Tänker & grubblar igen...

Tänker mycket över detta att vara här som bloggare; vara privat och dela med mig av mina innersta tankar och samtidigt ha det arbete som jag har... Tycker inte själv att det är ett problem, men andras tankar kring prästyrket gör att jag då och då stannar upp och funderar ett varv till... ett samtal väckte tankarna denna gång, kommentaren löd ungefär:

En präst är en vanlig människa men man förväntar sig ändå att prästen ska vara lite mer...

Mer vad undrar jag då? Kan jag vara något annat än mig själv? Kan jag vara något annat än en vanlig människa? Vad är det folk efterfrågar? Vad är lite mer? Ja, man kan nog och bör nog förvänta sig att en präst har en genomtänkt etisk hållning (dock inte lika - utan högst personlig) och -ja- man kan och bör verkligen kunna förvänta sig att prästen tror på det den predikar och förespråkar (men tron har sina stunder av tvivel som för alla). Utöver det så är en präst en människa som upplevt sig kallad av Gud att ha detta jobb/ämbete eller vad man nu väljer att säga.

En präst är en människa som likt andra drabbas av glädje och sorg, som älskar och som hatar (men som kanske hanterar sina hatkänslor konstruktivt för att vända dem)... där finns ilska och vrede, ömhet och värme, åtrå och avhållsamhet, politiskt engagemang eller ej, blå eller röd, nyttjande tobak eller ej, nyttjande alkohol eller ej... allt utifrån vad den enskilde prästen valt. Men... det viktigaste... prästen är en vanlig människa med vanliga känslor och vanliga vardagsbestyr. Vi är inga übermänniskor som är extra heliga (i så fall måste min gloria hamnat någon annan stans).

Det enda jag hoppas är att jag som präst lever evangelium äkta. Äkta mot mig själv, de jag har omkring mig och mot min "chef där uppe". ...och min förhoppning är att någon genom mig kan se en glimt av den evighet som finns hos Gud. Att mitt liv och leverne inte ställer sig ivägen för deras Gudsupplevelse. Jag är ett brustet käril som Gud valt att använda och jag har svarat, "här är jag, använd mig".

Så, min fråga till dig som läst dessa rader. Vad tycker du? Kan en präst vara offentlig person och ändå vara privat i sin blogg och dela livet med er där på andra sidan skärmen?