Könsneutralt äktenskap

Så är debatten i full gång igen - eller ska jag säga fortfarande... för den har väl egentligen aldrig tystnat.

Nu är det bara att vänta på kyrkomötet och de beslut som kommer att tas.

Dock skulle det vara intressant att läsa brevet som skickats från biskop Anders (det finns inte på hans hemsida och inte heller på kyrkans tidning). På www.kyrkanstidning.se kan man i alla fall under artikeln "Vi kan vara på väg att bli isolerade" finna länken till det svar som kommit från Church of England, där det uttrycks en oro för att vi är påväg bort från den grund som vi inom Borgåavtalet gemensamt gått med på. Det framgår i brevet att man redan haft problem i och med att vi som kyrka gått med på att ha välsignelse för hbt-par som (registrat partnerskap) ingått borgerligt äktenskap.

Nu får vi se var det här slutar - men ibland är jag benägen till att säga som Luther: att låt samhället göra det samhälleliga (dvs i denna frågan registrera ingångna äktenskap) och låt kyrkan stå för välsignelsen av det ingångna äktenskapet. Det vore den lättaste vägen ut ur frågan - men är den lättaste vägen ut alltid den som är bäst?

För samtidigt tycker jag som präst att det är roligt att få vara den som har ansvar över den lagligt bindande delen samtidigt som Guds välsignelse ges... Men jag inser att det kommer bli problematiskt när/om beslut för könsneutralt äktenskap inom Svenska Kyrkan tas. Det finns fortfarande, vad jag vet, många som inte kommer att kunna acceptera detta - och den frågan blir nog allt svårare att komma tillrätta med. Ska det bli upp till varje präst som kan tänka sig att viga så väl heterosexuella som samkönade par att själv söka tillstånd att vara vigselförrättare... eller... ja det får vi också invänta kyrkomötet för att få reda på.

Hur som...

... att behålla vigselrätten är väl egentligen inte det viktigaste.
Det viktigaste är att vi nu, äntligen, har en könsneutral äktenskapssyn i Sverige.

Kanske kan vi snart se heterosexuella, homosexuella, bisexuella och transsexuella som de människor vi faktiskt är och inte bara fokusera på den del av livet som har med "sexualakten" att göra.

För kärlek mellan människor är långt mer än det som sker i "sängkammaren".