Nej, så är det!
Även om det ibland känns så och även om det ibland hade varit betydligt lättare att hantera livet om det hade varit antingen eller - så är livet en ständig vandring mellan svart och vitt. Inte i en murrig gråton... nej... det är inte så jag menar.
Utan ibland är livet gott att leva i klaraste rött och guld. Andra dagar tycks himlen vara full av orosmoln, men även där syns en och annan skimrande silverkant. Ibland är det en lila strävsam uppförsbacke och andra dagar en blomstrande grön äng. Ibland är det också glädjevitt och vissa dagar svartaste svart.
Det viktigaste är att alla känslor är tillåtna, och genom att tala om dem - skriva om dem- så avdramatiseras allt och livet blir lite lättare att hantera.
Själv funderar jag mycket på meningen med allt. Inte meningen med livet, utan meningen med att vara här just nu. Jag vill så gärna tolka allt till det bästa och att allt sker av en orsak. Inte så att det är någon ödestro - för isåfall är Gud en grym Gud... snarare så att lära mig att se hur jag kan vända just detta till en lärdom för mig (och kanske för andra). Det är på något sätt mitt enda alternativ för att stå ut som det är just nu. Visst glimmar det till av silverkanter på mina grå moln. Snälla ord, visad uppskattning, peppning från oväntade håll.
Livet är en resa!
Och en resa ska erbjuda spänning och överraskningar, utmaningar men även vila.
På denna livsresa har vi ett stort ansvar. Att försöka leva och njuta var stund vi andas. Att vara snälla mot oss själva och behandla vår omgivning med respekt.
Men ibland måste man få ur sig allt... och ibland är det gott att bara få dväljas i det som är... även när det är som nattsvartast. För då kommer solen en dag åter kunna bryta igenom - för utan mörkret skulle jag aldrig veta vad som är ljust ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar