är där för att just lyssna till musiken - inte för att lyssna till en präst som babblar.
Så i morse när jag gått ner för att börja förbereda "mitt babblande" ringer sångerskan och meddelar att musikern tyvärr fått sorg och att ingen ersättare fanns att få. Så nu står jag med en sommarmusikkväll som plötsligt blir så sorgligt tyst och som blir en kort andaktskväll istället.
Ja, jag har dåligt samvete... även om jag inte på något sätt hade med saken att göra.
Mina tankar till musikern och hans närmaste.
fredag 17 juli 2009
Lycka!
* Att få en fin väska av en arbetskompis i förtidig 40-år present.
* Att bli utbjuden på thai-lunch av jobbarkompisar för det var min sista vardag i tjänst.
* Att få besök av älskad konfirmand med pojkvän (Love! Ni är så fina!).
* Att få gott samtal med underbar Kh.
* Att landa på soffan med en kopp thé hos en underbar vän som jag gillar.
* Att finna att barnen packat iaf ½ av vad de skulle.
* Att se att rummen blir fina även om det blev dyrare än beräknat.
* Att leva och finnas, andas och bara vara.
* Att bli utbjuden på thai-lunch av jobbarkompisar för det var min sista vardag i tjänst.
* Att få besök av älskad konfirmand med pojkvän (Love! Ni är så fina!).
* Att få gott samtal med underbar Kh.
* Att landa på soffan med en kopp thé hos en underbar vän som jag gillar.
* Att finna att barnen packat iaf ½ av vad de skulle.
* Att se att rummen blir fina även om det blev dyrare än beräknat.
* Att leva och finnas, andas och bara vara.
torsdag 16 juli 2009
Könsneutralt äktenskap
Så är debatten i full gång igen - eller ska jag säga fortfarande... för den har väl egentligen aldrig tystnat.
Nu är det bara att vänta på kyrkomötet och de beslut som kommer att tas.
Dock skulle det vara intressant att läsa brevet som skickats från biskop Anders (det finns inte på hans hemsida och inte heller på kyrkans tidning). På www.kyrkanstidning.se kan man i alla fall under artikeln "Vi kan vara på väg att bli isolerade" finna länken till det svar som kommit från Church of England, där det uttrycks en oro för att vi är påväg bort från den grund som vi inom Borgåavtalet gemensamt gått med på. Det framgår i brevet att man redan haft problem i och med att vi som kyrka gått med på att ha välsignelse för hbt-par som (registrat partnerskap) ingått borgerligt äktenskap.
Nu får vi se var det här slutar - men ibland är jag benägen till att säga som Luther: att låt samhället göra det samhälleliga (dvs i denna frågan registrera ingångna äktenskap) och låt kyrkan stå för välsignelsen av det ingångna äktenskapet. Det vore den lättaste vägen ut ur frågan - men är den lättaste vägen ut alltid den som är bäst?
För samtidigt tycker jag som präst att det är roligt att få vara den som har ansvar över den lagligt bindande delen samtidigt som Guds välsignelse ges... Men jag inser att det kommer bli problematiskt när/om beslut för könsneutralt äktenskap inom Svenska Kyrkan tas. Det finns fortfarande, vad jag vet, många som inte kommer att kunna acceptera detta - och den frågan blir nog allt svårare att komma tillrätta med. Ska det bli upp till varje präst som kan tänka sig att viga så väl heterosexuella som samkönade par att själv söka tillstånd att vara vigselförrättare... eller... ja det får vi också invänta kyrkomötet för att få reda på.
Hur som...
... att behålla vigselrätten är väl egentligen inte det viktigaste.
Det viktigaste är att vi nu, äntligen, har en könsneutral äktenskapssyn i Sverige.
Kanske kan vi snart se heterosexuella, homosexuella, bisexuella och transsexuella som de människor vi faktiskt är och inte bara fokusera på den del av livet som har med "sexualakten" att göra.
För kärlek mellan människor är långt mer än det som sker i "sängkammaren".
Nu är det bara att vänta på kyrkomötet och de beslut som kommer att tas.
Dock skulle det vara intressant att läsa brevet som skickats från biskop Anders (det finns inte på hans hemsida och inte heller på kyrkans tidning). På www.kyrkanstidning.se kan man i alla fall under artikeln "Vi kan vara på väg att bli isolerade" finna länken till det svar som kommit från Church of England, där det uttrycks en oro för att vi är påväg bort från den grund som vi inom Borgåavtalet gemensamt gått med på. Det framgår i brevet att man redan haft problem i och med att vi som kyrka gått med på att ha välsignelse för hbt-par som (registrat partnerskap) ingått borgerligt äktenskap.
Nu får vi se var det här slutar - men ibland är jag benägen till att säga som Luther: att låt samhället göra det samhälleliga (dvs i denna frågan registrera ingångna äktenskap) och låt kyrkan stå för välsignelsen av det ingångna äktenskapet. Det vore den lättaste vägen ut ur frågan - men är den lättaste vägen ut alltid den som är bäst?
För samtidigt tycker jag som präst att det är roligt att få vara den som har ansvar över den lagligt bindande delen samtidigt som Guds välsignelse ges... Men jag inser att det kommer bli problematiskt när/om beslut för könsneutralt äktenskap inom Svenska Kyrkan tas. Det finns fortfarande, vad jag vet, många som inte kommer att kunna acceptera detta - och den frågan blir nog allt svårare att komma tillrätta med. Ska det bli upp till varje präst som kan tänka sig att viga så väl heterosexuella som samkönade par att själv söka tillstånd att vara vigselförrättare... eller... ja det får vi också invänta kyrkomötet för att få reda på.
Hur som...
... att behålla vigselrätten är väl egentligen inte det viktigaste.
Det viktigaste är att vi nu, äntligen, har en könsneutral äktenskapssyn i Sverige.
Kanske kan vi snart se heterosexuella, homosexuella, bisexuella och transsexuella som de människor vi faktiskt är och inte bara fokusera på den del av livet som har med "sexualakten" att göra.
För kärlek mellan människor är långt mer än det som sker i "sängkammaren".
Stressnivån ökad...
Slockande som en överkörd padda igår. Låg hela eftermiddagen på sängen - utslagen! Antar att det är de senaste månadernas jobb som sitter i ryggen nu. Väl vaknad ringde mäklaren och ville ha ytterligare en visning, vilket gav än mer ångest - men idag kan jag inte bry mig. Vi hinner inte städa, här är flytt kaos och så får det lov att vara. Men min tjatirritation går ut över barnen. Borde ta mig hemifrån och göra ngt kul... men tillfälle ges inte till det. Inser att jag har en massa annat som ska göras och som inte är färdigt. Ska åka inom jobbet och göra det på lördag, fila på andakten osv. Var in på jobbets hemsida och såg att konfaibjudan låg ute nu - nästan exakt den som jag skrev. Det är bara gruppindelningarna som är ändrade, annars är texten min... but who cares... Nähä, har inte tid att sitta här. Upp och fläng igen.
onsdag 15 juli 2009
Here we go!
Håll i hatten - den mentala hatten - för det gör jag.
Snart har det gått 8 månader sedan operationen...
8 månader och sedan flyt-starten i oktober är resultatet idag otroliga -50,3kg.
8 månader och sedan flyt-starten i oktober är resultatet idag otroliga -50,3kg.
Jag fattar det inte själv - jo - kroppen fattar det eftersom den kan göra saker som jag inte kunde göra förut. Men huvudet - nja - det hänger inte med. Jo, när jag står framför spegeln kan jag se förändringen och njuta av nyckelben, kindben, bröstkorgsben, gropar här och där... och jag kan förundras över den mängd hud som plötsligt "är över". Ja, till och med att gå ut i ärmlös överdel (vilket jag egentligen inte vågar) kan göra mig rakryggad... jag är fullt medveten om hur fult det är med mina överarmar... men ge mig credit... jag har gått ner en hel människa i vikt!
Så varsågod... håll till godo... här kommer återigen en påminnelse om resan:
080922
081116 (2 dgr före operationen)
090118
090411Och slutligen igår
090714
måndag 13 juli 2009
söndag 12 juli 2009
Nu är Hedvig konfirmerad.
Igår var det konfirmation i Tjörnarps kyrka.
Gruppen var delad på två gudstjänster vilket gjorde att ungdomarna satt sammanlagt nästan 4 timmar på gudstjänst igår.
Vår dag började med att Jönssons och jag gjorde iordning maten och bar över den till lokalen som vi hyrt. Klockan 12 var jag på stationen och hämtade upp Emy och mamma. Sedan åkte vi till borgen där jag stannade kortast möjliga tid - för att hämta upp Hedvigs packning.
Utanför kyrkan väntade vi så en timme på att vår gudstjänst skulle börja. Ex-mannen hittade inte vägen och jag vart stressad över hans SMS - vad tänkte han att jag skulle göra åt det. Det är han som har GPS och inte jag. Till sist kom han... och han hann i tid. I kyrkan satt vi tillsammans. Vi hade fått två tolkar - ENORMT DUKTIGA! - som inte hade fått allt material i förväg. Trots att jag förklarat att det är svårt för ex-mannen att se tolkarna då folk sitter framför hade ledarna placerat oss på tredje raden. Jag förstår om de inte ville ha mig på första raden, men för ex-mannens skull. Jag kunde suttit någon annan stans. Fullkomlig nonchalans inför dessa behov och tolkarnas behov av förberedelse. Ändå meddelade jag första gången 1:a advent vilka behov vi hade av teckenspråk, jag påminde i mars och jag påminde för två veckor sedan. SUCK!
Cecilia och Vincent var med i kyrkan och det betydde en massa för mig - jag visste att hon kunde rycka in om det inte skulle fungera för mig (men jag höll mig lugn - extremt lugn). TACK!
Hedvig sjöng och jag var stolt. Och Madde, Hedvig och Karin var de som hördes bäst på redovisningen.
Blev konfunderad över att man tillät Gud som haver med slutet: den Gud älskar lyckan får. Har vi verkligen en sådan Gudsbild? Så är iaf inte min Gud... han förblir Fader Vår även när lyckan inte står en bi.
Väl tillbaka i S. Sandby tog vi fram potatissallad, bröd, smör, ost, sallad, rostbiff och kassler, dricka och tårta med kaffe till. Det var en mysig stund! Maria, Flippis, Viggo och Jonas + Lena kom dit. Hedvig fick paket - även om mitt dröjer. Hon ska få en symaskin (även om jag får ta den på avbetalning).
Idag sov de till 10 och vi kom hem hit till prästgården vid 15.30.
Nu är jag inne på den fjärde maskinen tvätt... och det är ändå inte slut.
Foton kommer...
Gruppen var delad på två gudstjänster vilket gjorde att ungdomarna satt sammanlagt nästan 4 timmar på gudstjänst igår.
Vår dag började med att Jönssons och jag gjorde iordning maten och bar över den till lokalen som vi hyrt. Klockan 12 var jag på stationen och hämtade upp Emy och mamma. Sedan åkte vi till borgen där jag stannade kortast möjliga tid - för att hämta upp Hedvigs packning.
Utanför kyrkan väntade vi så en timme på att vår gudstjänst skulle börja. Ex-mannen hittade inte vägen och jag vart stressad över hans SMS - vad tänkte han att jag skulle göra åt det. Det är han som har GPS och inte jag. Till sist kom han... och han hann i tid. I kyrkan satt vi tillsammans. Vi hade fått två tolkar - ENORMT DUKTIGA! - som inte hade fått allt material i förväg. Trots att jag förklarat att det är svårt för ex-mannen att se tolkarna då folk sitter framför hade ledarna placerat oss på tredje raden. Jag förstår om de inte ville ha mig på första raden, men för ex-mannens skull. Jag kunde suttit någon annan stans. Fullkomlig nonchalans inför dessa behov och tolkarnas behov av förberedelse. Ändå meddelade jag första gången 1:a advent vilka behov vi hade av teckenspråk, jag påminde i mars och jag påminde för två veckor sedan. SUCK!
Cecilia och Vincent var med i kyrkan och det betydde en massa för mig - jag visste att hon kunde rycka in om det inte skulle fungera för mig (men jag höll mig lugn - extremt lugn). TACK!
Hedvig sjöng och jag var stolt. Och Madde, Hedvig och Karin var de som hördes bäst på redovisningen.
Blev konfunderad över att man tillät Gud som haver med slutet: den Gud älskar lyckan får. Har vi verkligen en sådan Gudsbild? Så är iaf inte min Gud... han förblir Fader Vår även när lyckan inte står en bi.
Väl tillbaka i S. Sandby tog vi fram potatissallad, bröd, smör, ost, sallad, rostbiff och kassler, dricka och tårta med kaffe till. Det var en mysig stund! Maria, Flippis, Viggo och Jonas + Lena kom dit. Hedvig fick paket - även om mitt dröjer. Hon ska få en symaskin (även om jag får ta den på avbetalning).
Idag sov de till 10 och vi kom hem hit till prästgården vid 15.30.
Nu är jag inne på den fjärde maskinen tvätt... och det är ändå inte slut.
Foton kommer...
fredag 10 juli 2009
Det är dyrt...
... att gå ner i vikt!
Kära nån!
Gick in på mitt konto och insåg vad jag gjort av med denna vecka.
Inte bra alls!
Utöver bensin och matkostnader (det som annars är det jag lägger pengar på) så har jag köpt 3klänningar, massa tights, trosor, halskedja, kofta, högklackade skor + varit ute på två "krogrundor" (alkoholfria).
Jajjemen...
Ser ni sambandet?
Viktnedgång - behov av pengar.
Glasklart eller hur?!
-48,8kg
Annars på västfronten intet nytt.
Konfirmation imorgon.
Flyttstök nu ett par timmar - men först av allt lite frukost.
Kära nån!
Gick in på mitt konto och insåg vad jag gjort av med denna vecka.
Inte bra alls!
Utöver bensin och matkostnader (det som annars är det jag lägger pengar på) så har jag köpt 3klänningar, massa tights, trosor, halskedja, kofta, högklackade skor + varit ute på två "krogrundor" (alkoholfria).
Jajjemen...
Ser ni sambandet?
Viktnedgång - behov av pengar.
Glasklart eller hur?!
-48,8kg
Annars på västfronten intet nytt.
Konfirmation imorgon.
Flyttstök nu ett par timmar - men först av allt lite frukost.
torsdag 9 juli 2009
Och...
...så var det den 9 juli igen.
Tror jag skrev den 9juli i fjol också... påminns varje år om det därför att vi valde att även göra denna dagen till Hedvigs dopdag. Så här, efterklok som man är, så hade det varit lättare att förtränga denna dagen om den inte delats av en annan viktig händelse. Men då... den dagen trodde jag att det skulle vara för alltid. Vi skrev det i våra ringar; usque dum mortus nos separat, om jag minns rätt (tills döden oss separerar). Och på ett sätt stämde det. Den känslomässiga och den kommunikativa döden inträffade.
I september, tror jag, är det tre år sedan vi lät skilsmässan gå igenom. Nästan fyra år sedan vi lämnade in ansökan och över tre år som jag bott och klarat mig själv med flickorna. Således lätt uträknat att behovet av närhet och ömhet har sin grund i längtan efter att dela liv med någon annan människa.
De senaste inläggen handlar mycket om kärleken och ensamheten... och kanske är det det som är det viktigaste nu. Och nog är det väl syftet med en blogg att ta upp det som är dagsaktuellt även om det kan verka tjatigt och självupptaget. Jag vet inte om det kan vara intressant att läsa om det - men jag hoppas att någon av er ska känna att mina tankar betyder något för er där på andra sidan skärmen.
Så... längtan att dela liv med en annan människa...
Jo, visst går det bra att dela liv med vänner och kompisar - men de flesta av dem går hem till sitt när småtimmarna gnager i själen. Och det är inte samma sak att vara med vänner och kompisar - som att vara tillhörig någon.
Ja, det är så jag brukar formulera min längtan för mig själv, det är nämligen det som jag längtar efter: att vara tillhörig någon.
Att vara tillhörig någon; att bli någon genom en annan. "Det här är min partner, min hälft, min livskamrat", det längtar jag att få säga och höra någon säga om mig.
Och ändå så dissar jag möjligheter till det.
Jag tror inte på nätdating (been there done that) det fungerar inte för mig trots att jag provat flera olika sidor. Jag tror inte på att träffa ngn på krogen - inte för ett långt förhållande. Jag vill nog träffas i ett ömsesidigt nyktert tillstånd.
Jag tror på att träffas genom arbetet; genom föreningslivet eller genom att gå ngn kurs. Så - here we go - hur lyckas jag med det? Att gå en kurs hinner jag inte; de flesta godbitar som jag ser på och via jobbet är upptagna och de i föreningslivet (läs byalaget, för det är det enda jag hinner med) är även de upptagna.
Så...
det skulle ha varit 15årig bröllopsdag idag...
Men nu är det en helt vanlig torsdag och Hedvigs dopdag!
Grattis gumman på dopdagen!
onsdag 8 juli 2009
Allvarligt talat...
... så borde jag lägga ner all verksamhet och dra något gammalt över mig.
Mitt känslomässiga liv är en enda stor byggarbetsplats där bulldozers drar fram. Att vilja utan att kunna, att kunna utan att vilja. Att sakna och ändå njuta, att njuta och ändå sakna.
Egentligen skulle jag - forfarande - önska att någon kom och tog över. Någon som kunde ta tag i allt och ta hand om allt så att jag bara fick luta mig tillbaka utan att behöva tänka eller oroas. Men jag vet att så fungerar inte livet.
Tar till samtalet med Gud - men Gud är tyst... eller är det bara jag som inte hör?
Är mina önskningar orealistiska?
Någon av alla drömmar borde väl vara realistisk...
Eller är jag bara blind för allt gott jag får. Är jag så fokuserad på det som inte går som det ska att jag missar det som faktiskt är bra?
Hursom... var i sta´n igår och handlade och kom hem med 3 klänningar och ett par högklackade (!) skor. Mina vänner gillar de klänningarna som jag inte gillade - och jag gillar den som de dissar. Vad säger det om mig?
Eller vad säger det om vännernas kunskap om mig?
Hedvigs konfatid har varit fullkomlig skit och jag vill verkligen inte åka på hennes konfirmation. Den ene ledaren har jag haft addad på FB men idag upptäcker jag att hon måste ha tagit bort mig. Och "ja" det gör ingenting... snarare tvärtom... för känslan är ömsesidig. Det har varit en totalt bortkastad lägeravgift och en konfirmationshögtid som är förstörd och som förmodligen kommer innebära en brytning med scouterna för alltid.
Nu ska jag ta mig till filmjölken och sedan blir det förmodligen lite packning och en runda till nya huset.
Var där igår och torkade ur i köket. Ska ta med dammsugaren idag + att jag tänkt få upp köksgardiner och sedan fundera en vända till på hur jag ska få ihop vardagsrummet på bästa sätt. Jag har en hel del som inte får plats - suck... från 7rum till 5 är inte en lätt ekvation. Från 250kv.m till 140kv.m säger sig själv att det inte går.
Må själen hitta sin kraft att gå igenom ännu en dag.
Må hoppet finna näring att inte kapitulera inför det dystra.
Må jaget få liv i överflöd från livets källa och ursprung.
Mitt känslomässiga liv är en enda stor byggarbetsplats där bulldozers drar fram. Att vilja utan att kunna, att kunna utan att vilja. Att sakna och ändå njuta, att njuta och ändå sakna.
Egentligen skulle jag - forfarande - önska att någon kom och tog över. Någon som kunde ta tag i allt och ta hand om allt så att jag bara fick luta mig tillbaka utan att behöva tänka eller oroas. Men jag vet att så fungerar inte livet.
Tar till samtalet med Gud - men Gud är tyst... eller är det bara jag som inte hör?
Är mina önskningar orealistiska?
Någon av alla drömmar borde väl vara realistisk...
Eller är jag bara blind för allt gott jag får. Är jag så fokuserad på det som inte går som det ska att jag missar det som faktiskt är bra?
Hursom... var i sta´n igår och handlade och kom hem med 3 klänningar och ett par högklackade (!) skor. Mina vänner gillar de klänningarna som jag inte gillade - och jag gillar den som de dissar. Vad säger det om mig?
Eller vad säger det om vännernas kunskap om mig?
Hedvigs konfatid har varit fullkomlig skit och jag vill verkligen inte åka på hennes konfirmation. Den ene ledaren har jag haft addad på FB men idag upptäcker jag att hon måste ha tagit bort mig. Och "ja" det gör ingenting... snarare tvärtom... för känslan är ömsesidig. Det har varit en totalt bortkastad lägeravgift och en konfirmationshögtid som är förstörd och som förmodligen kommer innebära en brytning med scouterna för alltid.
Nu ska jag ta mig till filmjölken och sedan blir det förmodligen lite packning och en runda till nya huset.
Var där igår och torkade ur i köket. Ska ta med dammsugaren idag + att jag tänkt få upp köksgardiner och sedan fundera en vända till på hur jag ska få ihop vardagsrummet på bästa sätt. Jag har en hel del som inte får plats - suck... från 7rum till 5 är inte en lätt ekvation. Från 250kv.m till 140kv.m säger sig själv att det inte går.
Må själen hitta sin kraft att gå igenom ännu en dag.
Må hoppet finna näring att inte kapitulera inför det dystra.
Må jaget få liv i överflöd från livets källa och ursprung.
måndag 6 juli 2009
Ledig slappedag...
...som börjar med att mamma purrar mig ur sängen vid 8-tiden. Den stackaren visste inte att jag var ledig idag - och somna om är inte min specialitet. Men kanske att ta en lur om en stund... fast egentligen skulle jag se till att skaffa mat (URTRÅKIGT) för kylskåpet ekar. Det blir väl standarden till lunch... fil och müsli.
Fick igår bekräftelse på att ni finns där vid en annan datorskärm och att ni läser min blogg. Jättekul!
Tack för att ni vill dela en bit liv med mig - även om jag inte vet vilka ni är.
Har också fått veta att församlingsbor och kyrkopolitiker hittat hit - VÄLKOMNA!
Efter några extremt hektiska veckor så är det lite chockartat att idag vara LEDIG. Jag kompar och det är skönt att bara kunna lulla runt som jag själv vill och vara så social / osocial som jag själv vill...
Väntar nu på att en kompis ev ringer. Vore kul... men vi får se.
På onsdag funderar jag skarpt på Götet och EmL. I behov av ngt till Hedvigs konfa. Hade ju alltid sett mig själv att jag skulle gå i kaftan - men den är ju stor som ett tält... så det blir att jaga en sommarklänning. Kanske en jeansklänning för det tycker jag är snyggt. Vi får väl se...
Idag stod vågen på lägsta noteringen för första gången på 22år. Det går inte att beskriva den känslan. Ofattbart skönt - men samtidigt ofattbart och jag menar ofattbart.
För i mitt huvud så är jag bara fet, äcklig och ful...
Visst inser jag att jag har gått ner en hel människa, visst inser jag att det är nästan 40cm mindre i omkrets, visst inser jag rent intellektuellt när jag ser vågens siffror - men känslomässigt är en annan sak.
Jo, jag är stolt!
Jag har gjort ett hästjobb vad det gäller viktminskningen (-48,6kg på omkring 8månader) och är nöjd med mitt arbete.
Och "JA" jag blir jätteirriterad på alla som tror att operationen gör jobbet - jag lovar er JAG gör jobbet men operationen hjälper till.
Så självbild och kroppsuppfattningen suger - kanske behöver jag en yttre bekräftelse på att jag duger, på att jag är vacker och att jag är värd att åtrås och älskas.
Fast - å andra sidan kanske jag inte skulle våga ta steget om någon skulle visa intresse.
Har varit ute på krogen - men jag är inte intresserad av ett "one night stand" som verkar vara det mest lättillgängliga... inte heller är jag intresserad av "giftermål för att ngn behöver uppehållstillstånd". Jag anser att jag är värd långt bättre än det, och jag vill ha främst en vänskap - för från vänskap kanske ngt hållbart kan gro. Jag vill, precis som många av mina brudpar säger, i min partner även ha min bäste vän.
Jo, jag har varit ute på Mötesplatsen, 7-e himlen och Parship... o tro mig... för min del är det lika illa där.
Är jag kräsen?
Ja, det kanske en del skulle tycka...
... men jag tycker att jag är värd någon som vill ha mig för att jag är just jag - med mina skavanker och brister. Någon som är beredd på att jag är jag och inte någon plastkopia ur ett veckomagasin. Någon som vill dela mitt liv och mina barn och kanske en gång i framtiden mina barnbarn. Någon som inte själv vill ha gemensamma barn - för den tiden är förbi för min del (som det känns i alla fall).
Nähä... telefonen tiger stilla.
Samtalet med Sophiahemmet (medicinen slut) är ringt.
Kanske dags för adressändringen?
Eller Telia...
Eller planering på när och hur flytten ska gå till...
Eller åka och handla...
Eller tömma Disas bur...
Eller sova...
Eller - förslag?
Fick igår bekräftelse på att ni finns där vid en annan datorskärm och att ni läser min blogg. Jättekul!
Tack för att ni vill dela en bit liv med mig - även om jag inte vet vilka ni är.
Har också fått veta att församlingsbor och kyrkopolitiker hittat hit - VÄLKOMNA!
Efter några extremt hektiska veckor så är det lite chockartat att idag vara LEDIG. Jag kompar och det är skönt att bara kunna lulla runt som jag själv vill och vara så social / osocial som jag själv vill...
Väntar nu på att en kompis ev ringer. Vore kul... men vi får se.
På onsdag funderar jag skarpt på Götet och EmL. I behov av ngt till Hedvigs konfa. Hade ju alltid sett mig själv att jag skulle gå i kaftan - men den är ju stor som ett tält... så det blir att jaga en sommarklänning. Kanske en jeansklänning för det tycker jag är snyggt. Vi får väl se...
Idag stod vågen på lägsta noteringen för första gången på 22år. Det går inte att beskriva den känslan. Ofattbart skönt - men samtidigt ofattbart och jag menar ofattbart.
För i mitt huvud så är jag bara fet, äcklig och ful...
Visst inser jag att jag har gått ner en hel människa, visst inser jag att det är nästan 40cm mindre i omkrets, visst inser jag rent intellektuellt när jag ser vågens siffror - men känslomässigt är en annan sak.
Jo, jag är stolt!
Jag har gjort ett hästjobb vad det gäller viktminskningen (-48,6kg på omkring 8månader) och är nöjd med mitt arbete.
Och "JA" jag blir jätteirriterad på alla som tror att operationen gör jobbet - jag lovar er JAG gör jobbet men operationen hjälper till.
Så självbild och kroppsuppfattningen suger - kanske behöver jag en yttre bekräftelse på att jag duger, på att jag är vacker och att jag är värd att åtrås och älskas.
Fast - å andra sidan kanske jag inte skulle våga ta steget om någon skulle visa intresse.
Har varit ute på krogen - men jag är inte intresserad av ett "one night stand" som verkar vara det mest lättillgängliga... inte heller är jag intresserad av "giftermål för att ngn behöver uppehållstillstånd". Jag anser att jag är värd långt bättre än det, och jag vill ha främst en vänskap - för från vänskap kanske ngt hållbart kan gro. Jag vill, precis som många av mina brudpar säger, i min partner även ha min bäste vän.
Jo, jag har varit ute på Mötesplatsen, 7-e himlen och Parship... o tro mig... för min del är det lika illa där.
Är jag kräsen?
Ja, det kanske en del skulle tycka...
... men jag tycker att jag är värd någon som vill ha mig för att jag är just jag - med mina skavanker och brister. Någon som är beredd på att jag är jag och inte någon plastkopia ur ett veckomagasin. Någon som vill dela mitt liv och mina barn och kanske en gång i framtiden mina barnbarn. Någon som inte själv vill ha gemensamma barn - för den tiden är förbi för min del (som det känns i alla fall).
Nähä... telefonen tiger stilla.
Samtalet med Sophiahemmet (medicinen slut) är ringt.
Kanske dags för adressändringen?
Eller Telia...
Eller planering på när och hur flytten ska gå till...
Eller åka och handla...
Eller tömma Disas bur...
Eller sova...
Eller - förslag?
lördag 4 juli 2009
Tidsbrist...
...råder för fullt i prästgården.
Det nya huset håller på att fixas (jag får ett lila sovrum!)... och som en klok vän sa hus+präst i hus = prästgård... så vi startar om i en mindre variant men hoppas att det kommer att fungera.
Idag kom vågen ner till otroliga -48kg. Det har gått segt på slutet och är varje dag lite upp eller lite ner. Inga stora omvälvande händelser. Men för er som vet utgångsläget så vet ni också att jag nu är hg ifrån min första stora drömgräns och att jag nu väger mindre än när jag var 18 år. så nu har jag egentligen bara 31kg medicinsk övervikt kvar...
Kom hem från ett underbart konfaläger i torsdags. Enda minuset som jag ser det rent logistiskt är att denna gång var det ingen bra och serviceminded busschaufför. Om jag hade varit kvar så hade jag inte anlitat detta bolag igen - dessutom körde han för fort. Me not like.
Ungdomarna var totalt fantastiska och jag kommer att sakna dem som jag gör med varje grupp.
Idag börjar mardrömshelgen. Först konfa klockan 12, vigsel 16, välsignelse 17 och imorgon gtj med dop 9,30, mässa med dop 11,15 och slutligen gtj 19.00. Sedan nästa vecka kompledig - välbehövlig vila, resting time - sova och njuta och förbereda Hedvigs konfa och förbereda flytten och... och... och...
Kram på er i sommarvärmen.
Det nya huset håller på att fixas (jag får ett lila sovrum!)... och som en klok vän sa hus+präst i hus = prästgård... så vi startar om i en mindre variant men hoppas att det kommer att fungera.
Idag kom vågen ner till otroliga -48kg. Det har gått segt på slutet och är varje dag lite upp eller lite ner. Inga stora omvälvande händelser. Men för er som vet utgångsläget så vet ni också att jag nu är hg ifrån min första stora drömgräns och att jag nu väger mindre än när jag var 18 år. så nu har jag egentligen bara 31kg medicinsk övervikt kvar...
Kom hem från ett underbart konfaläger i torsdags. Enda minuset som jag ser det rent logistiskt är att denna gång var det ingen bra och serviceminded busschaufför. Om jag hade varit kvar så hade jag inte anlitat detta bolag igen - dessutom körde han för fort. Me not like.
Ungdomarna var totalt fantastiska och jag kommer att sakna dem som jag gör med varje grupp.
Idag börjar mardrömshelgen. Först konfa klockan 12, vigsel 16, välsignelse 17 och imorgon gtj med dop 9,30, mässa med dop 11,15 och slutligen gtj 19.00. Sedan nästa vecka kompledig - välbehövlig vila, resting time - sova och njuta och förbereda Hedvigs konfa och förbereda flytten och... och... och...
Kram på er i sommarvärmen.
torsdag 18 juni 2009
Från prästgårdsfönstret...
... strömmar kvällssolen in över gravarna.
Idag står prästgården till salu på hemnet. Efter tillsägningar om vårt senaste halvår, och irritation över folk som gått på barnen med frågor om försäljningen, så sitter nu ett blått plastrep uppspänt för infarten till huset.
Känslomässig berg och dalbana!
Vill bo kvar men har inte råd att köpa ut det + renovera det. Här är så mycket fel... slitet är det och takfönstren på ovanvåningen läcker in så där är en vacker fuktskada (har varit sedan vi flyttade in och dessförinnan också antar jag).
På söndag ska jag tala med dem som äger det "gula huset" som jag tittat på... eventuellt får vi hyra det och då blir det flytt i sommar. Har redan börjat packa en del... för jag vet ju att jag inte kan bo kvar... och jag måste röja inför visningen.
Har haft en tokvecka och är trött som en gnu... ikväll somnade jag framför Simpssons -vaknade - satte på fotbollen och somnade om. Har så mycket som borde göras men så enormt lite ork. Vet inte vart orken tar vägen...
Hedvig ringde igår från lägret - förtvivlad över att de inte får veta om och när de får ha sin mobil. Det ska väl vara "karaktärsdanande" att vara utan kontakt med hemmet... men för Hedvigs del förstör det konfalägret då hon är orolig när hon inte får en chans att säga "godnatt" till oss andra.
Säga vad man vill om gossemossingen - vi må bråka och kivas en hel del - men vi älskar varandra och har behov av varandra.
Har skrivit till huvudledaren och till prästen - för jag förstår inte varför de inte kan ge Hedvig ett svar (t.ex. att varannan dag den och den tiden får du ringa). Hoppas att det ordnar sig och att hon klarar av att vara kvar.
Vikten står still (det vill säga att det under ett tag slagit på ett kilo upp och ner) TRIST!
Jag vet att jag gått ner jättebra i vikt och ändå känner jag mig fetare än fetast och fulare än fulast. Visst är det sjukt! Jag ser ju på måttbandet att kroppen minskat, jag såg igår hos frissan att jag faktiskt fått en vacker kind/haklinje - och ändå - vill mer och vill det NU.
Nä, nu är det dags för natti natti... jag är så trött...
PUSS!
Idag står prästgården till salu på hemnet. Efter tillsägningar om vårt senaste halvår, och irritation över folk som gått på barnen med frågor om försäljningen, så sitter nu ett blått plastrep uppspänt för infarten till huset.
Känslomässig berg och dalbana!
Vill bo kvar men har inte råd att köpa ut det + renovera det. Här är så mycket fel... slitet är det och takfönstren på ovanvåningen läcker in så där är en vacker fuktskada (har varit sedan vi flyttade in och dessförinnan också antar jag).
På söndag ska jag tala med dem som äger det "gula huset" som jag tittat på... eventuellt får vi hyra det och då blir det flytt i sommar. Har redan börjat packa en del... för jag vet ju att jag inte kan bo kvar... och jag måste röja inför visningen.
Har haft en tokvecka och är trött som en gnu... ikväll somnade jag framför Simpssons -vaknade - satte på fotbollen och somnade om. Har så mycket som borde göras men så enormt lite ork. Vet inte vart orken tar vägen...
Hedvig ringde igår från lägret - förtvivlad över att de inte får veta om och när de får ha sin mobil. Det ska väl vara "karaktärsdanande" att vara utan kontakt med hemmet... men för Hedvigs del förstör det konfalägret då hon är orolig när hon inte får en chans att säga "godnatt" till oss andra.
Säga vad man vill om gossemossingen - vi må bråka och kivas en hel del - men vi älskar varandra och har behov av varandra.
Har skrivit till huvudledaren och till prästen - för jag förstår inte varför de inte kan ge Hedvig ett svar (t.ex. att varannan dag den och den tiden får du ringa). Hoppas att det ordnar sig och att hon klarar av att vara kvar.
Vikten står still (det vill säga att det under ett tag slagit på ett kilo upp och ner) TRIST!
Jag vet att jag gått ner jättebra i vikt och ändå känner jag mig fetare än fetast och fulare än fulast. Visst är det sjukt! Jag ser ju på måttbandet att kroppen minskat, jag såg igår hos frissan att jag faktiskt fått en vacker kind/haklinje - och ändå - vill mer och vill det NU.
Nä, nu är det dags för natti natti... jag är så trött...
PUSS!
lördag 13 juni 2009
Tråk...
...igt värre är det!
Hedvig bortlämnad för konfaläger i en månad.
Hund och Emy bortlämnad under samma tid därför att jag är en dålig mamma som jobbar på sommarlovet och som dessutom måste börja flytt-tänka.
Vaknade klockan halv fem och låg sedan o gonade mig till klockan sju. Trist sovmorgon. En stund vid datorn innan den upphetsande frukosten bestående av två ikea-knäcke med grevémjukost och knappt 1dl fil. Sedan röj i kylen och i köket. Fotografering på tisdag och då ska salen-köket-allrummet vara "stylade". Dvs allt mitt "pesonliga" plock ska vara undanröjt.
Trots att jag flyttat så ofta har jag ändå en massa saker... inget av värde... men sådana saker som jag gillar. Pryttel... vet inte om jag ska skylla på pappas gener eller på faster Naimie (fast det är ju på pappas sida det också ;) )... eller är det kombinationen av gener från pappa och mamma (mormor var ganska duktig på pryttel och "fint för själen saker".
Lägenhetsuppdatering - gjorda flyttar i mitt snart 40åriga liv:
Kamrergatan 8 i Malmö
Kungsbrogatan 5 i Karlskrona
Norra Kungsgatan 10 i Karlskrona
Vasagatan 3 i Karlskrona
Ronnebygatan 19 i Karlskrona
Saltövägen 17 i Karlskrona
Brogatan 10 i Malmö
Styrmansgatan 30-32 i Karlskrona
- " - i annan lägenhet i samma fastighet.
Norrbäcksgatan 18 i Malmö
(sommaren i ett torp i Östergötland)
Tallrisvägen 22 i Örebro
Rydsvägen 394A i Linköping
Lantmannagatan 135 i Linköping
Kardborrevägen 35 i Södra Sandby
Groddgränd 18 i Höganäs
Briljantgatan 51 i Tynnered
Surteby Prästgården 2 i Björketorp
????
...hoppas jag kom ihåg alla nu...
Hedvig bortlämnad för konfaläger i en månad.
Hund och Emy bortlämnad under samma tid därför att jag är en dålig mamma som jobbar på sommarlovet och som dessutom måste börja flytt-tänka.
Vaknade klockan halv fem och låg sedan o gonade mig till klockan sju. Trist sovmorgon. En stund vid datorn innan den upphetsande frukosten bestående av två ikea-knäcke med grevémjukost och knappt 1dl fil. Sedan röj i kylen och i köket. Fotografering på tisdag och då ska salen-köket-allrummet vara "stylade". Dvs allt mitt "pesonliga" plock ska vara undanröjt.
Trots att jag flyttat så ofta har jag ändå en massa saker... inget av värde... men sådana saker som jag gillar. Pryttel... vet inte om jag ska skylla på pappas gener eller på faster Naimie (fast det är ju på pappas sida det också ;) )... eller är det kombinationen av gener från pappa och mamma (mormor var ganska duktig på pryttel och "fint för själen saker".
Lägenhetsuppdatering - gjorda flyttar i mitt snart 40åriga liv:
Kamrergatan 8 i Malmö
Kungsbrogatan 5 i Karlskrona
Norra Kungsgatan 10 i Karlskrona
Vasagatan 3 i Karlskrona
Ronnebygatan 19 i Karlskrona
Saltövägen 17 i Karlskrona
Brogatan 10 i Malmö
Styrmansgatan 30-32 i Karlskrona
- " - i annan lägenhet i samma fastighet.
Norrbäcksgatan 18 i Malmö
(sommaren i ett torp i Östergötland)
Tallrisvägen 22 i Örebro
Rydsvägen 394A i Linköping
Lantmannagatan 135 i Linköping
Kardborrevägen 35 i Södra Sandby
Groddgränd 18 i Höganäs
Briljantgatan 51 i Tynnered
Surteby Prästgården 2 i Björketorp
????
...hoppas jag kom ihåg alla nu...
onsdag 10 juni 2009
Regntunga skyar...
Ute är det grått, regnigt och kallt.
...och på nå´t märkligt sätt tycks det "smitta av sig" på insidan också.
Boende uppdatering:
Jag är ilsk och arg för att jag inte har tid med det som åläggs mig i samband med försäljningen av prästgården. Det räcker med det känslomässiga som vi som familj går igenom. Allt det andra vill jag vara utan, eller åtminstone att bli lyssnad på att det finns tid om två-tre veckor då jag kan ta lite komp och hinna ifatt med städning. Så jag är sur, vresig och arg. Ja, jag är arg!
Nytt boende verkar jag kunna få ungefär 4km från där vi nu bor. Jag har varit och tittat två gånger och ska försöka träffa ägarna och skriva papper mm. Renovering behövs så jag vet var min sommar kommer att tillbringas. Hoppas att kunna flytta lite varje dag, och att allt ska vara på plats när det nya jobbet påbörjas den 17augusti.
Viktuppdatering:
Jag närmar mig mitt första stora mål. Det mål som jag en gång sagt att bara jag kommer dit så är jag nöjd... givetvis hoppas jag att det ska bli några kilon till... men det är sanslöst så bra det har gått. Nu har lite till runnit av mig och vågen stod idag på -47.1kg. Jag är noga med hg:na... Det är en enorm skillnad i ork och annat (ja ja... i ork och lust... men lusten får inte utlopp *fniss*). Kroppen är förändrad och jag ska försöka att snart igen lägga ut ett foto. Det är mkt lös hud och skrynklig sådan. Men samtidigt är jag faktiskt stolt över mina skrynklor för de visar att jag faktiskt kämpat (jätteirriterad på de som tror att de går automatiskt).
Guds-uppdatering:
Gud och jag samtalar just nu om livet. Vi är på ett sätt överens om mkt, men samtidigt så är jag irriterad på Gud... och ändå känner jag en vila i min Gudsrelation. Jag tror att Gud tillåter mig att vara och känna som jag för tillfället gör.
...och på nå´t märkligt sätt tycks det "smitta av sig" på insidan också.
Boende uppdatering:
Jag är ilsk och arg för att jag inte har tid med det som åläggs mig i samband med försäljningen av prästgården. Det räcker med det känslomässiga som vi som familj går igenom. Allt det andra vill jag vara utan, eller åtminstone att bli lyssnad på att det finns tid om två-tre veckor då jag kan ta lite komp och hinna ifatt med städning. Så jag är sur, vresig och arg. Ja, jag är arg!
Nytt boende verkar jag kunna få ungefär 4km från där vi nu bor. Jag har varit och tittat två gånger och ska försöka träffa ägarna och skriva papper mm. Renovering behövs så jag vet var min sommar kommer att tillbringas. Hoppas att kunna flytta lite varje dag, och att allt ska vara på plats när det nya jobbet påbörjas den 17augusti.
Viktuppdatering:
Jag närmar mig mitt första stora mål. Det mål som jag en gång sagt att bara jag kommer dit så är jag nöjd... givetvis hoppas jag att det ska bli några kilon till... men det är sanslöst så bra det har gått. Nu har lite till runnit av mig och vågen stod idag på -47.1kg. Jag är noga med hg:na... Det är en enorm skillnad i ork och annat (ja ja... i ork och lust... men lusten får inte utlopp *fniss*). Kroppen är förändrad och jag ska försöka att snart igen lägga ut ett foto. Det är mkt lös hud och skrynklig sådan. Men samtidigt är jag faktiskt stolt över mina skrynklor för de visar att jag faktiskt kämpat (jätteirriterad på de som tror att de går automatiskt).
Guds-uppdatering:
Gud och jag samtalar just nu om livet. Vi är på ett sätt överens om mkt, men samtidigt så är jag irriterad på Gud... och ändå känner jag en vila i min Gudsrelation. Jag tror att Gud tillåter mig att vara och känna som jag för tillfället gör.
Livet är värt att leva!
Livet är en spännande resa!
Var dag lär livet mig något nytt...
bara jag är öppen för att ta emot det!
måndag 8 juni 2009
Förbanna...
... Gud.
Kan man göra det?
Ja... vem annars kan ta emot all ilska och all sorg? Vem annars...?
Inte för att jag tror att Gud är den som skapar ondskan. Nej, det finns det andra makter som gör. Men Gud kan finnas där för att ta emot när ondskan drabbar oss och vi inte vet vart vi ska vända oss med det blödande sår som uppstått i hjärtat.
Det är ok att skrika åt Gud.
Det är ok att gråta och förbanna och ifrågasätta varför han inte kan visa mer av sin goda allmakt.
Det är ok, för när livet drabbas av det oförklarliga så finns det inget annat sätt att hantera känslan.
Gud i dina händer...
Kan man göra det?
Ja... vem annars kan ta emot all ilska och all sorg? Vem annars...?
Inte för att jag tror att Gud är den som skapar ondskan. Nej, det finns det andra makter som gör. Men Gud kan finnas där för att ta emot när ondskan drabbar oss och vi inte vet vart vi ska vända oss med det blödande sår som uppstått i hjärtat.
Det är ok att skrika åt Gud.
Det är ok att gråta och förbanna och ifrågasätta varför han inte kan visa mer av sin goda allmakt.
Det är ok, för när livet drabbas av det oförklarliga så finns det inget annat sätt att hantera känslan.
Gud i dina händer...
lördag 6 juni 2009
Längtan...
Från prästgårdfönstret antar jag att jag inte kommer att se världen ur denna vy så mkt längre. Energideklarationen är gjord... på tisdag kommer mäklaren och snart är det visning. Lite f-bannad är jag för att de lagt in alla tider utan att först fråga mig...och i mitt schema nu ryms inte det privata med städning och annat och allvarligt talat ´vem bryr sig´.
Har tittat på alternativt boende och ska ringa dit imorgon för att se om jag kan få ta en "andra titt" innan jag bestämmer mig. Måste målas och fixas mm.
Vikten står nu still på -45.8kg. Platå- och ryckstilen tar en hel del på psyket... men det är bara att bita ihop.
Igår var det en bryta ihop och komma igen situation. Veckan har varit och är tuff. Mkt arbete under skosulorna och hjärnan fungerar inte riktigt i dessa stressade situationer. Jag borde snart hitta bromspedalen igen för att inte råka illa ut. Känner att jag tangerar gränsen eftersom det gungar på många fronter.
Ibland önskar jag så innerligt att det skulle finnas någon mer än barnen här hemma... någon som jag kunde krypa tätt intill.... lägga huvudet i någons knä och bara få vara liten och omtyckt. Samtidigt så finns inte tiden där för att hitta någon att släppa in i mitt liv - och min rädsla för att det inte ska finnas någon som kan tycka om mig gör nog att jag sänder fel signaler så att säga. Jag tror inte mkt på nätdateing. Har sökt detta i flera omgångar under de senaste åren och det gör bara att jag blir besviken på alla äckel som inte ser mig utan bara ser könet (hur kan man fråga en främling efter bh storlek och om man gillar oralsex - get real). Nej, jag är nog den där drömmande romantiska människan som tror och hoppas att "han" kommer infarande på en vit häst... Skämt å sido - nej - snarare att det växer fram... och som TRISS-lottsreklamens budskap säger -plötsligt händer det-
Hur som...
Nu ligger tuffa dagar framför. Idag konfirmationsmässa och sedan vigsel. Imorgon gtj med dop, mässa med dop och fristående dop.
Foten i kläm? Jajjamännsan! Nu kör vi!
Och A-G: "JA" jag har hissat flaggan!
Har tittat på alternativt boende och ska ringa dit imorgon för att se om jag kan få ta en "andra titt" innan jag bestämmer mig. Måste målas och fixas mm.
Vikten står nu still på -45.8kg. Platå- och ryckstilen tar en hel del på psyket... men det är bara att bita ihop.
Igår var det en bryta ihop och komma igen situation. Veckan har varit och är tuff. Mkt arbete under skosulorna och hjärnan fungerar inte riktigt i dessa stressade situationer. Jag borde snart hitta bromspedalen igen för att inte råka illa ut. Känner att jag tangerar gränsen eftersom det gungar på många fronter.
Ibland önskar jag så innerligt att det skulle finnas någon mer än barnen här hemma... någon som jag kunde krypa tätt intill.... lägga huvudet i någons knä och bara få vara liten och omtyckt. Samtidigt så finns inte tiden där för att hitta någon att släppa in i mitt liv - och min rädsla för att det inte ska finnas någon som kan tycka om mig gör nog att jag sänder fel signaler så att säga. Jag tror inte mkt på nätdateing. Har sökt detta i flera omgångar under de senaste åren och det gör bara att jag blir besviken på alla äckel som inte ser mig utan bara ser könet (hur kan man fråga en främling efter bh storlek och om man gillar oralsex - get real). Nej, jag är nog den där drömmande romantiska människan som tror och hoppas att "han" kommer infarande på en vit häst... Skämt å sido - nej - snarare att det växer fram... och som TRISS-lottsreklamens budskap säger -plötsligt händer det-
Hur som...
Nu ligger tuffa dagar framför. Idag konfirmationsmässa och sedan vigsel. Imorgon gtj med dop, mässa med dop och fristående dop.
Foten i kläm? Jajjamännsan! Nu kör vi!
Och A-G: "JA" jag har hissat flaggan!
onsdag 3 juni 2009
Toktrött och reklam...
Tänk att man kan bli så här toktrött.
Idag har jag färdigställt ett begravningstal, skrivit ett vigseltal och ett konfirmationstal. Talat med ett sorgehus i telefon, träffat 4dopfamiljer vid tre olika klockslag (tre olika gtj). Planerat en gudstjänst med dop och en högmässa med dop. Talat i telefon. Haft samtal med KH. Haft lunchmöte. Korrat ½dokument på flera sidor (sorry, glömde göra färdigt det). Tagit ut dopblanketter. Kokat kaffe * 2. Tömt diskmaskinen på jobbet samt svarat på x-antal mail + spånat kring predikan + gjort original till konfa-utskick + kontaktat ledarna inför nästa vecka.
Utöver det har jag tjötat med barnen, handlat, tittat på BenteBent som Emy tagit hem (en fiskmåsunge som egentligen borde ha slagits ihjäl eftersom den var övergiven), skickat x-antal mail, suttit en stund på facebook, ätit kvällsmat (fil och knäcke med ost). Diskat en del, fyllt i och satt på diskmaskinen, lagt i en omgång tvätt, läst igenom Hedvigs "hemtenta", talat med mor i telefon.
Nu återstår det att varva ner tillräckligt för att välkomna John Blund in i sängkammaren. Nå´t annat herrbesök lär väl inte dyka upp där ;)
Idag har jag färdigställt ett begravningstal, skrivit ett vigseltal och ett konfirmationstal. Talat med ett sorgehus i telefon, träffat 4dopfamiljer vid tre olika klockslag (tre olika gtj). Planerat en gudstjänst med dop och en högmässa med dop. Talat i telefon. Haft samtal med KH. Haft lunchmöte. Korrat ½dokument på flera sidor (sorry, glömde göra färdigt det). Tagit ut dopblanketter. Kokat kaffe * 2. Tömt diskmaskinen på jobbet samt svarat på x-antal mail + spånat kring predikan + gjort original till konfa-utskick + kontaktat ledarna inför nästa vecka.
Utöver det har jag tjötat med barnen, handlat, tittat på BenteBent som Emy tagit hem (en fiskmåsunge som egentligen borde ha slagits ihjäl eftersom den var övergiven), skickat x-antal mail, suttit en stund på facebook, ätit kvällsmat (fil och knäcke med ost). Diskat en del, fyllt i och satt på diskmaskinen, lagt i en omgång tvätt, läst igenom Hedvigs "hemtenta", talat med mor i telefon.
Nu återstår det att varva ner tillräckligt för att välkomna John Blund in i sängkammaren. Nå´t annat herrbesök lär väl inte dyka upp där ;)
Fårups sommarland - bussresa den 25/7 eller 8/8.
tisdag 2 juni 2009
Vår tid här är allt för kort...
därför borde vi ta till vara på den och finnas till för varandra.
Att älska
och njuta vad gott är
borde vara ett av våra högsta mål i livet!
söndag 31 maj 2009
Tankar på en söndagskväll i pingst.
Ibland funderar jag...
jo, så är det faktiskt.
Ibland funderar jag
-över längtans blåa blomma
-över hoppets brinnande flamma
-över livets innerligaste mysterium
Och när jag funderat så känner jag tacksamhet över att vara jag.
Att just jag får finnas en stund på denna jord.
Tacksamhet över de relationer och möten som jag får vara med om.
Ibland funderar jag...
Ibland är jag tacksam...
Ibland undrar jag om du finns.
jo, så är det faktiskt.
Ibland funderar jag
-över längtans blåa blomma
-över hoppets brinnande flamma
-över livets innerligaste mysterium
Och när jag funderat så känner jag tacksamhet över att vara jag.
Att just jag får finnas en stund på denna jord.
Tacksamhet över de relationer och möten som jag får vara med om.
Ibland funderar jag...
Ibland är jag tacksam...
Ibland undrar jag om du finns.
Mardrömsnatt!
Påminn mig om att jag aldrig mer ska äta vitlök!
Iaf inte i hemgjord tzatziki.
Igår var uppenbarligen ingen bra matdag...
Startade dagen med medicin och juice som jag brukar + lyxade till det med en kardemummaskorpa.
Sedan 2 tunna knäcke med ost och lite kaffe.
Till lunch ½ lasagne ute på ett fik i Varberg, lite tomat, lite isbergssallad och en tugga på ett bröd.
Sedan på em 1½ mini mer.
Väl hemma ½kopp kaffe och tre kardemummaskorpor.
Middag lite potatis/grönsak i ugn, knappt två tunna bitar grillad ytterlårfilé, tre skivor tomat och ca 5msk tzatziki gjord på gräddfil.
Till kvällen ett stort glas juice med vatten.
= inatt ont! ONT ONT ONT ONT!
Sedan kl 3 har jag våndats. Varit på dass. Önskat att jag kunde spy (vilket ni andra opererade vet att det inte går). Försökt med halvt lyckat resultat få ur en del genom "stora A". Lagt mig, gått upp, lagt mig igen... kvidit... och nu vet jag inte var jag ska ta vägen. Jag är så trött och jag behöver sova! Jag har så ont och vill bara att det ska gå över!
Så påminn mig om att inte äta vitlök!
Iaf inte i hemlagad tzatziki.
Iaf inte i hemgjord tzatziki.
Igår var uppenbarligen ingen bra matdag...
Startade dagen med medicin och juice som jag brukar + lyxade till det med en kardemummaskorpa.
Sedan 2 tunna knäcke med ost och lite kaffe.
Till lunch ½ lasagne ute på ett fik i Varberg, lite tomat, lite isbergssallad och en tugga på ett bröd.
Sedan på em 1½ mini mer.
Väl hemma ½kopp kaffe och tre kardemummaskorpor.
Middag lite potatis/grönsak i ugn, knappt två tunna bitar grillad ytterlårfilé, tre skivor tomat och ca 5msk tzatziki gjord på gräddfil.
Till kvällen ett stort glas juice med vatten.
= inatt ont! ONT ONT ONT ONT!
Sedan kl 3 har jag våndats. Varit på dass. Önskat att jag kunde spy (vilket ni andra opererade vet att det inte går). Försökt med halvt lyckat resultat få ur en del genom "stora A". Lagt mig, gått upp, lagt mig igen... kvidit... och nu vet jag inte var jag ska ta vägen. Jag är så trött och jag behöver sova! Jag har så ont och vill bara att det ska gå över!
Så påminn mig om att inte äta vitlök!
Iaf inte i hemlagad tzatziki.
lördag 30 maj 2009
SUCK!
Maj månad har inte bara tagit på orken... den har tagit rejält på ekonomin också.
OK... Jag har haft utgifter för Hedvigs konfa-läger. Kläder till mig. Bensinpengar och en endagstur i sommar som jag redan puttat in pengar för (så att jag är säker på att jag ska ha). Så inser jag att jag måste ha lite mer kläder till mig (måste få kasta alla gamla underbyxor nu - jag kan ju snart ha dem som bodys). Hedvig ska ha kläder till lägret... mm... mm...
På ett sätt är det nog tur att Hedvig ska iväg och att Emy får vara hos mormor den månaden. Det blir billigare för då kan jag sitta här hemma med filmjök och flingor halva juni och halva juli.
Men gu´vad jag klagar!
Ja, jag vet...
Tyck synd om mig lite grand ;)
Skämt å sido...
det finns de som har det än värre!
Always look of the bright side of life!
... och det finns ju nöjen som är förhållandevis billiga.
Igår tog A-G och jag en låååååååång promenad. 8km sitter gott på insidan låren idag (någon var där i natt och kapade av längden på en del muskler). Men den biten lär jag väl också träna upp vad det lider.
Jag funderar skarpt på att ta fram saxen och klippa bort nästa vecka ur alman. Det kommer att bli en tuff vecka - men jag ska se till att hitta ngt att göra som piggar upp också.
Detta ska under nästa vecka produceras:
predikan
vigseltal
doptal
begravningstal
konfirmationstal
Ja, just det -45,3kg
OK... Jag har haft utgifter för Hedvigs konfa-läger. Kläder till mig. Bensinpengar och en endagstur i sommar som jag redan puttat in pengar för (så att jag är säker på att jag ska ha). Så inser jag att jag måste ha lite mer kläder till mig (måste få kasta alla gamla underbyxor nu - jag kan ju snart ha dem som bodys). Hedvig ska ha kläder till lägret... mm... mm...
På ett sätt är det nog tur att Hedvig ska iväg och att Emy får vara hos mormor den månaden. Det blir billigare för då kan jag sitta här hemma med filmjök och flingor halva juni och halva juli.
Men gu´vad jag klagar!
Ja, jag vet...
Tyck synd om mig lite grand ;)
Skämt å sido...
det finns de som har det än värre!
Always look of the bright side of life!
... och det finns ju nöjen som är förhållandevis billiga.
Igår tog A-G och jag en låååååååång promenad. 8km sitter gott på insidan låren idag (någon var där i natt och kapade av längden på en del muskler). Men den biten lär jag väl också träna upp vad det lider.
Jag funderar skarpt på att ta fram saxen och klippa bort nästa vecka ur alman. Det kommer att bli en tuff vecka - men jag ska se till att hitta ngt att göra som piggar upp också.
Detta ska under nästa vecka produceras:
predikan
vigseltal
doptal
begravningstal
konfirmationstal
Ja, just det -45,3kg
torsdag 28 maj 2009
Känslor på gott och ont!
Våren 2009 kommer gå till historien som ett av mitt livs personliga
"värsta tempot - värsta känslostormens" vår.
Ibland är det som om våg efter våg av ändlöst kännande slår över mig. Som om jag befinner mig i centrifugens mitt och dras inåt. Ömsom positivt, ömsomt negativt.
Jobbtakten som, enligt min almanacka, inte kommer slå av på farten än på ett tag.
Underbara konfisar som ger så mkt tillbaka.
Den nya tjänsten som jag kommer att tillträda i augusti (Yippie!).
Privat känslomässigt tunga perioder av sorg.
Människor och möten.
Husbryderierna (som verkar lösa sig om jag får hyra huset som ligger än mer på landet än detta).
Föräldraskapet...
Planering av sommaren...
Önskningar och förhoppningar - drömmar... drömmer...
Glädjen över viktnedgången - hälsovinsten den medför - men ack... klädkontot.
Aldrig någonsin tidigare har orden från psalm 269 känts mer passande i mitt liv än nu:
Sorgen och glädjen, de vandra tillsammans,
medgång och motgång här tätt följes åt.
Skyar med solsken och suckar med gamman
skiftar alltjämt på vårt jordiska stråt.
Jorderiks gull, stoft är och mull.
Himlen allen är av salighet full.
Nyckfull är lyckan till väsen och tycke.
Sorgen tar säte i konungens barm;
ofta ett bröst under kosteligt smycke
gömmer sin oro och hemliga harm.
Alla har sitt, hårt eller blitt.
Himlen allena är sorgerna kvitt.
Välde och rikedom, visdom och ära,
ungdom och hälsa i blomstrande år
högt över andra sitt huvud kan bära,
måste dock vissna och läggas på bår.
Natt faller på, allt skall förgå,
himmelens salighet ensam bestå.
Skönaste rosor på törnbusken glöder,
vackraste ört kan ha gift som förgör.
Kinden kan blomstra, fast hjärtat det blöder,
morgonens glädje om aftonen dör.
Brusande skär, hotar oss här.
Himlen är hamnen och tryggheten där.
Ångest skall bytas i frid som oss gläder.
Plåga skall vändas i hälsa och hopp,
armodets skrudas i rikaste kläder,
svaghet förvandlas till kraft att stå upp.
Ondskan skall stå, fängslad i vrå.
Allting kan himmelen omskapa så.
Låt då min lott och min lycka få falla,
så som min Fader och Skapare vill.
Avund må tömma sin giftiga galla,
världen bedriva sitt ränkspel därtill.
Sorgen skall dö, salighets frö
växa till blomma på himmelens ö.
måndag 25 maj 2009
Läger är livet = livet är konfa-läger!
Maria, Lena och Anneli...våra underbara pedagoger!Onsdagen den 20maj gav vi oss iväg i jakten på Förintelsens spår i Södra Sverige och Köpenhamn. Lite nervöst var det nog då vi inte visste så mycket om bussbolaget som skulle köra och dessutom hade konfirmanderna inte en aning om vad det var för personer bakom de namn de fått på de andra ledarna, pedagoger från Malmö –Lund området. Men resan gick över förväntningarna och schemat var späckat med program och planerad fritid.
På onsdagen besökte vi synagogan i Malmö och fick en inblick i den judiska religionen, traditionen och vad kriget innebar för den judiska församlingen i Malmö. Efter det for vi in till Lund där vi, bredvid domkyrkan, satt och åt vår medhavda lunch. Visningen av domkyrkan var intressant och lärde oss en del om kyrkans ursprung och arkitektur. Där mötte också våra pedagoger upp och så var vi redo att åka till Köpenhamn och hotell CabInn. Efter att väskor ställts in på rummen så begav vi oss på matjakt. Inte det lättaste med två vegetarianer, två nötallergiker och en magopererad präst… hur som… vi landade på RizRaz där vi fick god mat (förutom de som valde fel och tyckte att det smakade pyton). Kvällsandakt i lobbyn och sedan obligatorisk lägergodnattkram.
På torsdagen var det ”helligdag” i Danmark. Kulturen där är lite mer gammaldags än vår och de flesta affärer förväntades vara stängda, därför fick vi lägga om schemat lite. Först besökte vi Frihedsmuseet där vi fick en guidning, på engelska, och en inblick i den Danska motståndsrörelsen under ockupationsåren. Det var mycket intressant och gripande. Främst de brev som fanns bevarade från de som blivit avrättade. Vi såg givetvis också den lille havsfruen! Efter det for vi iväg till Bakken där vi förlustade oss resten av dagen. Middagen åt vi på Bakken och till allas glädje fanns det pizza. Kvällsandakt i bussen på vägen hem till hotellet.
På fredagen skulle vi ha sett Thorvaldsens Jesusstaty… efter en lång vandring hamnade vi framför Marmorkyrkan vid Amalienborg, den var stängd… dessutom kom prÄllan på att Jesus statyn står i Vår Frue kirken… vilket inte är samma sak som Marmorkyrkan (ibland är präster mer än lovligt röriga). Vi gav upp och fick en stärkande promenad tillbaka till shoppingdagen på Ströget. Vid lunch knödde vi oss in på en miniminirestaurang Samos… men det gick bra. Middagen åt vi på den lite finare restaurangen Peder Oxe där vi fick lära oss att vissa tycker att mediumstektkött är rare och att man egentligen borde ha beställt welldone istället. På kvällsandakten fick vi i alla fall höra berättelsen om Thorvaldsens Jesus.
På lördagmorgonen var det packning och iväg mot Sverige. Kändes lite deppigt att lämna Danmark… Väl i Sverige checkade vi in på hotell Ibiz i Lund. Sedan for vi till MAX och åt hamburgare och sjöng för Nathalie som blev 15år. Sedan var det dags för konfa-dop i Dalby kyrka. Det blev en fin gudstjänst och en häftig upplevelse för några som aldrig förut sett ett dop av en ungdom. Efter det for vi in till Lund och gick på Kulturens utställning om kriget. Därefter mat på Thai för nästan hela gruppen, utom tre som fick Falafel istället. Efter maten var prÄllan elak och sa att det skulle bli konfirmationsförhör redan samma kväll… På kvällen gick vi på bio och såg The Reader som tar upp problematiken att kunna förlåta den som varit med som fångvaktare vid ett koncentrationsläger. Väl på hotellet genomfördes förhör och samtliga i gruppen klarade sig.
På onsdagen besökte vi synagogan i Malmö och fick en inblick i den judiska religionen, traditionen och vad kriget innebar för den judiska församlingen i Malmö. Efter det for vi in till Lund där vi, bredvid domkyrkan, satt och åt vår medhavda lunch. Visningen av domkyrkan var intressant och lärde oss en del om kyrkans ursprung och arkitektur. Där mötte också våra pedagoger upp och så var vi redo att åka till Köpenhamn och hotell CabInn. Efter att väskor ställts in på rummen så begav vi oss på matjakt. Inte det lättaste med två vegetarianer, två nötallergiker och en magopererad präst… hur som… vi landade på RizRaz där vi fick god mat (förutom de som valde fel och tyckte att det smakade pyton). Kvällsandakt i lobbyn och sedan obligatorisk lägergodnattkram.
På torsdagen var det ”helligdag” i Danmark. Kulturen där är lite mer gammaldags än vår och de flesta affärer förväntades vara stängda, därför fick vi lägga om schemat lite. Först besökte vi Frihedsmuseet där vi fick en guidning, på engelska, och en inblick i den Danska motståndsrörelsen under ockupationsåren. Det var mycket intressant och gripande. Främst de brev som fanns bevarade från de som blivit avrättade. Vi såg givetvis också den lille havsfruen! Efter det for vi iväg till Bakken där vi förlustade oss resten av dagen. Middagen åt vi på Bakken och till allas glädje fanns det pizza. Kvällsandakt i bussen på vägen hem till hotellet.
På fredagen skulle vi ha sett Thorvaldsens Jesusstaty… efter en lång vandring hamnade vi framför Marmorkyrkan vid Amalienborg, den var stängd… dessutom kom prÄllan på att Jesus statyn står i Vår Frue kirken… vilket inte är samma sak som Marmorkyrkan (ibland är präster mer än lovligt röriga). Vi gav upp och fick en stärkande promenad tillbaka till shoppingdagen på Ströget. Vid lunch knödde vi oss in på en miniminirestaurang Samos… men det gick bra. Middagen åt vi på den lite finare restaurangen Peder Oxe där vi fick lära oss att vissa tycker att mediumstektkött är rare och att man egentligen borde ha beställt welldone istället. På kvällsandakten fick vi i alla fall höra berättelsen om Thorvaldsens Jesus.
På lördagmorgonen var det packning och iväg mot Sverige. Kändes lite deppigt att lämna Danmark… Väl i Sverige checkade vi in på hotell Ibiz i Lund. Sedan for vi till MAX och åt hamburgare och sjöng för Nathalie som blev 15år. Sedan var det dags för konfa-dop i Dalby kyrka. Det blev en fin gudstjänst och en häftig upplevelse för några som aldrig förut sett ett dop av en ungdom. Efter det for vi in till Lund och gick på Kulturens utställning om kriget. Därefter mat på Thai för nästan hela gruppen, utom tre som fick Falafel istället. Efter maten var prÄllan elak och sa att det skulle bli konfirmationsförhör redan samma kväll… På kvällen gick vi på bio och såg The Reader som tar upp problematiken att kunna förlåta den som varit med som fångvaktare vid ett koncentrationsläger. Väl på hotellet genomfördes förhör och samtliga i gruppen klarade sig.
prÄllan & LenaNär vi kom ut till bussen på söndagsmorgonen fick vi en trist överraskning. Det hade varit inbrott i bussen och en ruta var sönderslagen. Det blev taxi till Petersgården där vi skulle gå i mässan. På mässan sjöng vi för Nathalie och en annan tjej som fyllt år under den gångna veckan. Efter gudstjänsten for vi till Malmöhusslott och såg på deras utställning Makt och människor. Sedan var det att krama farväl till våra pedagoger och sätta vår färd mot Åsa igen. Vi stannade längs vägen vid Glumslövsbackar där vi gick på Burger King. Väl hemma blev det kram och hej då…
Tack alla underbara konfisar för ett härligt läger!
Tack Izabella som var ungdomsledare. 
Tack Lena, Anneli och Maria våra pedagoger.
Och tack till Magnus på Travelliker för att du var så bussig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)