lördag 18 juli 2009

Ågren - när livet inte blir som vi har tänkt oss...

Lite dåligt samvete har jag allt.

Inte för att jag har någon ödestro - bort det!
Och inte för att jag tror att mina uttalande påverkar sådana här saker... men... lite dåligt samvete har jag allt ändå.

Satt igår hos en vän och berättade om att Sommarmusikkvällar med andakt är en av de värsta sakerna jag vet. Musiken är ljuvlig och hela grejjen som "kulturevangemang" gillar jag jättemycket. Det jag har svårt för är min prästroll i det hela när jag vet att folk i huvudsak är där för att just lyssna till musiken - inte för att lyssna till en präst som babblar.
Så i morse när jag gått ner för att börja förbereda "mitt babblande" ringer sångerskan och meddelar att musikern tyvärr fått sorg och att ingen ersättare fanns att få. Så nu står jag med en sommarmusikkväll som plötsligt blir så sorgligt tyst och som blir en kort andaktskväll istället.

Ja, jag har dåligt samvete... även om jag inte på något sätt hade med saken att göra.

Mina tankar till musikern och hans närmaste.

1 kommentar:

Ida E sa...

Hvordan ble den kvelden din? Hørtes ille ut. Ikke lett å holde andakt i den settingen. Minner om da jeg skulle ha andakt utendørs første søndag i advent i -15 grader og mikrofonen var montert slik at jeg pratet til ryggen til folk...