...tisdag och inga konfirmander.
Det är alltid lika vemodigt var gång en grupp lämnar! Fast att jag vet att en ny väntar om hörnet och att återhämtningen bara är kort så är det tufft!
Konfirmerade i lördags två grupper. Sammanlagt 32 underbara ungdomar. SAKNAD! Fick paket av några av dem :) alltid lika skoj och uppskattat (och oväntat). Ett litet änglaspel och en mugg med änglar o till den servetter med änglar.
Konfirmationerna gick bra o jag tycker att alla ungdomar gjorde bra ifrån sig. Det var många ansikten som passerade den dagen - nästan sammanlagt 700pers. Samlade in pengar i kollekten till dövskolan i Tanzania o vi fick nog nästan -sammanlagt- 8000kr. Hoppas verkligen att det kommer att bli till välsignelse för barnen där nere som så väl behöver vårt stöd!
En liten reflektion dock från helgen.
Vissa arbetsuppgifter känns som mkt mer pga intensiteten i dem. Inbillar mig att läkare vid en operation kan känna liknande, eller en polis vid ett ingripande. Man ger allt o lite till - och efteråt är det verkligen POST konfirmation.
Urlakad som en sill igår på min lediga dag - och idag en fysisk trötthet, och ändå en själslig vigör.
Ska äta lite o sedan fundera på att ta itu med dagen. Predikoförberedelser, begravningsförberedelser, och förberedelser inför kommande konfisar, vigslar, dop, andakter... ja - som prästlivet brukar att se ut ;) postkonfirmation eller ej.
Be blessed!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar