... så borde jag lägga ner all verksamhet och dra något gammalt över mig.
Mitt känslomässiga liv är en enda stor byggarbetsplats där bulldozers drar fram. Att vilja utan att kunna, att kunna utan att vilja. Att sakna och ändå njuta, att njuta och ändå sakna.
Egentligen skulle jag - forfarande - önska att någon kom och tog över. Någon som kunde ta tag i allt och ta hand om allt så att jag bara fick luta mig tillbaka utan att behöva tänka eller oroas. Men jag vet att så fungerar inte livet.
Tar till samtalet med Gud - men Gud är tyst... eller är det bara jag som inte hör?
Är mina önskningar orealistiska?
Någon av alla drömmar borde väl vara realistisk...
Eller är jag bara blind för allt gott jag får. Är jag så fokuserad på det som inte går som det ska att jag missar det som faktiskt är bra?
Hursom... var i sta´n igår och handlade och kom hem med 3 klänningar och ett par högklackade (!) skor. Mina vänner gillar de klänningarna som jag inte gillade - och jag gillar den som de dissar. Vad säger det om mig?
Eller vad säger det om vännernas kunskap om mig?
Hedvigs konfatid har varit fullkomlig skit och jag vill verkligen inte åka på hennes konfirmation. Den ene ledaren har jag haft addad på FB men idag upptäcker jag att hon måste ha tagit bort mig. Och "ja" det gör ingenting... snarare tvärtom... för känslan är ömsesidig. Det har varit en totalt bortkastad lägeravgift och en konfirmationshögtid som är förstörd och som förmodligen kommer innebära en brytning med scouterna för alltid.
Nu ska jag ta mig till filmjölken och sedan blir det förmodligen lite packning och en runda till nya huset.
Var där igår och torkade ur i köket. Ska ta med dammsugaren idag + att jag tänkt få upp köksgardiner och sedan fundera en vända till på hur jag ska få ihop vardagsrummet på bästa sätt. Jag har en hel del som inte får plats - suck... från 7rum till 5 är inte en lätt ekvation. Från 250kv.m till 140kv.m säger sig själv att det inte går.
Må själen hitta sin kraft att gå igenom ännu en dag.
Må hoppet finna näring att inte kapitulera inför det dystra.
Må jaget få liv i överflöd från livets källa och ursprung.
2 kommentarer:
Följer din blogg, tycker du är otrolig som gått ner så mkt i vikt och det är roligt att läsa om det. Förstår att det är jobbigt med flytten till ett mindre ställe, men ack så roligt att få möblera och fixa till. Eller?
Hoppas att du finner styrka och tänker att du faktiskt är bra! Heja dig! Kram
Nähä! Inte dra något gammalt över sig!! Ta nya klänningen och högklackat?!! Sen får manfolket se upp, för här kommer Ällan!!!
Kämpa på...du har orken och ur allt jobbigt kommer alltid något gott!
Var rädd om dig!
Kramar
Skicka en kommentar