Kärleken övervinner allt!
Ja, det är min drivkraft...
Ibland funderar jag på om jag är idiotiskt optimistisk. Jag är övertygad om att det ska gå... det gäller allt... om jag så går på knäna så ska det gå. Det finns ju ingen annan väg att ta... det måste gå, och det måste finnas en utväg - en bakdörr någonstans. Någonstans måste det stå en vägvisare och peka ut vägen som jag ska ta - som vi ska ta.
Om vi bara har kärlek och visar varandra kärlek och omsorg så ska det gå. Vi är alla länkade till varandra - på ett mysko sätt - vi är alla medmänniskor, varandras jämlikar och varandras syskon... Vi ska bara lära oss att se det, och låta det sjunka ner inom oss.
Bär varandras bördor...
Ja, det är väl däri hemligheten ligger. Oavsett vad bördan består av så är den lättare och bära om man delar den med någon annan. Och om man i kärlek kan bära en medmänniska en liten sträcka livsväg - då har man gjort det man är skapad till, då har man vunnit mycket.
Amor vincit omnia - kärleken övervinner allt!
Tro mig!
Det måste vara så...
Det måste vara värt det...
...även om det inte är den lättaste vägen så är det den mest äkta att leva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar