Så... nu är det över...
Igår var sista dagen på uppsaägningen och jag lägger nu drygt 2½år som teckenspråkig stiftsadjunkt bakom mig. Visst bär jag på bitterhet och sorg över att det blev som det blev. Visst bär jag på vemod då jag känner att jag sviker mina döva. Men samtidigt känner jag en frid över att ha tagit ett beslut som jag kan stå för, ett beslut som främjar mig och min fysiska och psykiska hälsa. Men det har varit tufft att krama "hej då"... det har varit tufft att lämna dem utan att veta vad som sker framöver, vem som kommer efter och så vidare. Och efter att i över 20år har levt och andats teckenspråk så finns en oro inför att jag kommer att förlora min teckenhastighet och stagnera i min utveckling inom språket.
Men men...
Denna veckan står vågen stilla. Har haft en del yrsel. Kämpar som en galning att äta, men ibland lyckas det inte helt. Det är en konstig känsla att vara konstant mätt. Samtidigt ska jag vara glad för det. Igår åt jag Fjällfil och müsli. 2clementiner. 2knäcke med bregott, gurka o paprika. En tallrik med köttfärssoppa (hemlagad i kyrkan). En flaska bon aqua smaksatt vatten. Ett glas juice/vatten. Nästan en hel slätvars-bit med ägg o räkrulle + ½portion potatispuré med västerbottenost och musselveloette (arbetskamrater firade av mig... när jag kommit halvvägs var de redan ätna o färdiga).
I morgon är det alla hjärtans dag och alla mina hjärtan är borta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar