... i Karlskrona. Det där höstliga ljudet av kajor som drar iväg från Fredrikskyrkans torn för att ta sig en tur bort till rådhuset och tillbaka. Tänk vad ljud kan få en att minnas upplevelser och känslor (en öm tanke till alla mina döva vänner - som förmodligen har samma känsla men genom synupplevelsen).
Vaknar tidigt till lätet av råmande kossor, bonden som ryar något och kajornas flykt. Märkligt, det är helt plötsligt höst. Jag måste acceptera det fast jag inte vill. 12grader ute, fuktigt och rått men ändå med solen sipprandes in bak rullgardinen. Det blir lakanstvätt idag! Sedan måste jag ta upp med fastighetschefen igen om att jag kommer behöva en torktumlare. Stort hus men ändå ingen riktigt bra plats att hänga kläder på tork. Det var väl det enda som var bättre på förra stället ;)
Idag ryms det mkt känslor och tankar inom mig och jag vet inte riktigt i vilken ordning de ska ut. Kanske ska de hållas inom mig - eller är det meningen att dela dem för att visa på att även detta är livet. Tvära kast, som en ständig berg- och dalbana genom livet. Men grundkänslan är trygghet. Ett märkbart lugn, nyvaket tröttlugn ännu ej bortspolat av kaffet, ja det må så vara... men jag njuter av känslan och hoppas att jag ska ha förmågan att leva på den länge!
Vardagen som står och knackar på dörren. Jonas lilla Elsa som börjar 0-an idag, min stora gumma som börjar gymnasiet i morgon och lillOlliboll som börjar 8-an på onsdag. OK! Jag vet att jag redan nästa vecka kommer vara hysterisk över ej bortplockade frukostskålar och stressen att köra till bussen mm mm. Men idag, idag vill jag njuta av trygghetslugnet som jag bär inom mig. Kanske påta i någon av Jonas kartonger så att det blir mindre av dem framme (ja ja... det är bara 7 kartonger kvar, men ändå...).
Gårdagen gick bra! Vad vore vår kyrka utan alla dessa underbara församlingsbor, som med jämnmod och kärleksfulla blickar välkomnar en in i det nya. Visst... jag var grymt orolig innan... och är till viss del det ännu. För allt är nytt och ovant. Men det gäller för mig att träna på att fokusera på de små bitarna av trygghet även här. Det jag kan... det jag är kallad till... och vila i att det är ngn annan som bär i allt det nya. Visst sjöng jag fel (suck, förvalda liturgiska partier som jag inte använt tidigare... men det går att förändra ;) , men i övrigt tror jag att det satt och att det iaf var ngt som gick hem. På kvällen musikgtj. Karidnalfel av mig att inte göra soundcheck (hörrni Tölövaktmästare ni har skämt bort mig) ljudet i myggan fungerade inte alls och i handmicken fungerade inte T-slingan. Jag borde veta bättre än att missa detta, men har varit så van vid att vktm kollat detta i förväg åt mig (de har ju haft min röstinställning inlagd o bara behövt kolla utrustningen). Mockingbirds sjöng och väckte tankar på att ta in den profana musiken allt mer i konfaundervisningen. Kanske ha det som tema? Vem vet... smakar på det.
Samtal med EmL i telefonen. Väcker lusten inom mig att bli aktiv inom kyrkopolitik på allvar. Det finns så mkt som skulle behövas förändras och förnyas, ses över... revideras, kasseras och behållas. Men hur gör man? Har jag orken? Och jag som inte är så partipolitisk av mig utan egentligen mest vill plocka russinen ur kakan från diverse strömningar. Sedan kommer mindervärdes komplexet. Inte kan väl jag påverka och förändra? Inte kan det vara så att mina åsikter är ngt att ha... Varför är jag van att se ner på mig på det sättet? Jag borde istället rakryggad säga JAJJEMÄN jag har vettiga idéer som jag vill "slåss" för. Min erfarenhet inom många områden, det jag har packat ner i mitt bagage... det färgar mig och mina tankar.
Partipolitik. Ja, snart är det val igen. Ja jag ska givetvis gå och rösta för det är min medborgarrätt och enligt mig min skyldighet. Men jag vet inte på vad. Min röst är inte lika klar i detta val som tidigare. Kanske till och med blir en blank sedel i kuvertet. Tycker att de pratas mest en massa gojja, en massa löften som man sedan inte lever upp till. Vill även här plocka lite här och lite där. Vill ha politiker som jobbar på golvet, som är knutna till vardagen, som ser MIG (ja alltså inte bara mig utan oss som medborgare) på ett mer konkret sätt. Vill att de ska gå i mina skor ett tag... eller även i ngn annans skor. En sak är säker, Maud Olofsson har missat sin chans (hon kanske har gjort en pudel men isf har jag missat att höra den)... att pensionärer behöver mindre pengar än förvärsarbetande för att de inte gör av med lika mkt på kläder som de som jobbar (och det kommer från en som har designade svenska kläder - tämligen dyra vad jag kan se). Ska man inte ha rätt att vara lite piffig i klädseln även som äldre. Är det inte ett "jobb" att få vara på SPF eller PRO eller någon annan aktivitet. Ska man inte kunna njuta livets goda även om man sitter på hemmet? Suck... nej du...
På tal om det... när har man som ensamstående eller som familj med en inkomst råd med kläder och annat till sig själv. När barnen är rustade något så när... och när CSN, TELIA, FORTUM, HYRAN, BILLÅNET, NATIONALGEOGRAPHICS, SLA, KYRK-A, LÄNSFÖRSÄKRINGAR, FOLKSAM, IKANO, och TRE fått sitt så återstår bara bensin- och matpengar... (usch ja, sedan är det dags för fritidsbusskortsladdning, tandläkare, mammografi och gyn) och då har jag det ändå bra i jämförelse med andra.
Så välkommen ner på golvet och se hur det är att få det att gå runt. Inte ens avdragsgillt med arbetskläder (kanske ska införa stålhätta i prästkragen för att få det till stånd) och skjortorna slits - men det får gå med de gamla ett tag till.
Nä... undrar om tvätten är klar nu. Eller om jag ska ta duschen först... eller... eller... eller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar