...kanske är det inte så konstigt att snuva, halsont och feber dyker upp efter en intensivhelg med många möten. Det är som det ska vara...
Lägger en fantastisk första advent bakom mig och blickar framåt och uppför den mentala uppförsbacke jag tycker det är så här innan jul. Försöker att inom mig själv inse, för jag är bra att peppa andra till det, att det blir jul även om det inte extrempyntas och städas. Alla måsten är ju måsten jag själv sätter upp för mig själv - eller... vad säger ni där ute.
Emy: Du får hjälpa din gamla ömma moder med bloggbakgrund - det blev inte så mkt bättre...
Nä, maten puttrar på spisen o den behöver nog ett vakande öga en liten stund iaf. Gubben är väl hemma vid 19tiden och jag har ännu lite jobb att göra...
tisdag 29 november 2011
fredag 11 november 2011
11-11-11
...och det är hundra år sedan det hände sist ;)
Världen överlevde då och den lär med all sannolikhet överleva även idag.
Idag är dagen av tacksamhetstänkande!
Sitter med dagens andra kaffe vid köksbordet. Kurerar en begynnade förkylning och ska se om huvudvärken släpper. Har massa borden innan det är dags för konfaläger -men ärligt- jag är TRÖTT så det får nog räcka med att ta en tur till Perssons och ladda med lite fil, mjölk och ost. Nästa vecka KH utbildning del två i Uppsala och det känns som om det kommer bli en semester att vara iväg, även om jag INTE läst böckerna för jag har inte haft tid.
Tid är bristvara för tillfället! Vet inte var och vad jag gör fel... men jag får inte ihop det. Visserligen är det mer regel än undantag att konfalägerveckan hamnar på dryga 60h... men när ska jag ta ut dem? De timmarna ska ju inte ersätta mina e-dagar. Ja, ja... det ger sig.
Har iaf underbara församlingsbor som bjuder på skratt och av sig själva! Igår en helt otrolig dag med livets alla skeden. Först föräldrabarngrupp (tack att jag fick låna lilla V och ha i knäet och boosta livsenergi), sedan begravning (tack för förtroendet att ha den och för den heliga ro som finns i avskedets stund), sedan juniorerna på klubb Fisken (tack för era samtal och att ni accepterar en "gammal prästtant" som dyker upp) och sedan ett av mina sockenråd (tack för att ni står ut med mig och för att ni tar hand om mig och omsluter mig med godhet). Tack också till mitt fantastiska arbetslag (det lilla som jag jobbar närmst med, för det andra ser jag mer sällan). Tack U & U, C, T, A, A!
Tack också till mammas Tommy som finns där & mamma. Deras Abbe finns inte mer... :(
Mina vänner: M som dyker upp på soffan med jämna mellanrum. E som finns kvar. M, C, Å och alla ni andra! Tack för att ni backar, lyfter, peppar och FINNS!
Men kanske mest tack till mina underbara barn som står ut med att laga mat och vara utan mamma flera dagar i rad... ja, jag vet att ni vill att det är annorlunda men ni gör det bästa för mig för att det ändå ska fungera! Och tack till Stellan i vars famn jag får ramla ihop på kvällen...
Utan er tre hade ingen tvätt eller disk blivit gjord denna vecka!
Tack till O med familj. Det var en lisa att vara hos L förra veckan och få tova och prata kreativitet. Jag behöver skapa med mina händer igen... då lever jag!
Nu hoppas jag att Emys förkylning går över och att Hedvigs "husmus" försvinner från rummet, att konfalägret blir great och att jag får orken och tiden att läsa lite i natt.
KRAM!
Världen överlevde då och den lär med all sannolikhet överleva även idag.
Idag är dagen av tacksamhetstänkande!
Sitter med dagens andra kaffe vid köksbordet. Kurerar en begynnade förkylning och ska se om huvudvärken släpper. Har massa borden innan det är dags för konfaläger -men ärligt- jag är TRÖTT så det får nog räcka med att ta en tur till Perssons och ladda med lite fil, mjölk och ost. Nästa vecka KH utbildning del två i Uppsala och det känns som om det kommer bli en semester att vara iväg, även om jag INTE läst böckerna för jag har inte haft tid.
Tid är bristvara för tillfället! Vet inte var och vad jag gör fel... men jag får inte ihop det. Visserligen är det mer regel än undantag att konfalägerveckan hamnar på dryga 60h... men när ska jag ta ut dem? De timmarna ska ju inte ersätta mina e-dagar. Ja, ja... det ger sig.
Har iaf underbara församlingsbor som bjuder på skratt och av sig själva! Igår en helt otrolig dag med livets alla skeden. Först föräldrabarngrupp (tack att jag fick låna lilla V och ha i knäet och boosta livsenergi), sedan begravning (tack för förtroendet att ha den och för den heliga ro som finns i avskedets stund), sedan juniorerna på klubb Fisken (tack för era samtal och att ni accepterar en "gammal prästtant" som dyker upp) och sedan ett av mina sockenråd (tack för att ni står ut med mig och för att ni tar hand om mig och omsluter mig med godhet). Tack också till mitt fantastiska arbetslag (det lilla som jag jobbar närmst med, för det andra ser jag mer sällan). Tack U & U, C, T, A, A!
Tack också till mammas Tommy som finns där & mamma. Deras Abbe finns inte mer... :(
Mina vänner: M som dyker upp på soffan med jämna mellanrum. E som finns kvar. M, C, Å och alla ni andra! Tack för att ni backar, lyfter, peppar och FINNS!
Men kanske mest tack till mina underbara barn som står ut med att laga mat och vara utan mamma flera dagar i rad... ja, jag vet att ni vill att det är annorlunda men ni gör det bästa för mig för att det ändå ska fungera! Och tack till Stellan i vars famn jag får ramla ihop på kvällen...
Utan er tre hade ingen tvätt eller disk blivit gjord denna vecka!
Tack till O med familj. Det var en lisa att vara hos L förra veckan och få tova och prata kreativitet. Jag behöver skapa med mina händer igen... då lever jag!
Nu hoppas jag att Emys förkylning går över och att Hedvigs "husmus" försvinner från rummet, att konfalägret blir great och att jag får orken och tiden att läsa lite i natt.
KRAM!
tisdag 1 november 2011
Vart tar tiden vägen?
Det är min ständiga fråga för närvarande. Det verkar inte bättre än att jag stiger upp ur sängen tidigt på morgonen för att sedan i ett huj inse att det redan är natt igen och dags att nanna kudden. Deppigt värre! Men här kommer iaf en uppdatering:
Senaste tiden har en del arbete lagts på att göra min första tentamen färdig (hemtenta) i den förberedande kyrkoherdesutbildningen. Vet inte hur jag lyckas men hoppas att den ska bli godkänd. Sedan tar jobbet massor med tid ;) som det ska göra givetvis... men konstigt nog känns det för närvarande som att min arbetsinsats inte räcker till, fast jag vet att jag gör ett strålande jobb. Nu har jag erfarit två häftiga saker som präst. En för flera år sedan där en bestman vid en bröllopsmiddag frågar om han får kyssa prästen (vilket han fick) och nu i söndags då jag skulle krama om en församlingsbo och han lyfter upp mig samtidigt som han ger en bamsekram. Gissa att jag blev glad! Ibland undrar jag om församlingsborna inser vad de gör med sin präst, dvs att de får mig att skratta och le och tycka att jag har det bästa arbetet på jorden!
Emy är hos mormor denna veckan och jag hoppas att hon blir riktigt bortskämd där ;) Hedvig är hemma men har varit hos farmor och farfar i helgen tillsammans med Oskar och pappa Stefan och hans Sussi. Stellan sitter på tåget just nu på väg hem till Berg. Ja, tåget stannar givetvis i Skövde sedan är det buss som gäller. Tänk... om två månader är det slut på tågfarandet och ett liv med regelbundna tider kommer att inträda. Jag ser fram emot det!
Hösten kommer och med den minnen från hur det var förra hösten. Skulle jag inte säga att jag saknar så ljuger jag. För jag saknar - samtidigt som jag andas ut över att nu inte behöva den oron och allt vad det känslomässigt innebar för mig. Nu får jag det som jag behöver till kropp och själ av bekräftelse - men det har varit dyrköpt. För dyrköpt...
Psoriasisen är åt fanders trots att jag smörjer mig varje dag med kortison och mjukgörande. Avskyr när allt gör ont så fort jag rör vid huden, och att ha psoriasis inne i näsan gör faktiskt mer ont, enligt mig, än att ha det i underlivet. Kanske beror det på att jag ska klara av att ha min C-pap på nätterna och just nu förvärrar den bara näsan trots olja och kortison med svampmedel i. GBP kunde också varit bättre just nu. Har en svacka vad det gäller diciplinen med mattider mm, jag får lyfta upp mig i kragen! Dessutom klarade jag inte simma idag pga att jag fick ont i revbenen efter att ha lutat mig lite för långt över en frysdisk på City Gross i jakt efter den sista billiga fisken. Ja, skratta ni bara! Men ont gör det och ynkar mig gör jag SÅ DET SÅ!
Nä, nu ska maten strax sättas på. Anngreth-kyckling som Emy inte gillar men som Hedvig längtar efter. Så när katten är borta dansar råttorna på bordet - FAST - fick ett mess av Emy att hon åt ananassås. ORÄTTVIST!
Senaste tiden har en del arbete lagts på att göra min första tentamen färdig (hemtenta) i den förberedande kyrkoherdesutbildningen. Vet inte hur jag lyckas men hoppas att den ska bli godkänd. Sedan tar jobbet massor med tid ;) som det ska göra givetvis... men konstigt nog känns det för närvarande som att min arbetsinsats inte räcker till, fast jag vet att jag gör ett strålande jobb. Nu har jag erfarit två häftiga saker som präst. En för flera år sedan där en bestman vid en bröllopsmiddag frågar om han får kyssa prästen (vilket han fick) och nu i söndags då jag skulle krama om en församlingsbo och han lyfter upp mig samtidigt som han ger en bamsekram. Gissa att jag blev glad! Ibland undrar jag om församlingsborna inser vad de gör med sin präst, dvs att de får mig att skratta och le och tycka att jag har det bästa arbetet på jorden!
Emy är hos mormor denna veckan och jag hoppas att hon blir riktigt bortskämd där ;) Hedvig är hemma men har varit hos farmor och farfar i helgen tillsammans med Oskar och pappa Stefan och hans Sussi. Stellan sitter på tåget just nu på väg hem till Berg. Ja, tåget stannar givetvis i Skövde sedan är det buss som gäller. Tänk... om två månader är det slut på tågfarandet och ett liv med regelbundna tider kommer att inträda. Jag ser fram emot det!
Hösten kommer och med den minnen från hur det var förra hösten. Skulle jag inte säga att jag saknar så ljuger jag. För jag saknar - samtidigt som jag andas ut över att nu inte behöva den oron och allt vad det känslomässigt innebar för mig. Nu får jag det som jag behöver till kropp och själ av bekräftelse - men det har varit dyrköpt. För dyrköpt...
Psoriasisen är åt fanders trots att jag smörjer mig varje dag med kortison och mjukgörande. Avskyr när allt gör ont så fort jag rör vid huden, och att ha psoriasis inne i näsan gör faktiskt mer ont, enligt mig, än att ha det i underlivet. Kanske beror det på att jag ska klara av att ha min C-pap på nätterna och just nu förvärrar den bara näsan trots olja och kortison med svampmedel i. GBP kunde också varit bättre just nu. Har en svacka vad det gäller diciplinen med mattider mm, jag får lyfta upp mig i kragen! Dessutom klarade jag inte simma idag pga att jag fick ont i revbenen efter att ha lutat mig lite för långt över en frysdisk på City Gross i jakt efter den sista billiga fisken. Ja, skratta ni bara! Men ont gör det och ynkar mig gör jag SÅ DET SÅ!
Nä, nu ska maten strax sättas på. Anngreth-kyckling som Emy inte gillar men som Hedvig längtar efter. Så när katten är borta dansar råttorna på bordet - FAST - fick ett mess av Emy att hon åt ananassås. ORÄTTVIST!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)