...och det som skulle varit vår 16:de bröllopsdag.
Det är nog det enda som jag ångrar i livet riktigt mycket - att vi inte gav Hedvig en egen dopdag, för var gång jag grattar henne (mindre firande i år pga flytt men hon har iaf fått beställa gardiner till rummet, svarta!) så minns jag den där varma sommardagen 1994. Ja, ja... lätt och vara efterklok. Likaså Emys dopdag som är farbror Tobbes födelsedag. Men när man gör det så gör man det med drömmen och siktet inställt på att leva i en livslång relation.
Hur som, har idag varit o hämtat tjejerna från teckenlägret och sedan en vända ner till x-et för att hämta grejjor som de inte packat med sig. Nu hemkomna och ätna och tvätten ligger i maskinen och de har börjat packa sina rum. Duktiga barn! Hedvig har rensat ur garderoben och det blir en hel del till loppis (en sopsäck) och en hög till mig. Bland annat barnens gamla batikklänningar som jag kan ha där hemma. Suspekt känsla att komma i barnens kläder. Den ena blusen var bara st 38, visst är den lite trång - men jag spar den iaf.
Annars har jag ätit som en häst på det sista. Känns inte bra. Ska väl ta mig i kragen igen och skärpa till mig. Kan var pms-ätning antar jag... eller stressätning. För jag är stressad inombords. Har inte koll på om jag ror det i land med flytten. Vill bara lägga mig ner och glömma allt, bara få upp grejjorna och sedan ta mig ner och städa ur här nere. Vill bara komma på plats i det nya. Starta mitt nya liv, vårt nya liv.
Har varit hos Cecils föräldrar med två kartonger porslin. Skönt att rensa ur och jag hoppas att hon blir glad o nöjd med det o att det kommer till använding. Hennes föräldrar är mysiga o bjöd på pratstund med kaffe o mackor.
När jag kom hem hade min allra finaste man plockat en bukett blommor. Är inte bortskämd med det... hoppas han inser vad glad han gör mig även om jag är trött och sur pga min osäkerhet inför flyttkaoset.
Det är fint att kunna få känna kärlek igen - konstigt, spännande & fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar