Utmanad igen...

1. Stänger du av mobilen när du sover? I perioder gör jag det… men just nu är den på. Jag blir galen om man ringer mig efter kl. 20.00 utan att det verkligen är nödvändigt ;)
2. Vem såg dig senast naken? Mina döttrar då jag kom ur duschen.
3. Hur såg du ut på högstadiet? Allt ifrån snällt rosareligiöst till skinnjacka o jeans. Kraftigt överviktig men enligt mig själv hyfsat söt.
4. Hur kommer du se ut om tjugo år? Oj… förmodligen totalt gråhårig och som en vänlig tant i ansiktet.
5. Hur var du på dagis? Jag var ett av de barn som inte gick på dagis. Var på lekskolan när jag var sex år och ibland på kyrkans barntimmar. Jag var ganska pysslig!
6. Hur är du att ha som arbetskamrat? Ganska bra tror jag. Har en god arbetsförmåga och är hyfsat stresstålig men är obekvämt rak i min kommunikation vilket nog några stör sig på.
7. Har du celluliter? Massor… tror jag (för jag har aldrig fattat vad det är).
8. Biter du på naglarna? Tyvärr sitter jag och drar av naglarna med tänderna. Inne på att skaffa nagelförlängning som man inte kan tugga på ;P
9. Har du något handikapp? Psoriasis och övervikt.
10. Är du rädd för att få hängbröst? Kan taxöronen bli mer hängiga?
11. Tror du att gud är en man eller en kvinna? Gud är könslös. Enligt tradition benämner man Gud för ”han” (det patriarkaliska samhällets arv). Jag relaterar lättare till Gud som en moder. Gud har både manliga och kvinnliga egenskaper.
12. Svär du? Hemma, ja! Tyvärr tillhör det dagens språkbruk… på jobbet, nej!
13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen? Nja… som jag är mot alla människor i allmänhet. Men jag är trött på att bjuda in dem. Hade en period i ungdomen när jag studerade med dem lite mer kontinuerligt så jag har fattat mitt beslut.
14. Hur homo är du på en skala 1-10? Vet inte vad jag ska säga om den frågan…
15. Tror du på utomjordingar? Nej. Inte i formen av gröna marsianer… kanske i form av annat liv typ bakterier eller annat smått.
16. Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du? Just idag så skulle det nog vara färdigmarinerad texas bbq kyckling eller viktväktarrecept på lax.
17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på? Inälvsmat! Blääääääääääääääääääää!
18. Har du blivit arresterad? Haffad för snatteri i ungdomen men inte arresterad :O
19. Ljuger du? Ja… hmm… det låter inte bra. Men min tystnadsplikt gör att jag inte kan tillge att jag vet vissa saker eller inte så ”Ja” det händer nog att jag ljuger i ett sådant fall.
20. Har du kysst en polis? Näpp.
21. Är du rädd för Securitasvakter? Är de speciellt farliga eller? Nej, eftersom jag har rent mjöl i min påse behöver jag inte vara rädd för dem.
22. Har du någonting att dölja? Har vi inte alla det?!
23. Vad har du på din nyckelknippa? Jobbnyckel: en säkerhetsbricka och diverse nycklar (6st). Hemnyckel: Toyota reklam, säkerhetsbricka och bilnyckeln.
24. Är du/har du varit gift? Har varit gift.
25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojkvännen/flickvän från krogen? Näpp. Det finns taxi om vederbörande inte är i form att ta sig hem.
26. Kan du laga cyklar? Om någon tar av däcket kan jag laga det.
27. Kan du fixa med bilar? Vill inte göra det o har ”peppar peppar” sluppit det. Det finns mekaniker att köpa in för det ändamålet.
28. Brukar du köra om? Beror på… men oftast nej.
29. Kan du baka bröd? Jajjamänsan både vanligt o glutenfritt.
30. Vet du hur man frostar av en frys? Tillhör basicutbildningen i min familj o har gjort det sedan jag var 11år så där.
31. Vilken tv-serie skulle du helst leva i? Miami Ink eller medium.


Jag utmanar härmed dessa bloggare att göra denna lista: Camilla J, Jaana, Örjan & Karin L-V

Bilder igen!

080922 MAX vikt

090223 drygt 30kg mindre

Ofattbart!

-31,2kg

De vill att jag ska bli ordförande i byalaget.

Hoppsan som det kan gå...

Dimma!

Från prästgårdsfönstret ser jag dimman lägra sig bortanför kyrkogården. Allt är inbäddat i ett grå-vitt täcke. Dagar som denna är det som om jag inte hade några grannar, istället är det som om min värld slutar vid kyrkogårdsmuren... där bortanför finns ingenting.
Jag tillhör den där gruppen människor som vill att vintern ska vara från 23dec till omkring 6januari. Nu kunde det sannerligen räcka! Jag gillar inte snön som föll igår igen! Ska ut och köra på små halkiga 70vägar med rådjur och katter, ugglor (som flyger mot bilen) och diverse andra faror. Till det alla slingerislingisar... som jag vanligtvis inte heller gillar och nu än mindre. Det blir att köra i 25km/h istället för att försöka ta mig säkert fram till gudstjänsten där jag tjänstgör. Tack och lov är det bara 11.15gtj idag så jag kan äta i lugn och ro.

Idag har jag på mig Clergy Collections blå jeansprästskjorta. Köpte den när jag gick på pastis. Kunde inte knäppa de sista två-tre knapparna då men tänkte att det funkar ändå med ngt över. Idag knäpper jag den med ngr centimeters luft inunder... till den / över den har jag en blå jeansklänning som jag också köpte lite optimistiskt för x-antal år sedan. Under det ett par för stora tights (jag fryser). Det är en otroligt häftig tanke att jag nu väger som jag gjorde innan jag blev med Emy... alltså... jag har inte vägt så här lite på 14år...och ändå har jag omkring 48kg medicinsk övervikt kvar. Ärligt talat så är jag enormt lycklig för det jag har gått ned och går jag ner 20kg till så är jag tacksam. Det är en enorm skillnad i mitt liv rent hälsomässigt men också den mentala biten förändras då ens egen värdighet kommer tillbaka steg för steg. Jag måste ta mig i kragen och skriva den där boken jag har inom mig... för det är konstigt hur du blir bemött som fet, som drygt 30kg mindre och som "normalviktig" som talat med andra om.

Nä... dags att gå!

Allvarligt ämne + glädje + iriitation.

Först måste jag börja med det allvarliga ämnet. En väninnas man fick cancerbesked för en vecka sedan. Det som till en början var misstänkt magkatarr visade sig vara en värre "bov i dramat". Jag vill bara förmedla deras tankar om att inte bli tagna på allvar av läkare. De hade trott att "cancermarkör" togs automatiskt när typ levervärdet inte var normalt och det inte fanns ngn egentlig orsak till denna avvikelse. Det tas inga cancermarkörer automatiskt, så det är en bra sak att ha med sig om man i tankarna när man inte "hittar det man tror". Det andra är en uppmaning att stödja cancerforskningen. Vi kan gå på månen, vi kan bygga "turning torsos" men vi kan inte eliminera cancern. Till det behövs läkare och forskare och till forskning krävs pengar... och pengarna kommer till stor del från oss vanliga människor. Kanske tänker du att det inte angår dig... men tro mig... det gör det! Förr eller senare, om du inte redan är där, så kommer någon du känner i din omgivning (eller du själv) vara drabbad. De senaste åren har det för min del varit Ingela (min älskade Ingela som snart varit död i 5år), min pappa som hitintills haft en lyckad behandling och nu J som ska påbörja sin behandling.

Så till glädjen. I veckan spräckte jag 0:an och står idag på - 30.2kg. Dags för en tur i garderoben och kolla in nästa hylla, kasta och omfördela gracerna. Nu hoppas jag bara att det ska gå vägen och fortsätta med en minskning på 0-5 - 1kg i veckan. Tänk om det kunde gå omkring 20kg till innan sommaren... redan nu väger jag mindre än på 14år, dvs som när jag blev med Emy. Häftigt!

Veckans irritation kommer sig av en envis förkylning som inte riktigt bryter ut och pga beslut som påverkar mitt jobb och som jag inte är överens med att man tagit. Så de idéer som funnits, alla mina planer, har gjorts om inte och jag tvingas lägga om en hel terminsplanering. Men men... that´s life och det är bara till att ta det. Hoppas iaf att förkylningen bryter ut så att jag får bli fit-for-fight snart igen istället för att gå på ½fart.

Jag själv i centrum...

... i alla fall idag då jag bara har 2hg till min nästa 0:a. Idag stod nämligen vågen på ofattbara
-29.8kg. Jag tror inte riktigt jag greppar det hela eftersom jag inte ser det med blotta ögat. Men det är FANTASTISKT och jag längtar efter fortsättningen (som jag hoppas ska komma).

Varför tillåter Gud...

...sjukdomar och lidande frågade Hedvig mig vid köksbordet.
Jag hade tidigare berättat för henne om att J är sjuk... och i morse kom tårarna och frågorna.
* Varför drabbar det sådana goá människor?
* Hur gammal är V nu?
* Varför är livet orättvist?
* Hur mår C?
Så vid köksbordet mellan tårar och små leenden (för helt plöstligt kom Hedvig på hur bra J är på att grilla) diskuterar vi livets allvarligaste fråga.
Om Gud är allsmäktig och god, varför finns då sjukdom och lidande?

Magen knyter sig när jag börjar tala om ondskan i världen, det som vill äta upp vår glädje, om människornas miljöpåverkan som i sin tur genererar mer ont att drabbas av. Jag har inga klara svar, bara en tro att förmedla att Gud inte skapar sjukdom och lidande. En tro på att det kommer en tid då vi ska få leva i harmoni med skapelsen. En tro och en innerlig önskan om att Gud på något sätt ska "vända tårarna till jubel, sorgen förvandla till en glädje dans".

Så sätter vi oss i bilen. Och efter några mil, på parkeringen där jag ska lämna henne för en ny skoldag, kommer tårarna igen.
* Mamma, varför gråter jag alltid?
* Mamma, varför gråter inte du, tycker inte du att det är sorgligt?
Omigen en knut i magen, för jag minns när jag själv var tonåring och ställde den frågan till min mamma... och svaret blev min egen mammas svar: Hedvig, det kommer en tid då man lär sig att gråt kan gråtas på insidan.

Så lämnas Hedvig för skoldag och jag återvänder till en arbetsdag... men tankarna vandrar iväg. Så maktlös jag känner mig att vara på avstånd och inte kunna göra något (hade väl kanske inte kunnat göra så mycket om jag var där heller... men). Tankar på sommar och bad... tankar på skratt och glädje...

J, C & V!
Må ni, mitt i stormens öga, finna en liten livboj att hugga tag i...

13 veckor senare = 3månader post op

Tänk... för 13veckor sedan vid den här tiden kom jag in på Sophiahemmet för att bli inlagd inför operationen. Det är otroligt hur snabbt tiden går och hur mycket livet förändrats sedan dess...ja egentligen sedan flytstarten i oktober (jag hann ju gå ner 12kg före operationen). Sedan oktober har jag inte ätit något vitt socker (godis, kakor mm), honungen är borta från teét (men väl kvar i matlagningen), inte ätit något mjukt bröd (förutom den där gången med grovbröd på fiket och den gången då jag testade fullcorns tacowraps - båda gångerna mådde jag dåligt av det och åt bara ½).

In i mitt liv har istället kommit Brämhultsjuice och Kiviks äppelmust... fjällfil och dinkelmüsli, laxkotlett och nötfärs. In i mitt liv har även en del hundpromenader på 2-3km kommit... vilket jag inte klarade innan operationen (åtminstone inte utan att stanna vart tredje steg).

Det är lättare att gå och att andas, att sköta hygien och psoriasis, att kliva ur sängen och kliva ur badkaret. 4kartonger kläder har gått till "loppan" och den 5:e är på gång.

Negativt:
Visst problem med att äta. Det smakar inte och jag har ingen lust till mat. Äter efter klockan för att jag måste göra det, annars får jag "oros ont".
Det är också negativt att jag har en envis hälsporre som inte ger sig. Trodde den gick över vid operationen, men inser efteråt att det bara var smärtstillande som jag fick då som hjälpte. Alla tips för hälsporrar mottages tacksamt.

Övrig summering sedan oktober:
Jag har lärt mig starta om pelletspannan och fylla på med pellets (16kg säckar).
Jag har sagt upp mig och bytt jobb.
Jag har lånat pengar och köpt en bil.
Jag har minskat omkring 13cm i midjan och omkring 20över stussen.
Jag har gått ner -29,3kg

Tankar...

Tänk vad skönt och fridfullt det är att gå ut på kvällen med hunden, att blicka upp mot stjärnorna... drömma sig bort ett tag... njuta av tystnaden.

Tänk vad härligt det är att gå på promenad med hunden i solskenet, höra de frysta löven prassla under tassarna, frasandet av min jacka mot skjortan, det stilla porlandet i ån.

Tänk vad livet är härligt och ändå så bräckligt.

Jaha...

så var det då alla hjärtans dag igen. Inser att det enda sättet att komma ifrån skiten är att hålla sig på avstånd från affärer, folk, radio och TV. Lyckas jag? Nej, givetvis inte. jag måste ha filmjölk så det är bara att puttra iväg i bilen om ett par timmar (för jag vill inte vara en av de 500som får en blomma).

Alltså: När man nu är ensam - frånskild - you name it... så blir tomheten så total en sådan här dag. Hitintills inga SMS. Ingen att äta god mysfrukost med. Ingen kram - totalt skit!

Alltså: Återstår att gå ut med hund, städa, kolla nätet o deppa (samt förbereda morgondagen - fast det vill jag inte heller just nu).


Just nu = suger bajs! eller vad nu ungdomarna idag säger... BLÄ!

Vemod och mättnad!

Så... nu är det över...

Igår var sista dagen på uppsaägningen och jag lägger nu drygt 2½år som teckenspråkig stiftsadjunkt bakom mig. Visst bär jag på bitterhet och sorg över att det blev som det blev. Visst bär jag på vemod då jag känner att jag sviker mina döva. Men samtidigt känner jag en frid över att ha tagit ett beslut som jag kan stå för, ett beslut som främjar mig och min fysiska och psykiska hälsa. Men det har varit tufft att krama "hej då"... det har varit tufft att lämna dem utan att veta vad som sker framöver, vem som kommer efter och så vidare. Och efter att i över 20år har levt och andats teckenspråk så finns en oro inför att jag kommer att förlora min teckenhastighet och stagnera i min utveckling inom språket.

Men men...

Denna veckan står vågen stilla. Har haft en del yrsel. Kämpar som en galning att äta, men ibland lyckas det inte helt. Det är en konstig känsla att vara konstant mätt. Samtidigt ska jag vara glad för det. Igår åt jag Fjällfil och müsli. 2clementiner. 2knäcke med bregott, gurka o paprika. En tallrik med köttfärssoppa (hemlagad i kyrkan). En flaska bon aqua smaksatt vatten. Ett glas juice/vatten. Nästan en hel slätvars-bit med ägg o räkrulle + ½portion potatispuré med västerbottenost och musselveloette (arbetskamrater firade av mig... när jag kommit halvvägs var de redan ätna o färdiga).

I morgon är det alla hjärtans dag och alla mina hjärtan är borta!

Utmaning!

Tog emot denna bloggutmaning från den ene storebrodern, han med all motorcykelskunskap (http://atomvinter.wordpress.com/).

Tyvärr måste jag göra honom besviken för det fanns inte så smaskiga bilder i min mapp… och vad det gäller eventuella "lik i garderoben" så är nog sådana duktigt preskriberade... så pass att jag inte kan komma på några... men men… välbekomme.

Och jag sänder utmaningen vidare till…

1. Elinleticia (http://smuleliten.blogg.se/), för att jag är så stolt över att du är du och jag vill att fler ska se vilken fantastisk kvinna du är både framför och bakom kameran.

2. Karin (http://karinlangstromvinge.blogspot.com/), en kollega jag träffat på nätet och som vågar säga, och stå för, att Guds kärlek tillhör folket (som jag tolkar dig). Jag är nyfiken på vad du kan ha där i mapparna.

3. Björn (http://mittointressantaliv.blogspot.com/), som jag har haft go’a kvällar i Taizé med… och som har ett politiskt intresse och kunskap långt över mitt eget.

4. Lage (http://www.lagesdagbok.blogspot.com/), världens bästa björn. Kanske där finns någon gammal bild från ”our days together”.

5. Camilla (http://rainred.blogg.se/), du får utmaningen för jag vet att du är duktig på att fota och för att jag gillar de bilder jag sett hitintills.

6. Lotta (http://lottasviktkamp.blogspot.com/), även detta en nätvän som kämpar på i vår gemensamma kamp för ett hälsosammare liv… vad har du där i filerna?

Och det här är vad jag hoppas att ni som är utmanade kommer att åstadkomma……
THE RULEZ…
* Gå in i mappen Mina bilder (eller den mapp där du har dina bilder)
* Gå till den sjätte mappen och välj sedan den sjätte bilden i den aktuella mappen
* Släng upp bilden på bloggen och skriv något om den
* Utmana sex andra personer och länka till dem, samt tala om för dem att dom är utmanade!
I utmaningen ingår även att skriva några rader om bilden som slumpats fram…

Så här kommer mina rader om bild nummer 6 i mapp nummer 6.
Jag visste inte ens om att jag hade denna bild i min mapp. Antar att det är någon av gulliganerna som lagt in den. Det är mitt ena brorsbarn som under sommarvistelsen här tydligen gick berzerk med sin lillasysters (förhoppningsvis) oanvända blöja. Barnen är verkligen vår framtid och deras fantasi ska bevaras för att skapa ett vänligare samhälle att leva i.

Inläggssvar

Hej Katrin!

Jo det stämmer, det betyder hjärtligt tack.

Tänk det är lustigt det här med vikten för jag ser inte det själv. Jag känner det o ser det på kläder och så... men inte annars. Idag på jobbet visade de mig kort och bad mig titta på mitt ansikte. Klart när de pekar kunde jag se att kinderna ändrats.

Råd inför operationen, det enda verkliga rådet innan är att "sköta" flytperioden som jag antar att du ska ha. Det är viktigt att inte fuska utan göra det de säger till en.

Efteråt likadant... följa instruktionerna så mår man bäst.

Jag har medvetet valt bort socker (godis,kakor) helt och även mjukt bröd som jag känner att jag inte klarar. Däremot tar latmasken vid vad det gäller motion så det blir bara en promenad då och då.

Är du inne på viktdropp sajten?
Där finns massor med bra tips och råd och stöttning.

OM vi inte hörs av innan den 11mars så lycka till.

Jag ångrar inte en sekund att jag är opererad, bara att jag inte fått göra det tidigare för det är ett helt nytt liv.

Kram

En bild säger mer än tusen ord!

Sista mässan i Pater Noster...

...vemod men på ett sätt kändes det rätt. Jag tar itu med mitt liv och tar ansvar för att jag själv ska må bra. Visst är det sorgligt och ledsamt att det blivit så här... att inte drömmen var som jag trodde. Att drömmens silverkantade ram svärtades ner. Men eftersom jag inte vill släppa min dröm, inte vill förlora mina visioner och min glädje för teckenspråk väljer jag nu att dra mig tillbaka.

Fick en fin ängelljusstake av G. Den ska stå på mitt skrivbord på nya jobbet bredvid min ikon. Fick blomstercheckar av S. Av dövas kyrkoråd fick jag en fin bukett med röda rosor, vita nejlikor och ngt lila som jag inte vet vad det är.

Denna veckan blir hektisk!
Imorgon är det avtackningskaffe på jobbet...
Kl 13 öppet hus för vår 95åring...
Tisdag fotvård o nya jobbet...
+ lämna bilen till EmC...
Onsdag sista gtj i Uddevalla...
+ kl 19.30 byalaget
Torsdag sista gtj i Halmstad...
Lämna bil, nycklar, dator, kort mm och gå ut o äta med arbetskompisar...
Fredag lämna Hedvig i Borås...
+ nya jobbet...
Lördag vila och städa...
Söndag en mässa och en gtj med dop...
Måndag hämta Hedvig i Borås...
Vet inte riktigt hur jag ska ro iland det hela men det ska väl gå på något sätt.

Vikten:
När jag började så var jag omkring 160cm runt stussen - nu omkring 139cm.
Jag var 133cm i midjan - nu ca 119cm
= -28,6kg

Jasså... det hade jag ingen ANING om!

Vilken bloggtyp är du?

Dagboksbloggare Din blogg är din offentliga dagbok. Du skriver om tentor, mensvärk, godissug, barnuppfostran, tandläkarbesök, ångest, spindelfobi och relationsproblem. Du skiter fullständigt i huruvida dina inlägg innehåller korrekt grammatik, kommatering och tangentbordsmissar. Din blogg är ändå bara till för vardaglig ventilering och att ingen läser den bekommer dig inte det allra minsta.

How do you compare? Take this test! Tests from Testriffic

Vem är jag!

What Disney Princess are you?

Belle You see past the bad things in people. You also don't settle for someone who is below your standards. You care about your education and you love your family. It takes a lot to win your heart, but once someone does they can count on you to be loyal.

How do you compare? Take this test! Tests from Testriffic

Ofattbart...

...vad tiden rusar ifrån mig. Dag efter dag passerar och jag hinner inte med det där lilla extra som jag skulle vilja. När jag kommer hem är jag trött och somnar på soffan. Minns med skräck hur jag själv som tonåring "tetades" med mor när hon snarksov framför rapport... O NU ÄR JAG SJÄLV DÄR!!!

Jobbet är topp! Första äldreboendet igår o första begravningen i St. Lars. Nu inleder jag sista veckan på mitt gamla jobb.
Pratat med en kollega på "dövsidan" som gav lite tankar att grunna på... tål att tvättas i huvudet, eftersom jag bara har ett vikariat här. Fast inga beslut ska tas förrän i september.

Ska köra Emy till tåget. Hon ska till mormor. Kvar blir Hedvig, jag o djuren.

-28,3kg

Förträngning...

...insåg att jag förträngt att jag ska vara på föräldramöte ikväll.

JAG VILL INTE!

Jag vill slappa på soffan o vara ifred. Ibland tror jag att föräldramöte är lärarnas sätt att hämnas alla de gånger kidzen inte lyssnat på dem... skämt å sido... så är det inte, givetvis. Men med en fullspäckad alma så är det inte kul att starta sin lediga kväll på möte.

Vad det gäller livet så har jag tillbringat de senaste 48timmarna med grubblerier. Det verkar inte vara en hit hos kidzen att flytta närmre X:et... så jag blir väl här... med isbitar i magen (får plats 1-2isbitar). Vet inte om vi har boende kvar 2010, vet inte om jag har jobb 2010. Men, men... livet är väl till för att gambla lite.

Matlusten är fortfarande si så där. Just nu handlar det om att äta på ren pin kiv mot vad jag vill. Har idag varit duktig och ätit müsli o fil till frukost, 2knäcke med viltmjukost o mellanbregott till mellis, lite kycklinglårbitar i fajitamix till lunch och ca 2dl Brämhultsjuice utblandat i vatten. Har även tagit en cirka 3km promenad i solen (hittat min borttappade vante, Topsy är allvarligt misstänkt för dess bortförande till grannens gräsmatta).

Vågen var på min sida idag. Imorgon är det 11veckor sedan operation och den visar på -27,5kg.
TJOLAHOPP!
Men jag ser det inte när jag tittar mig i spegeln...

Perspektiv

Förut kunde jag lätt äta 2kokta ägg och 4-5mackor med pålägg, te med honung och ett par glas juice.

Idag 1 knäckebröd med mellanbregott och en sträng kaviar, 1 löskokt ägg med salt och 1dl äpplemust.