fredag 28 november 2008

Det handlar om smak...

...förändringar.

Snacka om upplevelser denna första vecka. Sådant jag tidigare ansett avskyvärt blä-smakande har helt plöstsligt kommit att falla mig på läppen. Hittade en glasburk med soppa på ICA, köttfärssoppa, med det mest vedervärdiga utseende och konsistens som utspädd köttfärsås med stark tomat karaktär. MUMS... på två måltider sitter den som en smäck i magen - och jag tycks må bra av den.

Egentligen tror jag att doktorn bara petat fem hål i magen för syns skull medan han egentligen opererade mina smaklökar ;) .

Är fortfarande öm i vänster sidan, det är där de ska ha rotat mest. Tror att värken kommer från musklerna. Har tagit en tuppis även idag och drömt så gött och samtidigt so weird. Ibland blir jag orolig för min egen hjärna... drömma om folk som ligger över tjugo år bakåt i tiden.

Julen är avlägsen och julstädningen har inte kommit igång. Förmår mig inte till att ta tag i någon dammsugare eller golvmopp. Kunde vår Herre födas i ett stall bland djur och lort i en enkel krubba så tror jag att han kan komma till vårt hem även om det inte är finstädat... eller?
Men det är klart... jag vill ha upp min krubba och stakarna i fönstret. Vi får väl se imorgon om jag kan utverka påtryckningar på några barn, ingen nämnd och ingen glömd, att göra en kraftansträngning.

Bless!

onsdag 26 november 2008

Inte längre häftig...

...för jag är just hemkommen från vårdcentralen som tagit mina agraffer. De såg ut precis som de man använder för att häfta samman en budgetutredning. Fniss.
Haft lite ont idag, tror att det är bukmusklerna som bråkar lite. De har ju fått sig en omgång så att säga.
Lite jobbigt att få i mig 2.5liter, speciellt att det ska vara 1000kcal i dem. Jag gillar vatten och te bäst och det innehåller ingen näring.

-14,6kg

måndag 24 november 2008

Min gastric bypass operation och dygnen efter.

Inläggning måndagen den 17 november 2008
Klockan sex på morgonen for jag iväg med tåget med destination Stockholmscentral. Men mig var min väninna EmC. På tåget blev det mest halvslummer och lite samtal. Väl framme på centralen i Stockholm tog vi en toarunda innan vi begav oss till den röda linje 3 mot Mörby centrum. Min oro började komma under promenaden. Ofattbart att tre års väntan var över och att det nu var min tur att opereras.
Innan vi gick in på Sophiahemmet så stod vi utanför en stund. Jag behövde samla mig. Vi tog hissen upp till avdelning 2 och klev på, jag skulle vara där klockan 10.00. Vi fick sitta ned en stund och vänta innan jag visades till mitt rum 209B blev min plats. Fick provtagningspapper och vi begav oss mot provtagningen. Det var inte så lätt att följa beskrivningen efter som korridoren delade sig i två grenar. Kanske borde de sagt åt mig att följa vänstervägen hela tiden. Min hjärna tog inte in allt som sades, den var på helt annan plats. Jag kunde inte ta alla prov eftersom det var ett som var fasteprov. Efter provtagningen tog jag vägen utomhus istället (lättare tyckte jag) och EmC sa ”hej då” och for vidare. Uppe på avdelningen igen gick jag in på mitt rum. Där fanns nu en rumskompis på väg in i duschen. Hon skulle opereras samma dag. Vi samtalade en hel del innan hennes operation blev av. Många skratt föll då vi insåg att vi bägge två hade döva ex-män. Hur stor är sannolikheten för det med Sveriges omkring 10 000döva personer. När M-M farit iväg till sin operation passade jag på att läsa och vila. Packade upp fint i lådor och skåp och njöt. Vid halvfemtiden hämtade de M-M’s blåa påse till postop och jag förstod att allt gått bra för henne.
Efter ett tag fick jag träffa narkosläkaren som gick igenom hur jag skulle sövas, om jag varit sövd innan och om jag var allergisk emot någonting. Hon var jättetrevlig, vill minnas att hon hette Birgitta. Jag hade ingen koll på att en slang skulle ner i halsen… huga… tur att jag sover när de gör det. Hon sa att jag kunde få äta ”en sista måltid” antingen på stan eller på avdelningen. Jag avböjde. Jag hade ju varit utan mat i tre veckor (förutom en dag) och då kändes det onödigt att äta. Hade mina modifast med mig.
Själva inskrivningen blev inte av förrän på kvällen. Det fanns så mycket annat för sköterskorna att göra under eftermiddagen. Tror inte att jag riktigt var medveten om allt som sades för jag minns inte alls vem som skrev in mig. Var trött och spänd inför tisdagens äventyr och resan som jag skulle ge mig ut på. Fick veta att vi var flera som skulle opereras och att jag var nummer tre på listan. Suck, tänkte jag, jag hade önskat att jag varit nummer ett istället. Fick duscha med descutantvål omgång ett. Somnade sent. Låg och kollade på tv. Flippade fram och tillbaka mellan olika kanaler. Sov gott fram tills klockan var sex morgonen efter.


Operationsdagen tisdagen den 18 november 2008.
Vaknade som sagt vid sextiden på morgonen. Visste att de skulle komma upp med M-M från postop vid sjutiden och att jag sedan skulle bege mig iväg till provtagningen för att ta fasteprover. Tog på mig kläderna från gårdagen och satte på tv nyheterna. Gick efter en stund ut i korridoren. När de kom körande med M-M blev jag glad. Kul att se att hon var tillbaka. Titti följde mig och en till patient L ner till provtagningen. Idag var vägen mycket lättare. Vi fick sitta och vänta en stund, men hade vår egen lilla gräddfil in utan nummerlappar. Vi skulle ju opereras!
Efter provtagningen, väl tillbaka på avdelningen, inleddes väntan. Fy vad jobbigt att vara nummer tre i ordningen. Pratade lite med M-M, läste, såg på tv, gick i korridorerna. Pratade med en kvinna som skulle göra en gammastrålknivsoperation på en hjärntumör. Tror att klockan var nio – halvtio när jag blev tillsagd att jag skulle duscha med descutantvål för andra gången och hibiscrub till håret. Tog en lång och varm dusch… jag som annars är färdig på femminuter stod nu minst tjugofemminuter i duschen. Tänkte att det var bäst att skrubba på ordentligt för att ingen ”skit” skulle bli kvar. Sedan deras trosor, operationsstrumpor och operationsrock. Fick ringa på sköterskan för att få hjälp att knyta i ryggen. Efter ett tag sattes det som jag kallar centralingångsnål i min vänstra hand. Fick också lite premedicinering i form av smärtstillande och lite lugnande, som jag fick skölja ned med ett halvt glas vatten. Sedan väntan… väntan... Vid elvatiden kom de in och sa att det var dags att köra ner till operationsavdelningen. Sängen stötte i dörrgaveln, hissen tog lång tid innan den kom… men sedan var vi på väg. Jag lämnades av på operationsavdelningen där jag först fick ligga i gången (hemskt starkt lyse) för att sedan få en draperiplats. En sköterska kom med papper med information om BA-tub, jag tänkte att de måste vara nötter som ber en att läsa en instruktion på papper minuter innan man ska opereras (ingenting fastnade i hjärnan kändes det som). De sa att Peter, min doktor, skulle ha lite lunch och att vi fick vänta ett tag. Jag var glad åt det och tänkte att det var bra att alla fått mat och vila innan de skulle ta itu med mig. Klockan var nog omkring halvett då de sa att det var dags.
Jag kördes in på operationssalen. Jag minns inte att jag gick fram till britsen, men jag vet att jag gjorde det. Det var flera personer i rummet. En narkossköterska riggade upp mig, jag fick lägga ut mina armar på armstöden (en tanke till Kristus for genom mitt huvud). Tror att jag fick lite lugnande medel och sedan sövdes jag. Minns bara att de sa att jag skulle tänka på något trevligt, så jag tänkte på mina älskade barn Hedvig och Emy. Jag minns inte att jag somnade.

På postop kände jag mig irriterad när de väckte mig. Jag sov så vansinnigt skönt. Peter kom förbi och talade om att operationen gått bra och att han var glad att jag gjort den, min lever var påtagligt förstorad (fettlever) trots att jag druckit i tre veckor och minskat 12kg i vikt. Jag var extremt torr i munnen och syrgasen i näsan gjorde näsborren kall. Fick efter ett tag skölja munnen, det var ljuvligt. När de bytte sköterska fick jag bara bomullskompresser, då vart jag lite sur… sen fick jag skölja munnen igen. Fick smärtstillande hela tiden och fick blåsa i BA-Tuben. Minns att jag låg och höll mig i sängen, det kalla stålet var så skönt. Jag var så fruktansvärt varm. Förstod sedan varför då de tog av operationstäcke och något grönt från sidorna (kan ja varit värmestrumpor eller värmetäcken). Efter ett par timmar skulle jag sitta på sängkanten för att resa mig. Trodde att de skämtade med mig. Fick luta mig mot en gåstol, det gick bra, men jag satt en lång stund och vickade på benen innan jag tog sats. Tror att Annica var där. En sköterska spritade av ryggen och det var SÅ SKÖNT och jag kände tacksamhet över den omsorgen de visade mig. Sedan sov jag mest och var torr i munnen. Vid halvelva på kvällen kom en av sköterskorna och föreslog en promenad med gåstol… jag trodde jag skulle smälla av, hon och jag + en gåstol… hallå! Jag är stor! Men det gick bra och jag måste säga att det var skönt. Sedan var det natt och vi skulle sova. Jag fick en halv plastmugg med vatten att sippa på under natten, välbehövligt med min torra mun. Jag kissade dåligt och jag fick lite vätskedrivande någon gång där på kvällen. Vid tretiden fick jag ropa på sköterskan. Första gången hörde hon mig inte, men sedan kom hon. Jag hade lite ont och var lite orolig. Hon höll mig i handen en stund. Det var skönt. Sedan sov jag till klockan sex. Vid sjutiden hämtades vi upp till avdelningen och en ny dag kunde börja.

Onsdagen den 19 november, Elisabethdagen, 2008.
På avdelningen fick jag först ta det lugnt, men fram på förmiddagen kom Annica med Sven (gåstolen). Hårda bud i Mellerud, bara att stiga upp. Satt länge på sängkanten. Kändes inte helt ok. Var rädd för att resa mig. Men upp kom jag, fast först tog hon bort katetern. Gick bara i rummet en kortis och hälsade på M-M. Fick på mig egna byxor men behöll deras tröja (så mjuk o gossig). Man fick inte gå i korridoren utan att vara ordentligt klädd. Sedan låg jag och pratade en del med M-M och tittade på tv. Hade skoj åt att hennes kontroll styrde min tv. Pratade med bland annat mamma, som glömde gratta på namnsdagen och därför fick ringa upp igen. Skulle dricka 1½liter vatten denna dag, hade droppet kvar. Ingenting smakade och inte förrän kvällen kom jag på höjdaren ISVATTEN och ISLINGONDRYCK mums! Doktor Peter kom förbi och klämde (aj) på magen, allt var i sin ordning. Satte på en meditationsskiva i mp-3n och somnade så gott. När jag vaknade kände jag mig förvånansvärt pigg och jag ville gå upp och testa att kissa. Det kom bara några droppar så jag screenades senare under dagen. På kvällen kom kisseriet igång bättre. Kände mig så pigg att jag ville ut i korridoren. Annica tog ifrån mig Sven och gav mig Pelle istället (droppställningen). Jag var nog lite irriterad på henne för jag trodde inte jag skulle klara det. Men med hennes peppning gick det bra. När hon gick av dagen så kom Titti och tog över coachningen och jag gick så många rundor jag tyade. Orkade inte vara i sängen, hade ont i baken av allt liggande. På kvällen lyckades jag släppa en minimal men mycket välkommen fis. Rundan längs korridoren kallades för pruttrundan, men efter mitt besök kan vi nog lägga till rap-rundan. Gick på hembesök till L och A som opererats samma dag som jag. De mådde jättebra och var inte lika matta som jag. Sov dåligt denna natten M-M var vaken några gånger och pratade, dessutom när hon satte på sin tv så gick min igång.

Torsdagen den 20 november 2008.
Dagen gick åt till att flyta fritt, dvs dricka vad jag ville. Jag kom upp i mina 2500ml (wow) och fick beröm. Titti jobbade även idag, gillade hennes goa småländska. Fick duscha, skönt, och centralnålarna i både höger- (som de satt under operationen) och vänsterhand togs bort. Letty plåstrade om mig med plastplåster innan duschen men fick byta två efter duschen. Var och hämtade hemgångsinformation på kliniken. Nästa gång jag ska dit är den 14maj. På kvällen jobbade Christina som gjorde att jag kände mig hemma, hon talade nämligen Skånska. Christina hade sin sköterskehatt på sig, mycket fint till den blå klänningen. Det var hon som visade mig hur jag skulle ta Fragminsprutan själv. Jag som är spruträdd… men det gick bra. Träffade doktorn som sa att jag kunde åka hem på fredagen. Bokade biljett på tåget och A ombokade sin så vi fick sällskap. Det var fullt på nästan alla tåg. Pruttade och rapade på längs korridorsrundan. Träffade M och J som opererats på onsdagen. L åkte hem och M-M åkte också hem. Fick fruktsmoothisar som var jättegoda och soppor. Soppan tog enorm tid att äta och den vi fick på kvällen tyade jag inte att äta upp. Började packa så smått. Mycket skratt och prat med de andra som opererats. Fick mens som gjorde att jag kände mig än mattare.

Fredagen den 21 november 2008.
Duschade även idag och fick hjälp att byta ett förband som lossnat. Packade färdigt. Titti och Christina jobbade, men Titti var inte hos mig idag. Men det hindrade inte att jag fick kramat om dem bägge. Fick medicinpåse med hem. Pratade mycket med A och M och J. Vid halvtolvtiden tog A och jag en taxi till stationen. Gick in och köpte naturdiet och vatten och en tidning på Pressbyrån. A var inne och fixade sitt biljettbyte. Tåget stod på perrongen så vi klev ombord. Hos oss kom en tjej, S, att sitta. Hon hade precis fått sin ADHDdiagnos. Vi pratade en hel del. Slappade, somnade. A klev av en halvtimme innan oss andra. EmC stod på perrongen och mötte. Vi for hem till henne och lagade soppa till mig. Drack för lite denna dag. Tog min spruta och firade EmC’s dotter A:s födelsedag. Mormor och H var med. A fick 200kr av mig att köpa något för, för jag hade ju inte haft en tanke på det. Vid halvelva somnade jag. Sov sådär… var vaken några gånger under natten.

Lördag den 22 november 2008
Åt frukost hos EmC. Tog en modifast som jag hade med mig och te. Sedan for jag iväg hemåt. Gjorde ont att ratta bilen och när det var väggupp. Gick in på apoteket som tydligen inte gått charmkurs. Irriterande! Provade ringa Emy gång på gång men hon hade slarvat och inte satt på sin mobil, så jag fick själv hämta Topsy och ha henne i bilen då jag hämtade Hedvig i Borås. Hämtade Emy hos D innan vi for hem. Efter fyra timmar hemma bröt kriget ut och jag kände mig som världens sämsta mamma. Var helt slut på kvällen. Fick i alla fall i mig 2500ml dricka, wow. Te 2dl, Vatten 5dl, Blåbärssoppa 2,5dl, Modifast 2dl, Varmakoppen med äggula 2dl, Vatten 6dl, välling 2dl, nyponsoppa 2dl, te 3dl. Haft tryck upp över axlarna, tror att det är gas och att jag inte kan gå på dass för att göra stora A.

Söndag den 23 november 2008
Slappade mest hela dagen. Var ute en timme i solskenet. Pratade med grannfrun och tog en promenad på 20minuter (ca) tillsammans med Hedvig och Topsy. Åt nyponsoppa 2dl, välling 2dl, vatten 3.5dl, blåbärsdricka från Brämhult 2.5dl, låglaktosyoughurt 2dl, varmakoppen med äggula + en msk låglaktos matlagningsgrädde 2dl, te 2.5 + 2dl, Juice 2.5 + 2dl, låglaktosyoughurt 2dl. Gjort stora A! Tänk att man kan bli så lycklig av lite avföring.

söndag 23 november 2008

Promenad

Har varit ute en timme i det fina vintervädret. Tror att 20minuter av dem gick till promenad med Hedvig och Topsy. Vill mer än jag riktigt orkar. Konditionen finns inte där helt enkelt.

Idag har det varit lugnare, men jag saknar att vi inte äter ihop. Men det kommer det också om några veckor är det tillbaka till mina hårda "sitta tillsammans vid bordet"-krav.

Kram

lördag 22 november 2008

Hemma

Hemma igen och det märks... lugnet tog slut efter endast 4 timmar. Datorer, tv, tvätt, väskor, disk och skrik... allt som vanligt... förutom att jag just nu har än mindre ork.
Hunden fick 5minuters promenad och jag har bett om för mycket med att ta upp väskan till mitt rum, värma nyponsoppa - omvärma välling och nyponsoppa - väcka mig - hämta en spruta och lägga en madrass i sängen (som jag för övrigt inte vet hur jag ska kunna sova i då den är så låg, barnen tog ju sönder sängstommen i våras).

Har tagit i allt jag kunnat idag. Sov hos EmC och körde sedan till apoteket. Varför är apotekspersonal så onårbara - nästan likgiltiga. Så minns jag det inte från Tant Ulla på apoteket när jag var liten. Det känns som jag stör när jag ber om råd och då jag ber om att få saker som jag undrar över.
Sedan hem... kämpat att äta... jagat E som inte haft mobilen på... hämtat hunden själv... kört till Borås och hämtat H... kört till Skene och hämtat E... give me a break...

Så avslutas dagen med en hysteriskt hyperventilerande skrikande unge som inte orkar att gå i trappan, blir stressad, är livrädd, stortjuter, har haft hemlängtan och ändå vill bo nån annanstans... bara för att jag behöver hjälp... Och när jag frågar varför hon inte packat upp så kontras det med att jag inte packat upp. Jag tar några plagg i taget för att inte be barnen om hjälp även med det. Och den andra som bara går in på sitt rum...
...och som grädde på moset hur dåligt hon mått sedan skilsmässan...

SKIT att jag alltid misslyckas med att vara en bra mamma!
Ibland saknar jag att ha en vuxen att relatera till i vardagslivet.

Dagens mat:
2dl modifast choklad, 2dl roibooste, 5dl vatten, 2½dl blåbärssoppa (osötad), 2dl mild ädelostsoppa med ägg-gula, 6dl vatten, 2dl osötad fullkornsvälling, 2dl nyponsoppa, 3dl kanelte

- 13,4kg

lördag 15 november 2008

Packdag.

Så, nu är den här.
PACKDAGEN!

Jag har 0 koll på vad jag behöver. Är allmänt vimsig. Rädd att min lilla kvarvarande hosta ska ställa till det... jag menar... jag har faktiskt käkat vitaminer, haft mössa och strumpor. Hallå... jag kan inte hjälpa att mina luftrör inte vill som jag. Så fort tänker på open så hostar jag (ok det är till viss del psykosomatiskt).

Talade just med H som var genomförkyld o hade varit på bio (Rallybrudar) igår.
Emy just uppstigen o ska äta frukost.

Jag tror jag tar ett bad innan jag packar.

By the way -11,2kg idag på morgonen.

Jag kommer nog inte hinna skriva mer innan open.
Så -so long o vi hörs när jag är tillbaka!

torsdag 13 november 2008

Just nu kryper...

...det i varje liten kroppsdel.

När jag gått utan riktig mat nu så många dagar så inser jag vad dövande mat är för kroppen. Den energi som vanligen går åt till matsmältning ligger nu bara och puttrar innanför skinnet.
Ja men...kanske ni tänker... gör nå´t av den då.
Jo, det borde jag väl göra. Men det är lättare sagt än gjort. För utan den sedvanliga matmättnaden har jag fått lite svaj under galochen.

Hur som...
Nedräkningen är i full gång!
Idag: -10,7kg.

Och... by the way... JAG HAR FÅTT ETT VIKARIAT SOM KOMMINISTER!

onsdag 12 november 2008

Mindre...

... än EN vecka kvar till operation. Det börjar att kännas... nerverna, rättare sagt spänningen inför det som ska komma är påtaglig innanför skallbenet.

-10,1kg

måndag 10 november 2008

Hmm...

Har en snygg jeanskjol som jag tänkt ha på mig idag... men si det gick inte... den var för STOR. Den glappade nästan 5cm *fniss* och det såg inte klokt ut. Så det blev den gråsvarta jeanskjolen och leggings istället. Tänkt vilket angenämt problem!

- 9,2kg

Irriterar mig över att inte lyckas som jag vill med presentationen jag ska hålla om några timmar. Ska göra ett sista försök nu innan Emy vaknar.
Ska leta adress också till -församling.

Gud, tack för den nya dagen. Jag ber dig att ge mig ledning i var jag hör hemma. Ge mig styrka att styrka andra. Visa mig din väg och gör mig villig att vandra den.

söndag 9 november 2008

9dagar kvar!

Det är 9dagar kvar tills jag åker upp till Sthlm för att bli inskriven på sjukhuset... tänk... 9dagar.
Och idag står det -9kg.
Yeah!
Men det har varit tufft, är tufft...
Igår tog jag en allévo champinjonsoppa och la i en skiva hackad rödlök. Det känndes som världens lyxmiddag.
Efter att bara ha druckit sedan den 22oktober (utom en dag då jag bytte ut till bars och en dag då jag åt KÖTT) så känns det lite mysko.
Men...men... bara några dagar kvar och sedan är det operation.

Fast tro inte att operationen gör att man vaknar upp smal. Nej! Operationen är bara ett hjälpmedel, som vilken medicin som helst, så att man kan klara av att gå ner och behålla vikten.
Men arbetet med viktnedgången gör du själv... äta rätt... äta mindre... motionera.

DET FINNS INGA GENVÄGAR!

lördag 8 november 2008

Kycklingarna flyger förbi...

...grillade och ihop med potatissallad, prinskorvar och en o annan gås.
Gaaahhhh...som Homer skulle dreglat... katrinplommon o gräddsås.

Nu är det hemskt!
Vedervärdigt o pissigt...

Sitter nu vid datorn med min peach/mango naturdietsmoothie... och kämpar...

-8,7kg

fredag 7 november 2008

Minus i kanten.

- 8,1kg

Tänk... sakta men säkert på väg neråt... neråt på ett positivt sätt.

Samtidigt uppåt på ett annat sätt... orken o humöret.

Nervigt, JA! Tacka 17 för det. Om några dagar smäller det ordentligt och livet blir inte som det fordom var.

onsdag 5 november 2008

Tips

Modifast vanilj med kanel.
Modifast choklad med pepparmintsdroppar.

-7,6kg.

Matnojjig... tänker på bacon, potatissoppa, prinskorv, äggröra, camenbertost.

tisdag 4 november 2008

Dimman ligger tät...

...bortöver kyrkogården.
Det är en kall och grå morgon.

Egentligen hade jag velat krypa tillbaka igen, mer under täcket, ner i sängens omslutande värme.

Just nu ryms bara mitt grubbel.
Det tränger bort varje förnuftig tanke... varje arbets sak...

Fokus i strålkastaren är riktad mot mig.
Mot barnen.
Mot frågan: gör jag rätt...

Gud!
Du som ser mig och mitt inre.
Säg åt stormen att dra förbi.
Ge mig lugnet.
Ge mig styrkan.

söndag 2 november 2008

Insikt!

Hjälp... idag sköljde en våg av insikt över mig...
30ml = 2msk.

lördag 1 november 2008

Resan är nu påbörjad!

Så var jag då i Stockholm igår.
Dagen inramades av kyla, väta och ett par överförfriskade herrars uppvaktning.

De var fantastiskt trevliga på Vitakliniken på Sofiahemmet.
Jag var förberedd på hån och annat, men inte alls.
Lungt och sakligt gick vi igenom förberedelserna... positivt om jag minskade 4-5kg till.
Dr räknade från oktobers toppnotering och då är det -7,5kg idag.

Matordning gicks igenom och det kommer att bli tufft.
Bland annat får man inte dricka till maten utan ska dricka före eller 20minuter efter.

1 av 1000 riskerar att inte klarar livhanken.
SOS studien visar att efter 15år har de som opererats bättre överlevnad än de andra o-opererade.
Jag riskerar för tidig död redan nu genom vikten.

Planerat titthålsop, men väl inne i magen kan de vara tvunga att ändra metod.
Planerat 3-4dagar där.
Ska vara uppe på benen redan samma dag.

Är nu vedervärdigt sugen på att äta mat.
Har lite svårt att se 18dagar till utan mat och sedan 2 veckor flytande + 2 veckor puré.
Men det ska väl gå...
...jag vill må bra.

Några patienter hade blivit av med sin psoriasis efter op. Hellre op än cellgiftsbehandling som det varit tal om.

Nervigt och många tankar...

Sammanfattning om matlivet efter op:
Vecka 1 & 2
Flytande kost: 2,5liter/dygn
1000kcal.

Ät långsamt!
Magsäcken rymmer 20-30ml.
Ta hjälp av liten sked eller sugrör.
Magen tömmer sig i tarmen på ca 20min (snabbare vid ex vatten)

Ta gärna fortimel, nutrilett, modifast, naturdiet som hjälp för att komma upp i kalorimängd.
All dryck och soppor räknas in i mängden.
Gärna varma matiga soppor.
Endast Brämhults juicer om man väljer juice.
Mjölk begränsas eller byt ut till låglaktos.
Sockerfri dryck för att undvika dumping.
Matlagnigsgrädde, en msk i soppan, + en äggula för att komma upp i kaloriantalet.
Buljong kan hjälpa mot illamående.

Vecka 3 & 4
Purékost
Ätes utan dryck till.
Vätskeintag 1,5liter/dygn.

Barnmatsburkar 8 månaders.
Om tugga väl så går fiskbullar och kalvsylta.
Fiskgratäng utan bitar går också.
Hemlagad mat kan mixas.
Kött, fågel, fisk i alla måltider.
Små portioner 5-6ggr/dag.
Vatten före måltid, INTE till måltid.

Resten av livet
Tugga! Tugga! Tugga!
Multivitamin, Calcipos/Dvit och Triobee + järn
Proteinrikt och varierat.

Frukost, lunch, middag
Två mellis: Knäckemacka eller frukt.
Stressa inte vid måltiderna 30-45minuter/måltid.
Mejeriprodukter: rekommenderat mellanprodukt; ej lättvarianten.
Proteinet viktigast i måltiden; kött, fisk, kyckling, ägg.

Svårätet; mixa eller extremtuggas!
(Broccolistam, rå vitkål, rabarber, citrusfrukter, sparris, ananas, torkad frukt, majs, ärtor, hårda gröna äpplen, vitt bröd, pasta, chips, tacoskal, popcorn, nötter, mandel, kärnor, skal, segt nötkött)