Våra gråa vardagsliv är fulla av ögonblick. Små korta händelser av lycka eller sorg som för alltid etsar sig fast inom oss... som vi inte kan bli kvitt hur mkt vi än försöker - för så fungerar ögonblicken. Ibland får jag som i psalmen 249 av Lina Sandell tänka; blott EN dag ETT ögonblick i sänder... för annars tror jag att jag blir galen på kuppen. Jag ska bjuda på några ögonblick ur mitt liv.
Onda ögonblick:
Ögonblicket när pappa kommer upp i tv-rummet där mina bröder och jag ser på barnprogram (adventskalendern?) och berättar att mamma och han ska skiljas.
Varje rast i ettan-trean när P.S slog mig i magen för att jag var tjock.
Ögonblicket när min ex-man förklarar för Hedvig att man inte behöver samtala utan kan stoppa allt inom sig och gå vidare.
Ögonblicket när jag slog på datorn och såg Ingelas ord att ´nu hade hon fått skit i huvudet också´.
Ögonblicket när min ex-svärmor säger orden -jag som präst borde veta bättre.
Ögonblicket när Ingelas mamma ringde och berättade att hon var död.
Ögonblicket när ens barn säger ´fy faan för dig´.
Ögonblicket när man inser att man misslyckats än en gång... och många många fler ögonblick av sorg, ensamhet, övergivenhet, villrådighet och smärta.
Goda ögonblick:
För sju år sedan när jag med BK vid min sida vandrar altargången fram i Lunds domkyrka för att tjugoår efter min ursprungliga kallelse gå in i tjänst som präst och bli prästvigd.
När jag fått Hedvig och inte fått se henne än men fick se moderkakan med hennes ´livsträd´.
När jag fick Hedvig upplyft hos mig första gången.
När Stefan och jag gick och röstade första gången som gifta och som föräldrar.
När jag fick Emy på min mage efter förlossningen.
Stefans blick i mötet dagen efter prästvigningen, stoltheten...
Hedvig som lucia på pärlan.
Hedvig som sjunger Gabriellas sång på avslutningen i nian.
När jag mötte Jonas för första gången.
Lyckan när Emy fick gå på konsert med mormor.
...och många många andra ögonblick av lycka...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar