Tack SMULELITEN för denna bild från min 40års dag!

LOVE U!

Lycka är...

...att vakna och vara frisk.
...att ha barnen hos mig.
...att ha goda vänner.

Igår firade jag min 40årsdag.
Kristina hade skickat paket med bok, väska och ett roligt kort.
Hedvig hade köpt en medalj och en fin mugg.
Emy hade gjort en "mobilmatta" i slöjden.
Tant Anna hade skickat kort.
Gulli hade skickat kort och en peng.
Pappa hade skickat kort.
På FB var det massa grattishälsningar.
Träffade Micke och fick en kram.
Träffade Björn och fick en kram.
Pratade i telefon.
Var på Arken.
Strosade i Lund med god vän.
Träffade döv vän på Saluhallen.
Träffade Cecilia, Vincent och Cecilias mamma.
Träffade Åsa och Per.
Missade Maria :( men fick teologiböcker av henne (GT).
Träffade Marie och Martin och Helena, och fick presentkort på Lindex från hela "gänget" TACK!
Träffade Elin och Freddie som mötte med örhängen och blomsterkvast (älskade underbara - jag hoppas snart du kan släppa rullstolen o att vi snart ses igen).
Pratade; tecknade; skrattade och njöt!
Var på Old Bull och sedan på Glorias.

Idag träffad Karin och Erik, Anders och Olle.
Ätit på laxbutiken... och nu landat vid datorn.

Lycka är att ha vänner och att vara älskad och att kunna älska.

2timmar kvar...

... sen inträder min 40års dag.

När jag fyllde 10år fick jag ett korallhalsband av mamma...
Vid 20år tror jag att det var jag fick hennes vigselring (eller om det var när jag blev 18år)...
Vid 30år en ring från Kalevala...
Och nu går jag och tittar på ngt till imorgon.

Att 0:a för 4:e gången känns konstigt... 40år. Minns när mamma blev 40år och att hon alltid sa att livet börjar efter 40... kanske är det så... Jag väntar - jag hoppas... Kanske är det min tur nu, eller kanske blir det min tur nu.

Idag har jag iaf kramat om min älskade Gull-Britt (du är saknad) och träffat Gun och döva från mitt gamla jobb.

Imorgon firar jag dagen med mina kära. Mina älskade barn som jag lämnar av i Höganäs hos pappa, en god vän som åker med, vänner på plats - de som ligger mig så nära hjärtat. Kan det vara bättre. Kommer dock sakna EmL som inte är med...

Tankar från ett nytt fönster...

Utanför ligger fälten gröna, bortom Viskan stiger Navåshöjden i skyn. Mörka granar kontrasterande de ljusgröna fälten. Det är vackert! Ja, det är riktigt vackert!
Solen som lyser ner över marken och som än så länge ger liv. Trädkronor där jag kan ana att hösten nalkas...

Fick tag i läkaren igår. En månad med järntabletter, lite provtagningar som ska göras och kanske lite näringsdrycker för att komplettera matintaget. Han trodde att en minskning som var realistisk från min utgångspunkt var 5kg till... Ger ytterligare funderingar... 5kg (fortfarande överviktig men mindre än när jag gick i 9:e klass).

Dagen i går gick lite i töcken... men idag känns det bättre även om en viss trött/yrselhet kvarstår. Så åter till problemet: Vad äta... inget lockar - inget är gott. Ska snart ner o ta en frukt iaf.

Livet...
Vart är livet på väg?
Vad står för dörren?
Hur ser morgondagen ut?
Alla frågor som jag ständigt uppmanar alla andra att strunta i - så lätt att säga - så svårt att praktisera. Tränar att leva efter: Gör er inga bekymmer - var dag har nog av sin egen plåga...

Önskningar och framtidstro...
Drömmar är det som bär dagen och livet framåt.
Drömmar om det som man innerst inne önskar och bär förhoppning om.
Drömmar ger livet dess mening - utan drömmar skulle det kännas så fattigt - så futtigt.
Önskningar kanske inte slår in - men för den sakens skull får man inte sluta önska och drömma!

Godhet och har makt över ondskan...
Det finns godhet som väger upp ondskan i världen.
Det finns människor som vill göra gott.
Det finns kraft och liv.
Det finns energi som flödar-
-det finns en värld mot vilken vi färdas...
Det finns en god kraft som vill lindra det som gör ont - om vi bara mäktar att ta tag i den och lyssna inåt på dess tilltal.

Älska...
Lev...
Njut...

Knäsvag eller svag i knäna?

Ja... nu börjar jag att fundera på allvar hur min kropp är funtad efter operationen...

De flesta olyckor i sker i hemmet och de flesta av dem är fall-olyckor om jag inte minns fel från statestiken. Därför är jag väl egentligen inte förvånad över morgonens händelser. Kanske mest orolig för att ngt sådant ska hända när jag är ensam hemma eller då jag är i arbete.

Kanske även mest fundersam på orsakerna bakom - även om jag hett misstänker att järnvärdet sjunkit nedåt igen.

Så:
Steg upp på tok förtidigt för att väcka barnen 06.15... varvid Hedvig meddelar att de har sovmorgon och inte börjar förrän 09.00. Tog en kisserunda med Topsy och väl inne igen tänkte jag ge henne mat och vatten. När jag böjer mig ner för att hälla i maten, vilket jag alltid gör nedböjd och inte huksittande som jag borde, försvann benet som jag stödde på. Eller - vet inte om det försvann egentligen (eftersom det uppenbarligen sitter på plats i skrivandes stund)... hursom... resultatet var i alla fall det att jag ramlade. Gissa om Topsy vart förvånad över att ha matte i matskålen ;P

Ingen skada skedd - up rise and shine again!

Däremot till frukost tog jag på eget bevåg ner Duroferonen ur skåpet och laddade en omgång på tre veckor. Jag antar att det är (H)järnbristen som slagit till igen - märks bland annat på en viss blekhet och trötthet. Orkar inte ringa VC för en koll...

-54,7kg

Helt allvarligt...

... så måste jag säga att jag trivs med livet bättre än på länge...

Trots att det är sista veckan på 30talet så känns det som om livsandarna väckts till liv. Kanske är det i bakvattnet efter flytten. Att ha gått från totalt kaos till att nu finnas på en enda plats påverkar mig mer positivt än jag kan ana. Självklart är jag trött (som vanligt) men ändå mer harmonisk. Massa skit som rensats ur... både fysiskt och icke-materiellt.

Har nu en veckas ledigt - ska tillbringas med god vän/ goda vänner, vila och återhämtning. Njuta i fulla drag - ta livet som det är för vad det är. Lite stressad över att sommaren passerat utan att jag egentligen hann att se den.

Om en vecka är det välkomstgudstjänst på mitt nya jobb. Klart spännande - men lite andsnurp när jag tänker på att det kommer ta tid att komma in i jobbet och rutinerna. Nytt folk, nya kyrkor, nya lokaler - allt det tar tid och kraft... samtidigt som det ger tillbaka en hel del positiv energi också. Samtidigt måste jag säga att jag är imponerad över strukturen som verkar finnas på den nya arbetsplatsen... så det är bara till att kavla upp ärmarna och dra igång. Den 6/9 börjar mina konfisar (23st) och sedan flyter det på antar jag.

Vad det gäller vikten så har jag inte stått på vågen på ngr dagar - jag äter som en häst känns det som... tuggar och tuggar... lyxat med skorpor och några sockerfria halstabletter när jag suttit i bilen. Sist jag kollade var resultatet -54,3kg.

Livet går inte i repris!
Minns det: livet går inte i repris!
Visst kommer det ett liv efter detta, men det är här och nu som vi måste leva det liv vi har - njuta fullt ut - leva öppet o fullt ut... varje dag är unik och varje dag kan vara din sista. Bekymmra dig därför inte över morgondagen; var dag har nog av sin egen plåga!

Ny på jobbet!

Hopp och hej - leverpastej...

Hemma efter en dag på nya jobbet. Helt enormt så förberett allt var. När vi kom dit så fanns det en introduktionspärm färdig och uppslagen; individuellt utformad! Gissa om det känns skönt! Scheman och tider på plats. Lunch gemensamt. Konfasnack o annat.
Imorgon fulldag och lite längre - känner att jag måste in på fm för att göra iordning lite och "komma på plats".

Här hemma lite strul med nätet som inte vill som jag vill. Annars är mkt iordninggjort och ikväll blir det nog lite tidigare i säng så att jag orkar upp. Huvudet känns fullt!

Undrar om jag kan ha "ny på jobbet" skylt på mig - känns lite förvirrat men jag är imponerad över strukturen.

Vigsel i det gröna... tankar och funderingar...

Så - nu har jag haft min första vigsel i en fårahage. Vid Öresten, i regn, under ett rött "tält-uteserverings-tak". Det var fint. En vän till bruden hade specialskrivit musik dagen till ära. En fin stund och nära Gud... för vad kan vara en mer riktig kyrka än hans egna skapelse.

Hemma börjar saker ta form... har fått hjälp av en god vän att få saker på plats. Javisst är det mycket som fortfarande fattas och inte har kommit upp... men det är på gång! Det är lycka att ha vänner som vill finnas till och göra vardagen lite lättare.

Har haft familjen Strandh på middag. Skönt att träffas - det var längesedan. Barnen hade vuxit en hel del sedan sist (vilket väl innebär att även mina vuxit och jag åldrats).

På tal om åldrats... livet är spännande när man är vuxen. Inte lika okomplicerat som när man var tonåring - fast med samma drömmar, samma önskningar och samma förväntningar som då.
Konstigt!
Utsidan är nästan 40år medan insidan bara är 17!

Avslut och början...

Idag var jag borta i Åsa för att säga "hej då" och för att lämna åter mitt kort och mina nycklar. Det var inte många där - tyvärr - för jag hade köpt med en bit fläta och jag ville säga tack för "änglarna" som jag fick då jag slutade. Hämtade min kartong och där låg boken som jag fick från St.Larskyrkan då jag slutade (glad!). Saknar dock att min konfirmationsbild inte låg där så jag får komma ihåg att kontakta Gabriella för att få den.

Åkte sedan till mitt nya jobb och lämnade min kartong - medan jag nu hade bärhjälp... Träffade Britt och Mikael. Ska bli kul att börja där men känns lite som att börja första klass igen.

Åkte sedan till prästgården och lämnade nycklarna till Kerstin. Valde att inte vara kvar där borta då de nya ägarna kom. Nu är prästgårdstiden ett minne blott...

For sedan hem för lite fil och müsli...

Sedan in i bilen igen till IKEA där vi köpte skrivbord och annat. Hemkomna lagades mat för att sedan få en stunds mysig vila på soffan med dagens tidning (ja, visst är Madeleines ring fin - men opraktisk)... Nu sitter jag här medan det byggs möbler för fullt på ovanvåningen.

Från prästgårdsfönstret...

...har jag idag för sista gången blickat ut över gravarna.

Nu är prästgården städad och på fredag lämnas nycklarna till de nya ägarna. Men som en av mina nära kloka vänner sa:
Du bor i en gård... du är präst... således bor du fortfarande i Prästgården.
(Kan man kanske skriva det på huset?)
Jag är så glad att jag haft kär vän att hjälpa mig med städningen... allt går mycket lättare när man slipper att slita med allt själv. Visserligen slapp vi fönsterputsen och behövde inte städa köket så noga. Men ändå! 250kvadratmeter skulle göras i ordning + de 50 kvadraten biyta.

Telia har jag bråkat med men nu verkar det kanske lösa sig...tack och lov! Men jag ska ringa o se om jag kan få kompensation för "lidandet" (11långa samtal för en flytt).

Förresten -53,9kg...

Underbart!

Kan det vara bättre?

I söndags den 2 augusti fick jag hålla ett av de mysigaste dop jag haft. Vid Södra Fyllens strand döptes en liten Ester Rebecca. Badgästerna steg ur vattnet och satt på stranden bakom oss tills gudstjänsten var färdig. Vilken glädje och vilken nåd det är att få vara med om sådan här händelser.

Helgen var full av aktiviteter i övrigt. Emy blev 13år i fredags och samtidigt den dagen satte jag mormors aska i jorden på kyrkogården i Karlskrona. Tänk vad åren går, generationer som växlar...

I lördags höll jag en vigsel - även det underbart vackert utomhus. Ibland dras jag till att Guds vackraste kyrka är vår natur när den visar sig från sin bästa sida. Fast - kyrkorummet ger en annan vila för min del. Men när kyrkorummet begränsar och hindrar människor måste vi, anser jag, våga ta steget utanför.

Igår var vi på Fårup sommarland med underbara vänner. Tack Magnus för en toppen dag (www.travelliker.se). Men gissa att vi var trötta när vi kom hem! Och tjejerna är förvånade hur du lyckades få upp mig i en berg o dalbana. Bra jobbat!

Idag har jag kört barn till Varberg och Borås. Bråkat med telia... och nu varit i prästgården och röjt en del. Inte så mkt kvar men tillräckligt för att få mig att bli tokig och gråhårig. Jag vill hellre lapa sol och njuta lite lediga dagar. Men det kommer väl tids nog.

Uppdatering -51,7kg.