Egentligen kan jag inte säga att jag har EN bästa vän. Det finns olika vänner och väninnor som funnits där olika länge och som jag har olika mkt kontakt med.
En som jag själv förlorat kontakten med under det gångna året är E en skolkamrat från barndomstiden. Jag vet inte vad som hände mer än att jag förra julen inte hade orken att vara social, orkade inte prata i telefon (precis som nu är jag så trött när jag väl är ledig så det finns inte ork att vara en god vän - jag förmår inte - jag orkar inte se telefonen... datorn är ok fortfarande för den kan jag stänga av när jag själv vill). Jag saknar våra samtal... men nu känns det som om det är för stor barriär för mig att ta mig i kragen o ringa.
En annan som brutit med mig är Em, det gör mig så enormt ledsen och arg. Jag kan inte hantera detta på ett bra sätt... så det blir inget mer om det.
Sedan har vi AG som jag inte heller pratat med på länge, men som jag hoppas vet att jag tänker på henne dagligen. Vet bara inte när vi ska få tid att träffas bara hon och jag och mysa, dricka vin och prata. När jag jobbar tre helger och är ledig bara en så är den helgen den enda jag har att kunna ta mig en bokdag, städa undan här hemma och bara få känna att jag är bara jag. Vet inte hur jag ska komma ur denna ekorrhjulsrutin så att jag får lite livskvalité och kan njuta lite mer.
Sedan har vi C och M... de två som jag (förut tillsammans med Em) vet att jag kan ringa när som helst på dygnet. Jag vet att de finns där och ibland har jag asdåligt samvete för att jag kanske inte ger dem tillbaka lika mkt som de ger mig.
Sedan finns det massa vänner BK som jag saknar otroligt och som jag inte talat med på länge, Y som finns i mina tankar och böner... På ett sätt är det tur att Facebook finns för då kan jag iaf se att ni lever.
Så... jag har inte EN bästa vän...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar