...promenerar myrorna omkring i myrstacken. Jag behöver vara ledig men är så dålig på att ta till vara min ledighet. Känns det igen? Är det egenskaper som är nedärvda inom oss. Önskar så att jag bara kunde lägga mig o koppla av och njuta av det. Inte få dåligt samvete över stryktvätt och ouppackade saker. Har en benägenhet till att stressa runt för mkt och inser att jag gör en del jobb även när jag är ledig. På det sättet blir ledigheten inte ledighet utan bara en färdväg mellan nya måsten.
Funderar mkt på hur det kommer att bli. Oron finns där, kommer det att fungera? Kommer det att bli bra? Eller kommer det att hamna i en återvändsgränd där jag inte får det jag behöver och inte hinner med det som jag borde. Kommer skoltiderna fungera med lämning till bussar, kommer barnen få kompisar? Alla frågor... alla känslor som jag inte får styr på. Allt som jag vill och allt som jag inte vill. Min tvekan och min sorg. Min oro... Pausen vid datorn som iaf ger en stunds avkoppling om än med huvudet på språng in i nästa uppgift... Får iaf låna ett skrivbord från jobbet o det kommer troligen idag så- då får jag ordning på kontoret. Mitt kryp in... mitt rum... Där bland min kitch, bland mina änglar och mina gamla "huskors" (farmors gamla), bland ikoner o annat. Där ska jag skapa min oas... min vrå för min själ. Dit får ingen oro komma! Där är mitt nya Prästgårdsfönster. För vi behöver alla en plats där vi kan dra oss undan. En plats där vi är säkra - med tydlig avgränsning - där tankarna får vandra fritt och där ingen annan än JAG bestämmer.
Imorgon är det Emys 14års dag... Emy min minsting. Min Ollebolle... med sina känsliga knän.
Vad vore jag utan min Hedvig och min Emy - ingenting. De är de två som får mitt liv att gå en dag till. Jag älskar dem mer än något annat på denna jord. Tänk att just jag fick förmånen att bli deras mamma. Tänk att de valde att komma till mig ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar