Ledig slappedag...

...som börjar med att mamma purrar mig ur sängen vid 8-tiden. Den stackaren visste inte att jag var ledig idag - och somna om är inte min specialitet. Men kanske att ta en lur om en stund... fast egentligen skulle jag se till att skaffa mat (URTRÅKIGT) för kylskåpet ekar. Det blir väl standarden till lunch... fil och müsli.

Fick igår bekräftelse på att ni finns där vid en annan datorskärm och att ni läser min blogg. Jättekul!
Tack för att ni vill dela en bit liv med mig - även om jag inte vet vilka ni är.
Har också fått veta att församlingsbor och kyrkopolitiker hittat hit - VÄLKOMNA!

Efter några extremt hektiska veckor så är det lite chockartat att idag vara LEDIG. Jag kompar och det är skönt att bara kunna lulla runt som jag själv vill och vara så social / osocial som jag själv vill...
Väntar nu på att en kompis ev ringer. Vore kul... men vi får se.
På onsdag funderar jag skarpt på Götet och EmL. I behov av ngt till Hedvigs konfa. Hade ju alltid sett mig själv att jag skulle gå i kaftan - men den är ju stor som ett tält... så det blir att jaga en sommarklänning. Kanske en jeansklänning för det tycker jag är snyggt. Vi får väl se...

Idag stod vågen på lägsta noteringen för första gången på 22år. Det går inte att beskriva den känslan. Ofattbart skönt - men samtidigt ofattbart och jag menar ofattbart.
För i mitt huvud så är jag bara fet, äcklig och ful...
Visst inser jag att jag har gått ner en hel människa, visst inser jag att det är nästan 40cm mindre i omkrets, visst inser jag rent intellektuellt när jag ser vågens siffror - men känslomässigt är en annan sak.
Jo, jag är stolt!
Jag har gjort ett hästjobb vad det gäller viktminskningen (-48,6kg på omkring 8månader) och är nöjd med mitt arbete.
Och "JA" jag blir jätteirriterad på alla som tror att operationen gör jobbet - jag lovar er JAG gör jobbet men operationen hjälper till.

Så självbild och kroppsuppfattningen suger - kanske behöver jag en yttre bekräftelse på att jag duger, på att jag är vacker och att jag är värd att åtrås och älskas.
Fast - å andra sidan kanske jag inte skulle våga ta steget om någon skulle visa intresse.

Har varit ute på krogen - men jag är inte intresserad av ett "one night stand" som verkar vara det mest lättillgängliga... inte heller är jag intresserad av "giftermål för att ngn behöver uppehållstillstånd". Jag anser att jag är värd långt bättre än det, och jag vill ha främst en vänskap - för från vänskap kanske ngt hållbart kan gro. Jag vill, precis som många av mina brudpar säger, i min partner även ha min bäste vän.
Jo, jag har varit ute på Mötesplatsen, 7-e himlen och Parship... o tro mig... för min del är det lika illa där.

Är jag kräsen?

Ja, det kanske en del skulle tycka...
... men jag tycker att jag är värd någon som vill ha mig för att jag är just jag - med mina skavanker och brister. Någon som är beredd på att jag är jag och inte någon plastkopia ur ett veckomagasin. Någon som vill dela mitt liv och mina barn och kanske en gång i framtiden mina barnbarn. Någon som inte själv vill ha gemensamma barn - för den tiden är förbi för min del (som det känns i alla fall).

Nähä... telefonen tiger stilla.
Samtalet med Sophiahemmet (medicinen slut) är ringt.
Kanske dags för adressändringen?
Eller Telia...
Eller planering på när och hur flytten ska gå till...
Eller åka och handla...
Eller tömma Disas bur...
Eller sova...
Eller - förslag?