...hade jag inte träffat min läkare några gånger innan hade jag nog tagit illa vid mig. Nu gjorde mig det spontana uttrycket bara glad o faktiskt ganska stolt! Han hade inte sett mig på många kilon - o han var mäkta impad över förändringen o det jobb jag gjort med mig själv. Så... nu är remissen skriven o nu ligger det i plastikkirurgens händer att besluta vad som kan vara "medicinskt" som jag kan få genom landstinget. Men blev iaf glad att doktor Per tyckte att både lår, mage, överarmar och tuttemojsingar skulle fixas. Knölen på ryggen skulle jag "glömma" så länge den inte ger mig mer problem eller blir ett kosmetiskt problem. Ett lipom (alltså en fett-tumör som inte alls har ngt med cancer att göra). Den kan ha funnits innan också men nu när kroppen ändrats har jag lagt märke till den (o lite annat som jag inte sett innan). Ska få sjukgymnastik så jag lär känna min kropp på nytt o få lite balans på den ;)
...
En annan fundering. Varför är detta med tystnadsplikt så konstigt för andra att förstå. Grillades av mina konfisar idag ang det. Jag menar - du är medveten om det när du blir präst... och för min del tacklar jag det med hjärnkraften att det är "Gud som hör o inte jag"... visst är vissa saker jobbigare än andra. Men vi lånar ju ut våra öron för att vår medmänniska ska få avlastning. Jag är glad att vi präster har den absoluta tystnadsplikten - känns fint att veta att man alltid kan gå till någon och säga allt utan att den skvallrar vidare. Så... tystnadsplikten är inget problem enligt mig.
...
Har varit på bowling o fått ett klot på tån - AJ -. Tröstade mig med lite naturgodis och en stor kopp te... o nu ska jag halta upp i sängen.
...
...och i övrig intet nytt under solen. Känner så mkt i mitt hjärta o tränar mig i bekymmerslösheten.
2 kommentarer:
Undrar jag vad det stod ;)
Skicka en kommentar