Ett nytt nådens år...

Så var det advent igen.

Konstigt att tiden rusar iväg så snabbt. Det var ju inte länge sedan sist.
Och samma helvete som börjar igen - gillar inte julen.
Ja, givetvis gillar jag julens budskap - men som alltid innan jul går jag ner mig. Kaoset ökar inombords. Minnen och tankar... Avsaknad och fundering kring framtiden...

Men ändå...

Det är ett nytt kyrkoår som står för dörren.
Ett nytt nådens år att vandra...

Shit

...ibland är det jobbigt.



Saknar till viss del min gamla arbetsplats o kompisarna där. Påmind om det när B dök upp på gtj idag. Så underbart men samtidigt saknaden efter det som inte blev i den församlingen - o jobbet på det som nu ligger framför. Som kommer att bli bra - men det känns att jag bytt jobb för tätt inpå med för lite vila emellan. Själen har inte riktigt hunnit med...



Firade en skön mässa idag o fick positiv respons. Bad MF att spela direkt efter predikan som jag är van vid från det sätt jag jobbat på tidigare. SKÖNT! O föll i god jord,



Domedagen snart över, ja... domsöndagen snart över är väl mer rätt att säga. O nu börjar veckan som går mot kyrkans nyår.



Kram där ute i regnet. Det behövs...

Tankar från ett grådask...

November måste vara en av de tråkigaste månaderna på året. Allt så dystert grått... mörkt när man går på morgonen o mörkt när man kommer hem - o dess emellan mörkt o grått...

På söndag Domsöndagen. Gjort klart predikan idag. Bra! Ja, alltså bra att den är färdig eftersom morgondagen bjuder på fyra dop. Är lite trött nu o ska väl alldeles snart krypa i säng. Få lite sömn innan det är dags att dra igång igen.

Just nu och just här skulle jag kunna stoppa tiden och leva ganska nöjd med det jag har. Men som vi alla vet så fungerar det inte så. Utan livet är att var dag ta nya tag - var dag våga utmana sig själv o se om vingarna bär.

Så när jag kryper ner under täcket är min bön till chefen...: Låt vingarna bära! Lite till - lite till...

Förkylning efter förkylning...

Inne i ett mkt frustrerande tillstånd.

Förkylningen stannar liksom i kroppen men bryter inte ut rejält. Hade varit bättre med ett par dagars feber o sedan kunna känna sig 100% fit for fight.

Men men... ska inte begära för mkt för det är klart som korvspad att kroppen är trött - insåg idag att det är mindre än två veckor till första advent o nästa lediga helg för mig är den 19-20dec...

Så kanske jag ska ge mig själv en klapp på axeln istället samtidigt som jag sväljer ner en extra vitamin o tackar Gud för att ännu en dag av nåd får levas.

I Guds tystnad får jag vara, ordlös stilla utan krav!