Det där med att lyckas med de dagliga inläggen är ett stort skämt. Tiden rullar på fortare än jag hinner blinka och därför är dag 11:s inlägg allvarligt försenat - men här kommer det.
Mina syskon:
Jag har två "hel"syskon och ett "halv"syskon. Det var min pappa som fick ett barn till med sin fru nummer två.
Min äldsta bror flyttade hemifrån när mamma och pappa skildes. Jag var inte mer än 10-11år då. Sedan dess har vi inte haft så mkt kontakt, tyvärr... med thank´s god for facebook så att man iaf har lite koll på vad livet har tagit vägen. Ibland när livet är tufft så tänker jag att OM jag behöver hjälp så kommer säkert brorsan och tar tag i saker och ting. Lite stolt är jag också för att han arbetar med journalistik (Emy vill kanske in på den banan och kan ta ett o annat tips) och att han är kunnig med motorcyklar och säkert gör en massa av de där sakerna som jag VILL göra men inte vågar. Ja, jag skulle vilja köra mc i högfart och känna vinden i håret... men kanske jag kan flirta med ngn som tar mig en runda o jag sitter där bak. Minns att jag suttit bak en gång på brorsans mc (det måste varit en lätt mc eller var det en moppe? - minnet sviktar -) i Gagnekulla när jag inte var så gammal. Han har iaf gett mig 3 brorsbarn som är ganska stora nu... och jag är faktiskt dopfadder till "K" (ja jag är pinsam, men för mig har det en djup innebörd) vilket jag är stolt över!
Min andra bror har jag nog haft lite som idol. Visserligen bodde vi hemma hos mamma ett tag tillsammans efter skilsmässan - men sedan började han plugga på annan ort och jag var ensam kvar. Vi träffas inte heller så ofta och likadant här är jag tacksam för FB. Men vi träffas oftare än den äldsta brorsan... Jag gillar det arbete som han gjort både där han var tidigare och där han är nu. Det är det som gör att jag har honom lite som "idol". Tufft när man såg honom på TV då och då o jag tänkte att det där, gott folk, det är min bror! Genom honom har jag två mindre/yngre brorsbarn... illbattingar och fartfläktar som jag SAKNAR... men om inte annat så lär vi ses till sommaren eftersom Emy ska konfas där uppe o jag antar att jag lyckas "tjöta" på att de kommer så hon har ngn släkt i kyrkan. Hans etiska tänkande, som jag uppfattar det, gör mig stolt! Och ja, jag tror att även han skulle komma till mitt försvar om det behövs - men mer á la ahimsa så att säga...
Min lillasyster känner jag nästan inte alls mer än genom mail och ... ja just det... FB! Utseendemässigt har det förut gått 4 henne på 1 mig. Hon har drivit/driver? hälsohem i levande föda och har varit frukterian. Jag är stolt att hon gör det hon tror är rätt i hennes liv och önskar att vi kanske en dag får lite mer kontakt... se likheter mm som vi förmodligen genom våra geners arv har. Genom henne har jag en liten systerdotter ;)
Så det är mina syskon...
önskar att tiden fanns att ha mer kontakt med varandra. Ju äldre jag blir desto mer känner jag att behovet finns av de som delar mina gemensamma rötter.
måndag 24 januari 2011
måndag 17 januari 2011
Dag 10 - Det här hade jag på mig idag.
Nej ni får verkligen inte se vad jag hade på mig idag... har haft magont... gråtit pga magen, dreggelsovit mitt på dagen av ren utmattning. Så idag är det svarta stickade halksockar, för stora mjukisbyxor i grått, en mintgrön T-tröja och en grå tröja över. Jag ser ut som en rugguggla och känner mig som en blaurk...
söndag 16 januari 2011
Dag 9 - Min tro
Ja ja, jag vet att dag 9 var läääängesedan - men jag får inte till tiden just nu. Sitter nu innan dagens jobb och dricker en kaffe. Tvätten ilagd - hoppas ngn hänger den sedan och stoppar in det andra i skåpen... diskmaskinen tömd och iplockad... alla bänkar avtorkade. En riktigt "vill inte morgon" men det tycks vara så att ngn på nattens timmar tycker om att se till att det finns arbetsuppgifter till mig.
Hur som...
Min tro:
Basic info...
Jag är kristen. Protestant. Lutheran. Präst i svenska kyrkan.
Där tar den lätta delen slut. För tron är inte en sak som ryms i en liten ask och som jag köper färdig i affären och bara kan ställa på hyllan med prydnadssaker. Tron för mig är en livsstil... ett ständigt varande i rymden mellan tro och tvivel.
Det finns mkt frågetecken kring Gud...
Men om jag bara helt kort ska sammanfatta vad jag just idag känner är det viktigaste i tron så är det etiken i Jesu undervisning. Att i mina medsyskon på jorden ständigt se en bit av honom som går före, och en bit av mig själv. För vi speglas i dem vi möter genom att vi har samma ursrpung i samma Gud och Fader - för det tror jag...
Kanske lite våghalsigt att säga det - men jag tror att vi alla är sprungna ur samma rot. Och jag hoppas att vi alla en dag kommer till samma mål. Och kvar blir då under vår livsresa att göra det bästa vi kan för att leva i harmoni med varandra och oss själva och den skapelse vi lever i.
Grunden för allt...
älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och hela ditt förstånd och din nästa så som dig själv... gör mot andra det du vill att de ska göra emot dig.
Vet inte om ni blir ngt klokare på min tro - och kanske jag får återkomma till denna frågan. Nu är det hög tid för frukost och sedan iväg till dagens jobb som slutar ikväll någon gång.
Hur som...
Min tro:
Basic info...
Jag är kristen. Protestant. Lutheran. Präst i svenska kyrkan.
Där tar den lätta delen slut. För tron är inte en sak som ryms i en liten ask och som jag köper färdig i affären och bara kan ställa på hyllan med prydnadssaker. Tron för mig är en livsstil... ett ständigt varande i rymden mellan tro och tvivel.
Det finns mkt frågetecken kring Gud...
Men om jag bara helt kort ska sammanfatta vad jag just idag känner är det viktigaste i tron så är det etiken i Jesu undervisning. Att i mina medsyskon på jorden ständigt se en bit av honom som går före, och en bit av mig själv. För vi speglas i dem vi möter genom att vi har samma ursrpung i samma Gud och Fader - för det tror jag...
Kanske lite våghalsigt att säga det - men jag tror att vi alla är sprungna ur samma rot. Och jag hoppas att vi alla en dag kommer till samma mål. Och kvar blir då under vår livsresa att göra det bästa vi kan för att leva i harmoni med varandra och oss själva och den skapelse vi lever i.
Grunden för allt...
älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och hela ditt förstånd och din nästa så som dig själv... gör mot andra det du vill att de ska göra emot dig.
Vet inte om ni blir ngt klokare på min tro - och kanske jag får återkomma till denna frågan. Nu är det hög tid för frukost och sedan iväg till dagens jobb som slutar ikväll någon gång.
tisdag 11 januari 2011
Dag 8 - Ett ögonblick
Våra gråa vardagsliv är fulla av ögonblick. Små korta händelser av lycka eller sorg som för alltid etsar sig fast inom oss... som vi inte kan bli kvitt hur mkt vi än försöker - för så fungerar ögonblicken. Ibland får jag som i psalmen 249 av Lina Sandell tänka; blott EN dag ETT ögonblick i sänder... för annars tror jag att jag blir galen på kuppen. Jag ska bjuda på några ögonblick ur mitt liv.
Onda ögonblick:
Ögonblicket när pappa kommer upp i tv-rummet där mina bröder och jag ser på barnprogram (adventskalendern?) och berättar att mamma och han ska skiljas.
Varje rast i ettan-trean när P.S slog mig i magen för att jag var tjock.
Ögonblicket när min ex-man förklarar för Hedvig att man inte behöver samtala utan kan stoppa allt inom sig och gå vidare.
Ögonblicket när jag slog på datorn och såg Ingelas ord att ´nu hade hon fått skit i huvudet också´.
Ögonblicket när min ex-svärmor säger orden -jag som präst borde veta bättre.
Ögonblicket när Ingelas mamma ringde och berättade att hon var död.
Ögonblicket när ens barn säger ´fy faan för dig´.
Ögonblicket när man inser att man misslyckats än en gång... och många många fler ögonblick av sorg, ensamhet, övergivenhet, villrådighet och smärta.
Goda ögonblick:
För sju år sedan när jag med BK vid min sida vandrar altargången fram i Lunds domkyrka för att tjugoår efter min ursprungliga kallelse gå in i tjänst som präst och bli prästvigd.
När jag fått Hedvig och inte fått se henne än men fick se moderkakan med hennes ´livsträd´.
När jag fick Hedvig upplyft hos mig första gången.
När Stefan och jag gick och röstade första gången som gifta och som föräldrar.
När jag fick Emy på min mage efter förlossningen.
Stefans blick i mötet dagen efter prästvigningen, stoltheten...
Hedvig som lucia på pärlan.
Hedvig som sjunger Gabriellas sång på avslutningen i nian.
När jag mötte Jonas för första gången.
Lyckan när Emy fick gå på konsert med mormor.
...och många många andra ögonblick av lycka...
Onda ögonblick:
Ögonblicket när pappa kommer upp i tv-rummet där mina bröder och jag ser på barnprogram (adventskalendern?) och berättar att mamma och han ska skiljas.
Varje rast i ettan-trean när P.S slog mig i magen för att jag var tjock.
Ögonblicket när min ex-man förklarar för Hedvig att man inte behöver samtala utan kan stoppa allt inom sig och gå vidare.
Ögonblicket när jag slog på datorn och såg Ingelas ord att ´nu hade hon fått skit i huvudet också´.
Ögonblicket när min ex-svärmor säger orden -jag som präst borde veta bättre.
Ögonblicket när Ingelas mamma ringde och berättade att hon var död.
Ögonblicket när ens barn säger ´fy faan för dig´.
Ögonblicket när man inser att man misslyckats än en gång... och många många fler ögonblick av sorg, ensamhet, övergivenhet, villrådighet och smärta.
Goda ögonblick:
För sju år sedan när jag med BK vid min sida vandrar altargången fram i Lunds domkyrka för att tjugoår efter min ursprungliga kallelse gå in i tjänst som präst och bli prästvigd.
När jag fått Hedvig och inte fått se henne än men fick se moderkakan med hennes ´livsträd´.
När jag fick Hedvig upplyft hos mig första gången.
När Stefan och jag gick och röstade första gången som gifta och som föräldrar.
När jag fick Emy på min mage efter förlossningen.
Stefans blick i mötet dagen efter prästvigningen, stoltheten...
Hedvig som lucia på pärlan.
Hedvig som sjunger Gabriellas sång på avslutningen i nian.
När jag mötte Jonas för första gången.
Lyckan när Emy fick gå på konsert med mormor.
...och många många andra ögonblick av lycka...
måndag 10 januari 2011
Dag 7 - Min bästa vän.
Egentligen kan jag inte säga att jag har EN bästa vän. Det finns olika vänner och väninnor som funnits där olika länge och som jag har olika mkt kontakt med.
En som jag själv förlorat kontakten med under det gångna året är E en skolkamrat från barndomstiden. Jag vet inte vad som hände mer än att jag förra julen inte hade orken att vara social, orkade inte prata i telefon (precis som nu är jag så trött när jag väl är ledig så det finns inte ork att vara en god vän - jag förmår inte - jag orkar inte se telefonen... datorn är ok fortfarande för den kan jag stänga av när jag själv vill). Jag saknar våra samtal... men nu känns det som om det är för stor barriär för mig att ta mig i kragen o ringa.
En annan som brutit med mig är Em, det gör mig så enormt ledsen och arg. Jag kan inte hantera detta på ett bra sätt... så det blir inget mer om det.
Sedan har vi AG som jag inte heller pratat med på länge, men som jag hoppas vet att jag tänker på henne dagligen. Vet bara inte när vi ska få tid att träffas bara hon och jag och mysa, dricka vin och prata. När jag jobbar tre helger och är ledig bara en så är den helgen den enda jag har att kunna ta mig en bokdag, städa undan här hemma och bara få känna att jag är bara jag. Vet inte hur jag ska komma ur denna ekorrhjulsrutin så att jag får lite livskvalité och kan njuta lite mer.
Sedan har vi C och M... de två som jag (förut tillsammans med Em) vet att jag kan ringa när som helst på dygnet. Jag vet att de finns där och ibland har jag asdåligt samvete för att jag kanske inte ger dem tillbaka lika mkt som de ger mig.
Sedan finns det massa vänner BK som jag saknar otroligt och som jag inte talat med på länge, Y som finns i mina tankar och böner... På ett sätt är det tur att Facebook finns för då kan jag iaf se att ni lever.
Så... jag har inte EN bästa vän...
En som jag själv förlorat kontakten med under det gångna året är E en skolkamrat från barndomstiden. Jag vet inte vad som hände mer än att jag förra julen inte hade orken att vara social, orkade inte prata i telefon (precis som nu är jag så trött när jag väl är ledig så det finns inte ork att vara en god vän - jag förmår inte - jag orkar inte se telefonen... datorn är ok fortfarande för den kan jag stänga av när jag själv vill). Jag saknar våra samtal... men nu känns det som om det är för stor barriär för mig att ta mig i kragen o ringa.
En annan som brutit med mig är Em, det gör mig så enormt ledsen och arg. Jag kan inte hantera detta på ett bra sätt... så det blir inget mer om det.
Sedan har vi AG som jag inte heller pratat med på länge, men som jag hoppas vet att jag tänker på henne dagligen. Vet bara inte när vi ska få tid att träffas bara hon och jag och mysa, dricka vin och prata. När jag jobbar tre helger och är ledig bara en så är den helgen den enda jag har att kunna ta mig en bokdag, städa undan här hemma och bara få känna att jag är bara jag. Vet inte hur jag ska komma ur denna ekorrhjulsrutin så att jag får lite livskvalité och kan njuta lite mer.
Sedan har vi C och M... de två som jag (förut tillsammans med Em) vet att jag kan ringa när som helst på dygnet. Jag vet att de finns där och ibland har jag asdåligt samvete för att jag kanske inte ger dem tillbaka lika mkt som de ger mig.
Sedan finns det massa vänner BK som jag saknar otroligt och som jag inte talat med på länge, Y som finns i mina tankar och böner... På ett sätt är det tur att Facebook finns för då kan jag iaf se att ni lever.
Så... jag har inte EN bästa vän...
Dag 6 - Min dag
Dag 6- Min dag var igår, söndagen den 9 januari 2011.
Wow vilken dag!
En ledig söndag, och tyvärr får jag erkänna att jag bara tänkte ordet gudstjänst. Är så fullkomligt slut att det inte fanns i min värld att ta mig till kyrkan. Hade det funnits ngn rengbågsmässa i St Helena så hade jag nog masat mig dit för det är en annan form av gtj. En som ligger så nära mina egna pulsslag (ok har bara varit där en gång) en plats där jag kunde vara jag.
Hur som...
Nu var jag iaf ledig LEDIG L E D I G!
Dagen började med att sova tills jag vaknade (of course) vilket skedde mindre än en timme senare än vanligt. Men det var en lugn morgon med lugn frukost och lugn dusch. Sedan hemföll jag åt soffan och en nyinköpt pocket (Nostradamus--- ngt om de bortglömda stroferna av --- ja jag är kass på att minnas). Hur det än var så slök jag den! Det ena mordet och mordförsöket mer bestialiskt än det andra... mumma för min trötta prästsjäl ;)
Mitt på dagen efter Emys frukost bytte vi köksbord. Detta för att det andra knarrade för mkt och knarrande bord är inget bra (klart det knarrar... det är det vita bordets dödsryckning efter alla nertyngda måltider kring det). Vi är bara bäst! Så började Emy lägga ännu ett pussel (lycka) jag hjälpte henne bara sortera bitarna för sedan ropade boken på mig igen. På eftermiddagen skickade jag iväg älskling efter morötter och lök för att kunna göra kallops - vilken blev mkt god by the way... För att sedan återgå till boken fram tills det var dags för lite fika (H ville inte ha för hon var irriterad på att jag "var sur" när hon kom hem... jag undrade bara varför hon inte hört av sig under dagen och påpekade att hon skulle vara hemma tidigt på söndagen och kl 18.00 är inte tidigt för mig om man egentligen skulle varit hemma på lördagkvällen och fick dispens för att man var trött... nåja) vi andra fikade och sedan var det de sista sidorna som återstod. Blev klar lagom för att kasta in boken till Emy och slänga mig i nästa soffa för morden i Midsommer som igår, visserligen till sist innehöll tre mord, var ganska slö i början.
Så min dag - dag 6 - kantades av mord, mordförsök, flykt, blod, hjärnsubstans, knogjärn och en massa VÅLD jag som hatar våld i verkliga världen och är en urbota pacifist... jag erkänner, jag njuter av dem när jag läser om dem... fast det är nog intrigen jag gillar om jag ska vara ärlig mer än spräckta skallar.
Så även om det var söndag och jag kanske borde ha sökt mig till kyrkan så tror jag - i min naiva syn på Gud som en god förälder, att Gud satt bredvid mig på soffan och njöt tillsammans med mig över att jag var ledig och verkligen tog mig ledigt. Ja, det var en gudibehaglig dag!
Wow vilken dag!
En ledig söndag, och tyvärr får jag erkänna att jag bara tänkte ordet gudstjänst. Är så fullkomligt slut att det inte fanns i min värld att ta mig till kyrkan. Hade det funnits ngn rengbågsmässa i St Helena så hade jag nog masat mig dit för det är en annan form av gtj. En som ligger så nära mina egna pulsslag (ok har bara varit där en gång) en plats där jag kunde vara jag.
Hur som...
Nu var jag iaf ledig LEDIG L E D I G!
Dagen började med att sova tills jag vaknade (of course) vilket skedde mindre än en timme senare än vanligt. Men det var en lugn morgon med lugn frukost och lugn dusch. Sedan hemföll jag åt soffan och en nyinköpt pocket (Nostradamus--- ngt om de bortglömda stroferna av --- ja jag är kass på att minnas). Hur det än var så slök jag den! Det ena mordet och mordförsöket mer bestialiskt än det andra... mumma för min trötta prästsjäl ;)
Mitt på dagen efter Emys frukost bytte vi köksbord. Detta för att det andra knarrade för mkt och knarrande bord är inget bra (klart det knarrar... det är det vita bordets dödsryckning efter alla nertyngda måltider kring det). Vi är bara bäst! Så började Emy lägga ännu ett pussel (lycka) jag hjälpte henne bara sortera bitarna för sedan ropade boken på mig igen. På eftermiddagen skickade jag iväg älskling efter morötter och lök för att kunna göra kallops - vilken blev mkt god by the way... För att sedan återgå till boken fram tills det var dags för lite fika (H ville inte ha för hon var irriterad på att jag "var sur" när hon kom hem... jag undrade bara varför hon inte hört av sig under dagen och påpekade att hon skulle vara hemma tidigt på söndagen och kl 18.00 är inte tidigt för mig om man egentligen skulle varit hemma på lördagkvällen och fick dispens för att man var trött... nåja) vi andra fikade och sedan var det de sista sidorna som återstod. Blev klar lagom för att kasta in boken till Emy och slänga mig i nästa soffa för morden i Midsommer som igår, visserligen till sist innehöll tre mord, var ganska slö i början.
Så min dag - dag 6 - kantades av mord, mordförsök, flykt, blod, hjärnsubstans, knogjärn och en massa VÅLD jag som hatar våld i verkliga världen och är en urbota pacifist... jag erkänner, jag njuter av dem när jag läser om dem... fast det är nog intrigen jag gillar om jag ska vara ärlig mer än spräckta skallar.
Så även om det var söndag och jag kanske borde ha sökt mig till kyrkan så tror jag - i min naiva syn på Gud som en god förälder, att Gud satt bredvid mig på soffan och njöt tillsammans med mig över att jag var ledig och verkligen tog mig ledigt. Ja, det var en gudibehaglig dag!
lördag 8 januari 2011
Dag 5 - Det här åt jag idag.
Skulle egentligen ha varit rubriken på dag 4... men så hamnade jag efter och inser att jag inte minns allt jag åt igår. Så nu börjar vi dagen idag.
Frukost:
1½rostmacka
bregott
3 skivor whiskeycheddar
1msk nyponmarmelad
ca 1½dl filmjölk
ca1dl havrefras
½kopp kaffe med en skvätt mjölk
en drickvitamin och mina mediciner.
Lunch:
en smal korv
en ½ bit ugnsstekt lax
½dl makaroner
lite curry sås
lite riven parmesan
1 glas julmust light
2 frukost crackersbröd med Ica´s "bregott"
Mellis under dagens lopp:
1 clementin
4 Gille pepparkakor
2 kaffe med mjölk
1½ glas julmust light
1 kopp te med en tsk honung
Middag:
1½glas Herrljunga sider
2 kotletter i sås (matlagningsgrädde, lätt cremefraische och sweet chilisauce)
ca½dl risoni
kokta grönsaker
Kvällsfika:
1 stroopwaffer
2 pepparkakor
10 vindruvor
1glas Herrljunga cider
Dagens aktiviteter: dammsugning, tvättning, diskning, matlagning, pussling, återvinning, toalettstädning och en badkarsstund...
Frukost:
1½rostmacka
bregott
3 skivor whiskeycheddar
1msk nyponmarmelad
ca 1½dl filmjölk
ca1dl havrefras
½kopp kaffe med en skvätt mjölk
en drickvitamin och mina mediciner.
Lunch:
en smal korv
en ½ bit ugnsstekt lax
½dl makaroner
lite curry sås
lite riven parmesan
1 glas julmust light
2 frukost crackersbröd med Ica´s "bregott"
Mellis under dagens lopp:
1 clementin
4 Gille pepparkakor
2 kaffe med mjölk
1½ glas julmust light
1 kopp te med en tsk honung
Middag:
1½glas Herrljunga sider
2 kotletter i sås (matlagningsgrädde, lätt cremefraische och sweet chilisauce)
ca½dl risoni
kokta grönsaker
Kvällsfika:
1 stroopwaffer
2 pepparkakor
10 vindruvor
1glas Herrljunga cider
Dagens aktiviteter: dammsugning, tvättning, diskning, matlagning, pussling, återvinning, toalettstädning och en badkarsstund...
Dag 3 & 4
Hur hinner man varje dag? Suck! Inser att jag ligger efter och att jag inte alls kommer att kunna skriva dag 4 som dag 4 utan dag 4 får bli dag 5 för jag minns inte alls vad jag åt dag 4.
Så dag 3... MINA FÖRÄLDRAR
Min mamma heter Eva och är nog världens underbaraste mamma, fastän vi stundoms nog drivit varandra till vansinne. Det är väl så det ska vara när man är mor och dotter, eller?
Det finaste ögonblicket jag minns att mamma och jag har haft är när hon kommer upp på BB för att träffa mig och Hedvig för första gången efter förlossningen. Där krävdes inga ord... där var helt plöstligt en annan relation oss emellan. Nu var vi båda mammor (och om det är något som är det finaste "jobbet" på jorden så är det att vara mamma)... Jag pratar med mamma nästan varje dag, och ibland flera gånger per dag. Hon i sin tur pratade med sin mamma nästan varje dag (iaf fram till mormor vart sjuk). Det är skönt att veta att mamma finns där och jag bävar inför den dagen (som jag vet kommer någon gång) då hon inte finns mer. Hoppas att det dröjer länge tills den dagen kommer! Hon är också en cool mormor som bl.a. åkt med Emy på Tokio Hotelkonsert. Hon gillar jazz och när jag var yngre så var det PINSAMT när hon jazzade loss med fötter och fingrar då vi var på konsert. Inser att jag är lik min mamma - det är sådant man inte vill höra som barn att man kommer att bli - under uppväxten sa mamma ofta orden "det kommer igen"... och tro mig. Det gör det! Det är sällan det inträffar ngt nytt under solen. Säger inte så ofta att jag älskar min mamma - vissa saker som att säga det o att kramas, det gör jag bara inte... men jag hoppas hon vet om det! Om inte annat så nu, för jag antar att hon kommer att läsa detta ;)
Mamma har sin "nya" man sedan åtskilliga år. Var det 17år?... från början var det tufft - men idag är jag så glad att han finns där. När jag skilde mig från mina barns pappa så var han ett stöd mer än han vet om. Den kramen jag fick när han mötte upp barnen, den var ovärderlig. Utan ord visste jag att han fanns där. Hans mamma i sin tur har blivit som en extra mormor till barnen. Hon är underbar... men även det var svårt i början. Som tonåring är det svårt att se att det kan bli ngt bra längre fram. Och att se mamma och T ta en vals på köksgolvet, det gör mig glad :)
Pappa Sten är omgift för 3 gången. Sedan mamma och han skildes för 30år sedan så har vår kontakt varit väldigt liten. Första året träffades vi då och då. Sedan dog farfar och efter det åkte pappa på semester utomlands - när han kom tillbaka ville jag inte träffa honom. Jag var ledsen att han åkt iväg utomlands när jag hade behövt honom hemma... Dessutom var jag inte med på farfars begravning. Mamma fick inte följa med och jag var bara 11år och det var det första dödsfallet i min omkrets - så därför var jag inte med.
Vet inte om jag egentligen kan säga att jag känner honom på riktigt längre. Visst är det en pusselbit i livet som fattas. Visst kan jag känna ett stygn av sorg och avund att jag inte fick förbli minstingen utan att han fick min lillasyster. Visst kan jag ibland ha svårt, än idag, att acceptera att livet blev som det blev med de förändringar det innebar för mig och mina syskon. Men när pappa blev sjuk så var det naturligt för mig och barnen att åka ner och träffa honom. Och jag vet att han är stolt för det arbete jag har. Ser väl saker i mig som jag ärvt av honom... man är ju 50% pappa och 50% mamma för att bli 100% jag. Till sommaren borde vi syskon åka till pappa och hjälpa honom måla huset - han är för gammal och krasslig för att klara av det själv. Så... antas utmaningen?
Dag 4 (temat på dag 5) Vad är kärlek?
Jag vet inte om jag kan besvara den frågan så här på några korta rader i ett blogginlägg...
Kärlek är så mycket olika saker. Det kan vara den absolut finaste känslan av lycka och det kan vara den mest smärtsamma känslan av sorg och uppgivenhet.
Det kan vara kärlek till barn - till djur - till vänner - till arbete - till partner och mycket mycket mer. Även om ordet på svenska är det samma så är kärleken så olika beroende på vad det är för "mål" för min kärlek. Grekiskan klarar av det mkt bättre!
Det grekiska ordet agape är den kärlek som jag känner till mina barn. Den självutgivande kärleken som ger och ger (visserligen i de bästa fall utan att begära ngt igen). Den kärleken som inte kan ta slut, oavsett vad de gör mot en själv. Den bara finns där och pumpar på. Den är i blodet i mina ådror, så nära mig själv och min själ. Det är den kärlek som Gud älskar oss var och en med. En förälders kärlek till sina barn. En villkorslös kärlek!
Så har vi ordet filios, den vänskapliga kärleken. Den som jag känner till mina vänner och mina arbetskamrater och min församling (och kanske till mina djur). Visserligen finns även där i vissa fall infall av agapekärlek. Filios är systra- och brödrakärleken. Att finnas där för mina medmänniskor...
Så den tredje kärleken eros, den erotiska sexuella delen av kärleken, livets krydda. Den som är given den partner jag väljer att dela mitt intima liv med. Den ska man vara rädd om. Man kan bli väldigt sårad om man inte är rädd om sin eroskärlek. I ögonblick av eroskärlek är vi människor så sårbara till kropp-, själ och ande. I det bästa partnerförhållande (oavsett om det är hetro- eller homosexuellt) finns både agape-, filios och eroskärleken. De tre berikar varandra och gör att man kommer genom både vardagen och festen... både livets glädje och livets sorg. I ett bra förhållande finns en jämn balans av dessa tre! Kanske i olika dosering vid olika tillfällen, vi har alla våra "up´s and down´s". Det är svårt, ja jag vill påstå omöjligt, att leva i ett längre förhållande med en livskamrat om någon av dessa tre "kärlekar" fallerar eller om obalansen blir för stor.
Så kärlek är en KÄR LEK! Agape, filios och eros...
Så dag 3... MINA FÖRÄLDRAR
Min mamma heter Eva och är nog världens underbaraste mamma, fastän vi stundoms nog drivit varandra till vansinne. Det är väl så det ska vara när man är mor och dotter, eller?
Det finaste ögonblicket jag minns att mamma och jag har haft är när hon kommer upp på BB för att träffa mig och Hedvig för första gången efter förlossningen. Där krävdes inga ord... där var helt plöstligt en annan relation oss emellan. Nu var vi båda mammor (och om det är något som är det finaste "jobbet" på jorden så är det att vara mamma)... Jag pratar med mamma nästan varje dag, och ibland flera gånger per dag. Hon i sin tur pratade med sin mamma nästan varje dag (iaf fram till mormor vart sjuk). Det är skönt att veta att mamma finns där och jag bävar inför den dagen (som jag vet kommer någon gång) då hon inte finns mer. Hoppas att det dröjer länge tills den dagen kommer! Hon är också en cool mormor som bl.a. åkt med Emy på Tokio Hotelkonsert. Hon gillar jazz och när jag var yngre så var det PINSAMT när hon jazzade loss med fötter och fingrar då vi var på konsert. Inser att jag är lik min mamma - det är sådant man inte vill höra som barn att man kommer att bli - under uppväxten sa mamma ofta orden "det kommer igen"... och tro mig. Det gör det! Det är sällan det inträffar ngt nytt under solen. Säger inte så ofta att jag älskar min mamma - vissa saker som att säga det o att kramas, det gör jag bara inte... men jag hoppas hon vet om det! Om inte annat så nu, för jag antar att hon kommer att läsa detta ;)
Mamma har sin "nya" man sedan åtskilliga år. Var det 17år?... från början var det tufft - men idag är jag så glad att han finns där. När jag skilde mig från mina barns pappa så var han ett stöd mer än han vet om. Den kramen jag fick när han mötte upp barnen, den var ovärderlig. Utan ord visste jag att han fanns där. Hans mamma i sin tur har blivit som en extra mormor till barnen. Hon är underbar... men även det var svårt i början. Som tonåring är det svårt att se att det kan bli ngt bra längre fram. Och att se mamma och T ta en vals på köksgolvet, det gör mig glad :)
Pappa Sten är omgift för 3 gången. Sedan mamma och han skildes för 30år sedan så har vår kontakt varit väldigt liten. Första året träffades vi då och då. Sedan dog farfar och efter det åkte pappa på semester utomlands - när han kom tillbaka ville jag inte träffa honom. Jag var ledsen att han åkt iväg utomlands när jag hade behövt honom hemma... Dessutom var jag inte med på farfars begravning. Mamma fick inte följa med och jag var bara 11år och det var det första dödsfallet i min omkrets - så därför var jag inte med.
Vet inte om jag egentligen kan säga att jag känner honom på riktigt längre. Visst är det en pusselbit i livet som fattas. Visst kan jag känna ett stygn av sorg och avund att jag inte fick förbli minstingen utan att han fick min lillasyster. Visst kan jag ibland ha svårt, än idag, att acceptera att livet blev som det blev med de förändringar det innebar för mig och mina syskon. Men när pappa blev sjuk så var det naturligt för mig och barnen att åka ner och träffa honom. Och jag vet att han är stolt för det arbete jag har. Ser väl saker i mig som jag ärvt av honom... man är ju 50% pappa och 50% mamma för att bli 100% jag. Till sommaren borde vi syskon åka till pappa och hjälpa honom måla huset - han är för gammal och krasslig för att klara av det själv. Så... antas utmaningen?
Dag 4 (temat på dag 5) Vad är kärlek?
Jag vet inte om jag kan besvara den frågan så här på några korta rader i ett blogginlägg...
Kärlek är så mycket olika saker. Det kan vara den absolut finaste känslan av lycka och det kan vara den mest smärtsamma känslan av sorg och uppgivenhet.
Det kan vara kärlek till barn - till djur - till vänner - till arbete - till partner och mycket mycket mer. Även om ordet på svenska är det samma så är kärleken så olika beroende på vad det är för "mål" för min kärlek. Grekiskan klarar av det mkt bättre!
Det grekiska ordet agape är den kärlek som jag känner till mina barn. Den självutgivande kärleken som ger och ger (visserligen i de bästa fall utan att begära ngt igen). Den kärleken som inte kan ta slut, oavsett vad de gör mot en själv. Den bara finns där och pumpar på. Den är i blodet i mina ådror, så nära mig själv och min själ. Det är den kärlek som Gud älskar oss var och en med. En förälders kärlek till sina barn. En villkorslös kärlek!
Så har vi ordet filios, den vänskapliga kärleken. Den som jag känner till mina vänner och mina arbetskamrater och min församling (och kanske till mina djur). Visserligen finns även där i vissa fall infall av agapekärlek. Filios är systra- och brödrakärleken. Att finnas där för mina medmänniskor...
Så den tredje kärleken eros, den erotiska sexuella delen av kärleken, livets krydda. Den som är given den partner jag väljer att dela mitt intima liv med. Den ska man vara rädd om. Man kan bli väldigt sårad om man inte är rädd om sin eroskärlek. I ögonblick av eroskärlek är vi människor så sårbara till kropp-, själ och ande. I det bästa partnerförhållande (oavsett om det är hetro- eller homosexuellt) finns både agape-, filios och eroskärleken. De tre berikar varandra och gör att man kommer genom både vardagen och festen... både livets glädje och livets sorg. I ett bra förhållande finns en jämn balans av dessa tre! Kanske i olika dosering vid olika tillfällen, vi har alla våra "up´s and down´s". Det är svårt, ja jag vill påstå omöjligt, att leva i ett längre förhållande med en livskamrat om någon av dessa tre "kärlekar" fallerar eller om obalansen blir för stor.
Så kärlek är en KÄR LEK! Agape, filios och eros...
onsdag 5 januari 2011
Dag 2 - min första kärlek.
Den var väl tämligen obesvarad - jag var mer som en lillasyster för honom ;)
Storebrors kompis Torbjörn!
Skulle alltid krama honom när han kom på besök hos oss...
Så var det sagt ;)
Storebrors kompis Torbjörn!
Skulle alltid krama honom när han kom på besök hos oss...
Så var det sagt ;)
tisdag 4 januari 2011
Dag 1 - presentera mig själv
Ja, det är väl lika bra att komma igång med mitt månadsuppdrag på en gång. Insåg att Emy inte har exakt samma lista som den som Hedvig hade och som jag tog - men det ska väl fungera det också. :)
Vem är jag?
Charlotte Elisabeth Ellinor
Född i Malmö den 28 augusti 1969.
Uppvuxen i Karlskrona.
Gått på Rosenfeldtsskolan, Wämöskolan och Gräsvik (2årig social linje).
Har spelat amatörteater i Karlskrona.
Har varit/är scout - om än mer passivt som kaplan nu.
Har dansat balett, folkdans och tränat fäktning... ;)
Har jobbat som bokuppsättare, hemtjänstare, dagmamma, fiskindustriarbetare, frilanstolkat på teckenspråk, elevassistent, boendepersonal, vårdare och nu som präst.
Som präst har jag arbetat i Lomma, Tygelsjö-Västra Klagstorp, Höganäs, Göteborgs stift, Ölmevalla-Landa församlingar, Tölö-Älvsåker kyrkliga samfällighet och nu i Norra Billingspastorat/Berg församling.
Har varit gift. Skild sedan 2006.
Har två underbara barn, en sambo, ett bonusbarn, en kanin, en hund och en katt.
Bor i ett hyrt hus på landet.
Har gjort en gastric bypass den 18 november 2008 och har gått ner omkring 68kg sedan dess.
Är ganska levnadsglad, en urbota optimist som tror alla om gott!
Vill ni veta mer får ni fråga...
Vem är jag?
Charlotte Elisabeth Ellinor
Född i Malmö den 28 augusti 1969.
Uppvuxen i Karlskrona.
Gått på Rosenfeldtsskolan, Wämöskolan och Gräsvik (2årig social linje).
Har spelat amatörteater i Karlskrona.
Har varit/är scout - om än mer passivt som kaplan nu.
Har dansat balett, folkdans och tränat fäktning... ;)
Har jobbat som bokuppsättare, hemtjänstare, dagmamma, fiskindustriarbetare, frilanstolkat på teckenspråk, elevassistent, boendepersonal, vårdare och nu som präst.
Som präst har jag arbetat i Lomma, Tygelsjö-Västra Klagstorp, Höganäs, Göteborgs stift, Ölmevalla-Landa församlingar, Tölö-Älvsåker kyrkliga samfällighet och nu i Norra Billingspastorat/Berg församling.
Har varit gift. Skild sedan 2006.
Har två underbara barn, en sambo, ett bonusbarn, en kanin, en hund och en katt.
Bor i ett hyrt hus på landet.
Har gjort en gastric bypass den 18 november 2008 och har gått ner omkring 68kg sedan dess.
Är ganska levnadsglad, en urbota optimist som tror alla om gott!
Vill ni veta mer får ni fråga...
Ja, jag härmar väl mina älskade barn och skriver en liten sak för var dag under en månads tid. Så här kommer upplägget att se ut med start någon gång i en snar framtid ;)
Den "nakna sanningen" läggs i dagern :O
/Love
Dag 1: Presentera mig själv.
Dag 2: Min första kärlek.
Dag 3: Mina föräldrar.
Dag 4: Det här åt jag idag.
Dag 5: Vad är kärlek.
Dag 6: Min dag.
Dag 7: Min bästa vän.
Dag 8: Ett ögonblick.
Dag 9: Min tro.
Dag 10: Det här hade jag på mig idag.
Dag 11: Mina syskon.
Dag 12: I min handväska.
Dag 13: Den här veckan.
Dag 14: Vad hade jag på mig idag; samma fråga som dag 10 så här byter jag till: Mina barn!
Dag 15: Mina drömmar.
Dag 16: Min första kyss.
Dag 17: Mitt favoritminne.
Dag 18: Min favorit födelsedag.
Dag 19: Detta ångrar jag.
Dag 20: Den här månaden.
Dag 21: Ett annat ögonblick.
Dag 22: Det här upprör mig.
Dag 23: Det här får mig att må bättre.
Dag 24: Det här får mig att gråta.
Dag 25: En första...
Dag 26: Mina rädslor.
Dag 27: Min favoritplats.
Dag 28: Det här saknar jag.
Dag 29: Mina ambitioner.
Dag 30: Ett sista ögonblick.
Den "nakna sanningen" läggs i dagern :O
/Love
Dag 1: Presentera mig själv.
Dag 2: Min första kärlek.
Dag 3: Mina föräldrar.
Dag 4: Det här åt jag idag.
Dag 5: Vad är kärlek.
Dag 6: Min dag.
Dag 7: Min bästa vän.
Dag 8: Ett ögonblick.
Dag 9: Min tro.
Dag 10: Det här hade jag på mig idag.
Dag 11: Mina syskon.
Dag 12: I min handväska.
Dag 13: Den här veckan.
Dag 14: Vad hade jag på mig idag; samma fråga som dag 10 så här byter jag till: Mina barn!
Dag 15: Mina drömmar.
Dag 16: Min första kyss.
Dag 17: Mitt favoritminne.
Dag 18: Min favorit födelsedag.
Dag 19: Detta ångrar jag.
Dag 20: Den här månaden.
Dag 21: Ett annat ögonblick.
Dag 22: Det här upprör mig.
Dag 23: Det här får mig att må bättre.
Dag 24: Det här får mig att gråta.
Dag 25: En första...
Dag 26: Mina rädslor.
Dag 27: Min favoritplats.
Dag 28: Det här saknar jag.
Dag 29: Mina ambitioner.
Dag 30: Ett sista ögonblick.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)