Är det fel på att ha drömmar?
Nej, givetvis inte... men frågan är om drömmarna alltid är realistiska eller om de dränerar en på kraft.
Jag tror mina drömmar är realistiska - men dyrköpta. För konsekvensken är att det alltid är ngn som får stå tillbaka med sina önskningar. Men måste det vara jag som står tillbaka eller kan jag få lov att tillåta mig att blomma? Jag tycker att jag är värd att få blomma (egoistiskt sagt). Ska försöka leta mig fram till en second hand affär i dagarna. Måste få tag i en kjol att sätta på mig o jag trivs bäst i jeanskjol.
Nu står konfalägerperiod o konfirmationerna för dörren. Vet på förhand att jag knappt kommer att stå på fötterna. Har idéer - men är de genomförbara. Tisdagsgruppen ska iaf få göra fjärilar att dekorera kyrkan med. Torsdagsgruppen får nog landa i en redovisning om skapelsen o en om Jesu födelse. Ja, tisdagsgruppen fundrar jag också på modevisning av liturgiska plagg, redovisning i sång/musik kring frälsarkransen och "ta din säng/i-pod och gå". Nästa ledighet i början av maj - så nu är det att bita ihop. För på den futtiga lediga veckodagen så kan jag inte relaxa tillräckligt. Behöver ha tiden på mig att varva ner. Minst 5dgr...
Måndagmorgon o matsäck packad. Men hallå monstrum - hur ska mamma veta att det ligger utfyktsinformation på bruna hyllan om ingen hintat om det?
Love, peace and understanding...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar