Tacksamhet...

Det är faktiskt fantastiskt att veta att ni finns där på andra sidan skärmen. Jag vet inte hur många ni är - ja... oftast vet jag inte vilka ni är. Men ändå... TACK... och tack för *kramen* den behövdes!

Det är en filosofisk dag idag... eller... hur jag nu ska säga. Inom mig kryper känslorna... de är så många och så stora. Hanterar ganska dåligt det fysiska avståndet. Ska ta itu med strykning och dammsugning o kanske bädda rent sängen, men det blir inte av. Kommer upp i rummet o ser bara frånvaron. Väskan packades och åkte igår. Jag vet att det bara gäller några dagar, men ändå... ändå gör det något med mig. Vet ju att vi ändå inte hade träffats så mkt eftersom jag jobbar i helgen. Vet att tiden kommer att gå fort - men ändå är saknaden stor, tomrum. Armar som längtar efter armar, mun som längtar efter mun. För min del en väldigt konkret fysisk saknad. Har som sagt massor att ta itu med men strukturproblem att få det gjort.

Maten var klart bättre igår om än ej bra... fortfarande lite svårt idag... är inne på den andra kaffen o fick i mig lite fil, björnbär och GImüsli (sedan ringde mamma o som vanligt när något kommer emellan i maten så är det då fullkomligt kört att fortsätta att äta).

Laddar om bössan för konfa-läger. Ska bli kul! Alltid kul att vara på läger... det är väl de gamla scoutstråken som sitter i ;)

På måndag ska munnen opereras. Den lilla "knölen" ska slipas bort o sändas på undersökning. Jag är livrädd! Hatar det som rör munnen... kommer blottlägga tandrot på angränsande tand/tänder. Kommer nog göra ont! Kommer nog inte kunna äta som jag borde (ångest!) så jag får nog ladda iaf för två dagar med naturdiet eller nutrilett. Kommer få en lungande innan men det känns idag inte som det hjälper. Är rädd, en fegis som är liten som ett blåbär.

...men...

Nästa vecka är ändå en hel del ledighet inplanerat och jag SKA till A-G.

Det som inte dödar det härdar... (om jag säger det tillräckligt ofta kanske jag tror på det).