Blandade tankar...

...kommer här...

Har firat gudstjänst. Var jättenervös innan då det var temagtj och dialogpredikan med överläkare Gunnar Eckerdal. Temat: Livet & döden ... och livet igen. Det var ganska många på gtj och kh Per fick ge sig till kontoret och trycka fler agendor. NICE! Blev överraskad och jätteglad över att tre av mina "gamla" församlingsbor kom på besök. Det känns att jag saknar dem - och jag saknar det som kunde varit så bra i den församlingen. Gtj blev fin och efteråt kändes det gott. Gunnar spred lugn till mig (fast det kanske han inte är medveten om). Jag är inte van vid dialogpredikningar på detta sätt med ngn som jag inte till vardags arbetar med. Men, kanske vågar ge mig på det fler gånger ;)

Tankar om livet då...
... ja...

Ibland är det som om hela jag lever i ett ständigt kaos. Allt ifrån "psyko-djur" till "tonårshormonsvängningar" till "matnojjeångest". Vet inte riktigt vad jag ska göra åt tillvaron. Å ena sidan gör jag ett val som känns bra - å andra sidan kommer jag förmodligen ångra att jag inte valt alternativ B istället... Önskar så att jag kunde glänta lite på "porten till morgondagen" och få veta om jag gör rätt - i förväg - .

Veckan har gått från nederlag till triumf för att återvända till nederlag - men förhoppningsvis triumf (för dagen är ju inte slut än). Det har varit så många känslor i omlopp denna vecka. Stress; glädje; sorg; hopp; tvivel; åtrå; förväntan; besvikelse... ja... jag tror att jag passerat alla känslor som vi människor kan känna. Tydligast kanske känslan av total lycka är den som etsat sig fast... att jag faktiskt klarade det... att jag kunde deltaga i pilgrimsvandringen...

Ett annat ämne som cirkulerat i min hjärna under veckan som gått är ämnet beröring. Vi människor lever i symbios med varandra och de val vi väljer att göra påverkar därför andras liv; inte bara vårt eget. Det berör andra på insidan; psykiskt... men det kan också påverka fysiskt. Genom att välja bort så påverkar även det beslutet såväl mig som andra...
Vi talar allt för sällan om behov av fysisk beröring. Det sitter så många ensamma människor runt om på vår jord som skulle må så mycket bättre av att bli berörd av någon annan människa. Kanske det skulle finnas ett obligatorium att varje individ på denna jord skulle få tillgång till massage åtminstone någon gång i månaden för att på något sätt fylla behovet av kroppslig fysisk beröring. Samtidigt vet jag att det finns de som inte klarar beröring - varför? Ja, det kan nog ha många orsaker.

Älska och älskas är ett annat tema som gått genom denna veckan. Hur vet jag att jag är älskad för den jag är? När jag pratat med Hedvig i veckan så var kontentan att jag är bra på att lyssna på andra men inte på henne och att jag (sa hon indirekt) inte "älskade" henne tillräckligt. Det var iaf det jag hörde... att jag inte förstod och inte brydde mig om.
Men hur vet jag om någon annan kan ta emot den kärlek jag vill ge, på det sätt jag kan ge den? Hur vet jag om jag ger för lite eller för mycket?
Älska dig själv så kan du bli älskad och älska!, predikar jag ofta. Men hur? Det är svårt att älska och att älskas.

Nu återstår veckans sista gudstjänst... att åter få gå inför Herren och tjäna honom med glädje. Att åter ställa sig till hans/hennes förfogande med förhoppning om att vara ett redskap som kan brukas.

Och så imorgon - ny vecka med allt vad det innebär. Previa besök... en tur till GEKås med en kär vän... och jobb...jobb...jobb...

Revansch...

OK!
Jag gjorde det!
Jag kunde!

Visst gör det lite ont efteråt men det gick!

Yiiiiiiiiiiiiiiihhhhhhhhhhhhhhaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

Pilgrimsvandring från Östra Vemmerlövs kyrka till St. Olofs kyrka; ca 13km. Fatta vilken lycka! Jag som för 10månader sedan inte kunde gå mer än knappt 5m sammanhängande. OK det var 10månader och 56.7kg sedan... men ändå! För första gången i mitt liv har JAG vandrat tillsammans med andra i GRUPP och KLARAT det. Det är revansch på livet... Yes yes yes...

JAG är NÖJD!

Lycka eller?...

Vad är lycka egentligen?
En högst subjektiv känsla av välbefinnande...?
Ett leende som gör en varm ända in i ens innersta...?
En febrig sjukdom...?

Vad är lycka egentligen?
Att vara älskad och bekräftad som den man är, med de fel och brister och tillkortakommanden som man bär på.

Hur vet vi då om vi har lycka?
Tja... kanske på grund av den högst subjektiva känslan av välbefinnande som ibland inträffar - mirakulöst och underbart...

Hoppsan...

...så sitter jag åter vid ett annat fönster och ser ut över en stad som jag inte känner...

Veckan som gick var full av arbete och inte så mycket vila. Så det var riktigt skönt att igår ta bilen och köra en bit bort och vakna vid ett annat köksbord.
Veckan som kommer blir även den full av jobb och inte så mycket vila. Har inte riktigt koll på när jag ska få till förberedelsetid till dop och gudstjänster... men det ska väl bli tid över någon natt.

Imorgon är det kyrkoval... är väl inte så insatt egentligen men har beslutat mig att rösta på FISK... inte för att jag egentligen stödjer folkpartiet... men jag stöder deras åsikt i HBT-frågor. Sen drar väl kyrkomötet snart igång och då lär vi se vilken färg som bekänns.

Livet är ganska spännande...

Snart 10månader

...sedan min GBP operation.

Viktminskningen har börjat klinga av - det går inte lika snabbt... ett hekto där o ett annat här. Lite ner och lite upp (dagsformsbaserat).
Men ändå idag när jag ställde mig på vågen kunde jag konstatera att jag minskat -56,6kg.
En ofattbar summa kilon som nu är borta.
Väger nu mindre än jag gjorde i klass 9 (vilket jag inte kan begripa)...
Än mindre begriper jag det faktum att jag nu känner mig fetare än någonsin. Ser min egen spegelbild och kan greppa minskningen - sluter ögonen så är de där igen alla dessa kilon.
Bryr mig mer om mitt utseende och vill gärna höra från folk att jag är vacker - kanske därför att jag inte varit med om det innan.

Nu är jag på väg till fotvården.

Har ledig dag men inser att jag inte kommer kunna hålla den ledig... förbereda inför morgondagen samt fredagens begravning.

Till dig...

Jag ger dig min morgon .

...

Återigen gryr dagen vid din bleka skuldra.

Genom frostigt glas syns solen som en huldra.

Ditt hår det flyter över hela kudden.

Om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig

-men du jag ger dig min morgon jag ger dig min dag.

...

Vår gardin den böljar svagt där solen strömmar.

Långt bakom ditt öga svinner nattens drömmar.

Du drömmer om nåt fint, jag ser du småler.

Om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig

-men du jag ger dig min morgon jag ger dig min dag.

...

Utanför vårt fönster hör vi markens sånger.

Som ett rastlöst barn om våren dagen kommer.

Lyssna till den sång som jorden sjunger.

Om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig

-men du jag ger dig min morgon jag ger dig min dag.

...

Likt en sländas spröda vinge ögat skälver.

Solens smälta i ditt hår kring pannan välver.

Du jag tror vi flyr rakt in i solen.

Om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig

-men du jag ger dig min morgon jag ger dig min dag.

...

...

...

Fred Åkerström

Fick en galen fundering...

... om jag knäfaller imorgon framför altaret vid instiftelseorden...

KAN DET DÅ RÄKNAS SOM MÄSSFALL?

Ja, jag vet att jag har dålig humor! Men livet blir inte roligare än vad man gör sig -eller -

Hösten verkar rulla in över vår lilla by. Morgonens Topsypromenad var helt ljuvlig. I nattlinne och jacka med dimman som lättar över fälten, ån som brusar och daggdränkta spindelnät i torkade blomställningar. De är vid de tillfällena som jag känner mig extra nära "min chef".

Emy har varit hemma nästan en vecka med förkylning. Hedvig hostar och snörvlar och jag har en släng av snor/whiskeyröst/hosta - men det är inga knorrar i sikte och det verkar som om Beroccan och Echinacean hjälper till att hålla mig på benen.

Långa dagar framöver... Imorgon kl 10.00 mässa, 13.00 dopsamtal och 17.30 avfärd för att åka på konfaresa med Elida (www.elida.se). Kanske inte riktigt smart att lägga gtj tjänstgörning samma dag för jag hinner inte hem emellan (det som är nackdelen med att bo 4.5mil från jobbet). På onsdag är jag ledig och sedan gäller det att ladda om batterierna tills på torsdag då jag ska dra igång studiecirkel och fredag då jag har begravning.

Igår stod vågen på -55,6kg. Trots att jag äter som en häst för tillfället...

Bless!

Från fönstret ser jag...

...hösten rulla in över fälten.
Det ljusgrå blandas med det blygrå i ett solljusfrånvänt töcken.
Regnet hänger i luften och vemodet kryper allt närmre.

Vid den här tiden för tre år sedan skrev vi under de slutgiltiga pappren över skilsmässan (om jag ser rätt så gick den inte igenom förrän i november) men det är ju egentligen bara formaliteter - för avslutat var det långt innan dess...

Så när det grå åter tar över utanför mitt fönster så finns det risk att det tar över även mitt innersta fönster om jag inte säger "nej" och kämpar emot. Kämpar emot och istället fyller mitt liv och mina timmar med det som ger ljus. Samlar allt positivt inom mig och låter det strömma ut i varje cell - bejaka livet!

Vara en livsbejakare och en livsnjutare utan att för den skull vara en egoist. Ta vara på mig själv och i samma andetag ta vara på dem i min omgivning. Livs-be-ja"kare" att be om kraft att säga "JA" till det som är mitt liv... våga leva det... våga le... våga...

Halleluja moment...

...ja, så var det faktiskt. Jag vet inte om ni kan föreställa er det... men...

Var på prästsällskapsmöte på onsdagen och torsdagen i Gustavidomkyrka. På plats fans Clergy Collection med sina prästskjortor. Ja var i stort behov av en skjorta men hade i minnet provningen på pastoralinstitutet där jag gick igenom de flesta märken och modeller utan att finna någon som var lagom. Clergy Collections största herrmodell fungerade inte ens! Minns hur jag fick klippa upp sidan på kaftanskjortan till vigningen. så nu när jag hakar av skjortan från galgen och drar den över mina kläder så var det ett riktigt "halleluja moment" - när storlek dam 44 går på mig! Dyrt JA! Fick 2 st på räkning (700kr på rea). Visst ville jag egentligen ha skjortan för 700kr i linnetyg - men det får bli en annan gång.

Sedan var jag in i vanliga affärer där vanliga människor går och köpte två kjolar på rea (en från Noll3 och en från Rabalder). En enorm känsla att KUNNA göra detta, efter alla år av postorder. Nu är kassan tom - och tyvärr alltför mycket månad kvar. Men jag är lycklig över att ha kunnat göra något som för de flesta i samhället är en vanlig sak; nämligen att prova kläder!

Självbilden är dock en annan sak... långt svårare att ta itu med. Trots att jag ser och vet att jag gått ner och att jag närmar mig normalläge så känner jag mig ofta fetare än någonsin. Vet inte om det beror på att jag inte hinner med eller om det beror på att kroppen ändrats och att överskottshuden gör mig "låg". Men att jobba på sin självbild är ett jobb som är positivt i slutändan. Jag tror att jag går stärkt ur min inre kamp. Stärkt som kvinna och stärkt som människa - och kanske framför allt - stark att kunna coacha andra igenom samma självbildsträsk.

För det är först när du älskar dig själv som du kan älska någon annan - och först när du älskar dig själv kan någon annan älska dig.