Ledig dag... äntligen en ledig dag.
Ja, det är kanske mitt fel att jag inte fått in en ledig dag på länge - men hallå... give me a break - det kom liksom påskvandringar och en påsk emellan. Ska egentligen inte klaga för tre av dagarna tog jag på mig alldeles frivilligt. Men i efterhand undrar jag om jag någonsin kommer att fatta att Stilla Veckan aldrig mer kommer att vara stilla. Trist insikt eftersom påsken (speciellt skärtorsdag och långfredag) är de av våra kristna högtider/helgdagar/traditioner som värmer mig mest inombords. Det sorgliga är att jag inte firat med familjen. Ja, mat fick vi väl i oss som vanligt - men jag har inte "varit närvarande".
Det är synd om barnen och Stellan att jag inte har mer ork för tillfället - det som är mest skrämmande är att jag känner igen en hel del av tröttheten... det liknar alldeles för mkt det som skedde när vi bodde i Götet. Men hur mkt mer kan jag skala bort? Har redan skalat bort mitt regelbundna bloggande... min telefonkontakt med vänner... mitt pluggande... och säkert massa andra relationer, vilket får mig att fundera över om jag bortprioriterar rätt saker.
Nåväl, nu sitter jag här med en hyfsat orörd dag framför mig. Har bokat in en lunchdate på stan. Borde ringa A för arbetet till kursen. Borde kolla egenom gammal post och mkt mkt annat, bland annat telia och telenoravtal. Men det blev början här, spridda tankar vid ett tangentbord. Solen lyser in genom prästgårdsfönstret och badkaret lockar med varmvatten och luktegott.
Efter varje långfredag (fysisk som psykisk) kommer en påskdag - och i påskdagens ljus får vi nu leva!
Och ni alla vänner som känner att jag inte finns närvarande hos er - jag är här - men lite lätt stukad.
