Vardagsliv...

...jag vet inte om någon där ute i cyberrymden kan fatta hur skönt det är att komma hem till ett lagat mål mat.

...till en maskin tvätt som är upphängd.

...till ett dammsugat golv och till ditsatta toarullar på dass.

Efter ett äktenskap där det inte funnits är detta en glädje. Lika ofattbart varje gång. Ibland vet jag inte hur jag ska tackla den varma känslan av lycka. Jag vill aldrig någonsin vara utan det igen; men jag vill inte heller bli så kall att jag tar det för givet. Vill o önskar att detta kan vara det sanna vardagslivet där man delar på arbetsbördan (även om jag vet att han tar en hel del extra hushållssysslor på sig nu när jag är så enormt trött). Han gör mig glad; och det som i andras ögon kan tyckas litet är i mina ögon stort.

Jobbar imorgon fast jag borde varit ledig... men ska försöka gå hyfsat tidigt så jag kan få lite skrivtid hemma. Ligger efter!

Å så måste jag ringa till doktorn. Yrseln kommer tätare o jag har en irriterande svullnad mellan skulderbladen o denna enorma trötthet.

Ska ta en kopp te nu.
Huset är liksom söndags lugnt.
Som om allt har gått in i stilla veckan...

Bless to all of you!

...tiden går...

De sa de på TV-nyheterna. Våren är här! 7dgr i följd med över 0:an.
...det känns i tårna!
Jag menar att det känns i tårna att det kommer nya varma dagar. En ny tid där jag åter kan få gå i gräset med bara tår!

Jag är så trött; förmodligen vårtröttheten som kommer rullande. Ibland vill jag bara sätta mig ner och gråta så trött är jag. Känns som ett psykbryt kan komma när som helst - men just nu tar jag en dag i taget och skjuter alla känslor framför mig till påskdagens kväll.

Trött- men lycklig.

Det är en konstig känsla att känna kärlek på riktigt igen. För nu har jag kapitulerat och insett att det är det det är. Kärlek... stråken av "älska" kommer tätare nu. Jag gråter när han åker "hem" och jag vill bara ha honom nära, så nära!

Talar om framtid - gemensam...
...söker att finna lösningar som inte är helt lätta att finna. Men "chefen" har sagt att han ska finnas med i allt och det får jag ändå förlita mig på... eller?!

Har skickat in ansökningar till tjänst utanför Skövde. Hoppas att den kanske kan bli min och att vi där kan finna en gemensam grund att stå på för vårt framtida liv.

Vikten går upp och ner... slår på ca2kg beroende dagsform. Som minst har vågen stått på -65,2kg..

Så som i himlen...

... så sitter min själs kärlek bredvid mig och på sin dator spelar han Gabriellas sång. Så talande för mig i mitt liv:
Jag vill känna att jag lever all den tid jag har... veta jag räcker till!
Den himmel jag trodde fanns ska jag hitta här nånstans!

Så vackra ord!

Och nu ännu en goding: Dirty Dancing... Stand by me... The time of my life!

Är det normalt att känna att man vill vara så nära en annan människa att man nästan kan krypa in under huden? Mitt i allt kaos kanske det står för längtan efter tryggheten, värmen, närheten... eller det som saknats så många år...

Ser en uppförsbacke nu inför påsken - ja tro det eller ej... men jag är nog inte ledig innan dess... inte riktigt ledig iaf. Redan mkt inbokat. Men det går... med ett leende :)