söndag 22 februari 2009

Dimma!

Från prästgårdsfönstret ser jag dimman lägra sig bortanför kyrkogården. Allt är inbäddat i ett grå-vitt täcke. Dagar som denna är det som om jag inte hade några grannar, istället är det som om min värld slutar vid kyrkogårdsmuren... där bortanför finns ingenting.
Jag tillhör den där gruppen människor som vill att vintern ska vara från 23dec till omkring 6januari. Nu kunde det sannerligen räcka! Jag gillar inte snön som föll igår igen! Ska ut och köra på små halkiga 70vägar med rådjur och katter, ugglor (som flyger mot bilen) och diverse andra faror. Till det alla slingerislingisar... som jag vanligtvis inte heller gillar och nu än mindre. Det blir att köra i 25km/h istället för att försöka ta mig säkert fram till gudstjänsten där jag tjänstgör. Tack och lov är det bara 11.15gtj idag så jag kan äta i lugn och ro.

Idag har jag på mig Clergy Collections blå jeansprästskjorta. Köpte den när jag gick på pastis. Kunde inte knäppa de sista två-tre knapparna då men tänkte att det funkar ändå med ngt över. Idag knäpper jag den med ngr centimeters luft inunder... till den / över den har jag en blå jeansklänning som jag också köpte lite optimistiskt för x-antal år sedan. Under det ett par för stora tights (jag fryser). Det är en otroligt häftig tanke att jag nu väger som jag gjorde innan jag blev med Emy... alltså... jag har inte vägt så här lite på 14år...och ändå har jag omkring 48kg medicinsk övervikt kvar. Ärligt talat så är jag enormt lycklig för det jag har gått ned och går jag ner 20kg till så är jag tacksam. Det är en enorm skillnad i mitt liv rent hälsomässigt men också den mentala biten förändras då ens egen värdighet kommer tillbaka steg för steg. Jag måste ta mig i kragen och skriva den där boken jag har inom mig... för det är konstigt hur du blir bemött som fet, som drygt 30kg mindre och som "normalviktig" som talat med andra om.

Nä... dags att gå!

2 kommentarer:

Jaana sa...

Till min förra arbetsplats hade jag 3,5 mil att åka och när jag väl var på plats var det många turer ut på landet. Det var verkligen otäckt ibland när jag skulle köra bil dit. Nu åker jag buss och är så glad för det. Visst är det härligt när man kan ta på kläder som inte passat, vilken triumf för dig och som du säger det gör något åt din identitet. Man behandlas olika när man är tjock. Konstigt egentligen eftersom man är samma person inuti. Ha en skön dag jag är ledig, andra helgen på rad.

Camilla J sa...

snart är det dags för mig att prova diakonskjortor! Hua!!!
Kramisar, ska kolla bakade poatisar i ugnen, har grejat en god röra på cremefraiche (tyvärr en sån färdig produkt med smak av pepparot och äpple men det kan nog fixas med minicreme och hackad äpple och en klick pepparot!), kräftstjärtar och löjrom! Vi får se om det faller in i min makes smak!
KRAAAAAAAAAAAAM