Kairos

Att vara i det som är...

att inte ta ut varken glädje eller sorg i förskott

...det är svårt.


Andas just nu i ett vacuum. Så mkt funderingar på vad livet bär med sig. Så 7kt mkt glädjande saker (kyrkan ska vara Guds glädjehus eller vad det var Hedvig sa när hon var liten)... och världen ska vara vårt hem under vår tid här...

Men...
när var dag kräver av dig en ansträngning då känns det orättvist.
Varför verkar det som att vissa glider omkring på en räkmacka hela livet medan andra ber och våndas... sliter och kämpar.

Samtidigt finns där glimtar av ren och skär lycka! De där stunderna som är "kodak moments", kanske är det dem man ska leva på resten av tiden. Kanske är det just i den stunden vi ska träna oss i att andas in Guds kairos. Att vara... bara vara... våga släppa allt annat.

Just nu är jag i vacuum. Det är spännande! Som lugnet före stormen, som att vara i stormens öga! Tänk vad jag lär mig om mig själv... och vad jag lär mig om vilka som verkligen finns där och delar min livsväg. De som bara är där när det är "gött att leva" och de som vågar vara kvar när livet är naket!

Idag fick jag den absolut finaste kommentaren ever av en kyrkobesökare "du har valt rätt yrke". TACK! Du måste varit en ängel, en budbärare... för gissa om jag det senaste funderat på varför jag gör detta. Varför jag utsätter resten av min familj för det... TACK! Jag gömmer det vid mitt hjärta, likt Maria bär jag det med mig.