Just nu känner jag en enorm tacksamhet över att vara den jag är och få dela livet med andra människor. Inte för att livet är lätt varje dag, men för att jag faktiskt har förmånen av att vara här och nu i varandet.
När jag i söndags predikade över temat: Medmänniska, så var det med insikten om att vi alla oavsett vilka vi är och vilka roller vi har, interagerar med varandra. Vi kan inte leva som små enskilda pölar och tro att våra liv inte påverkar de som vi har runt omkring oss. Vi påverkar varandra så enormt mkt. Om det så bara är med en smekning, ett telefonsamtal, ett mail eller en blick på jobbet/gatan - ja - what so ever!
Och när solen än en dag sprider sitt höstliga sken över prästgårdsparken kan jag inte låta bli att le. Jag kan inte göra ngt åt gårdagen, behöver inte oroa mig för morgondagen - mitt ansvar är bara att leva här och nu (även om alman är fulltecknad).
Jag ler när jag tänker på Svenska Kyrkan - även om jag ibland kan irritera mig på handbokslagiskhet, och fyrkantighet, så är hon mitt alma mater.
Och mina församlingsbor...
tänk om jag kunde krama om er och tala om för er vad ni betyder. När man som jag är ny så betyder de där varma välkomnandena så mycket. Delade skratt och levnadshistorier... möten människor emellan... Vad vore kyrkan utan er? Vad vore prästen utan er? (...tack gode Gud för församlingsbor och kanske lite speciellt tack för syföreningsdamer...).
Dock rent privat kan jag ibland förundras över att vi skadar varandra i våra relationer. Våra liv är så bräckliga och vi borde inse att det inte är värt att strida... och likväl... i denna specifika situation (rent privat) är jag en lika god kålsupare som någon ann´och jag brottas med det - tro mig... jag brottas!
Så...
Det rent åldersrelaterade... Nu är det dags! Mitt livs första mammografi. Rapport kommer senare. Jag har ju sett hur det går till på TV och är lagom uppskrämd över att de ska "dra o rycka" i de små flikar som finns kvar efter op:en. Jag ska försöka se objektivt på det och ge en redogörelse för det sedan ;)
Vikten står kvar på samma. Pendlar på 2.5kg upp och ner. Nästa vecka till VC för att prata med en ny läkare om komplettering av remiss till plastik. Egentligen är jag emot plastikkirurgi - skönthetsrelaterad sådan -, men i medicinskt syfte får jag erkänna att det är fantasktiska jobb de gör. Och jag hoppas att de kan och vill lägga lite på mig också. Magen, allt detta lösa som hänger, mina överarmar som gör att tröj/blusärmar inte passar om de passar resten av kroppen, lår som inte får plats i byxben pga löshud, skinkor som (onämbart) irriterar, och mina små skinnflikar (där jag har mer hud under armarna än vad som finns framtill) som med puffande o gruffande ändå inte fungerar med BHstorlekarna. Det behöver inte förstoras, förskönas eller så - bara rättas till så att det överrensstämmer med vikt och ålder. Håller tummen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar