Da'n före doppare dagen & 5 veckor post operation

Så här dagen före dopparedagen så har jag gått varm!

Men nu är predikan skriven, köttbullarna står på svalning, rullsyltan ska pressas, skinkan är griljerad, svartpeppar inhandlat, granen klädd, kratonger och plastförpackningar återvunna och all tvätt (om de inte lagt in ny) tvättad... och snart... snart ska jag kura skymning. Julen kommer bli bara i vårt eget sällskap. Jag och tjejerna o alla våra djur. Ska bli skönt, slappa, äta, mysa och gå på gudstjänst. Idag är det också den 5 veckan sedan operation. Fattar inte att tiden gått så fort. Det är också min 9dag med vanlig mat och det har gått bra och utan dumpning. I morse stod vågen på -20,8kg... men nu kommer det nog både bli upp och ner under helgen.

Så nu önskar jag er alla, från oss alla, EN RIKTIGT GOD JUL!

Predikan

Det är fantastiskt.
Varje år blir jag lika förundrad…
Adventsstress, julstädning, mat och klappar.
Allt hinns med, och sedan dagen.
Dagen är kommen – kärlek triumferar.

Dagen innan julafton ser jag på vår lilla krubba

och tänker mig tillbaka till den där första natten i hans liv.

Utan mat och klappar, utan städning och utan säng.
Han och hans unga mamma, Josef, åsnan, lamm och kossor kanske kameler…

...herdarna och stjärnorna och änglarna…

Guds egen natur.
Där på ängen, i natten, föds han.
Gud blir människa som du och jag.

Gud som borde ha kommit som en kung.
Han som väl borde vara född i ett vackert palats

med vackert guld och fina sängar med sidenlakan, betjänter, läkare…
För visst hade det varit lättare att tro på en som med

maktens röst befaller att vi ska knäfalla och tro!
Eller…
Hade vi velat tro på en Gud som tvingar oss till tro och lydnad?
Hade vi velat ha en Gud som inte vet hur det är att leva som människa?

Nej… jag hade inte velat det…

för mig är det trovärdigt att ha en Gud som just som Gud.
Istället för fest och fyrverkeri, guld och rikedom så valde Gud att komma i det tysta.
Han kommer som den hemlöse, som flyktingen.
Han valde det enkla smutsiga, ett lånat stall bland spindlar och hö…

djurens matho; krubban, blev hans första säng…

inget rinnande vatten, ingen barnmorska att hjälpa till.
Han kommer hjälplös… som ett litet spädbarn, beroende av mamma och pappas omsorg.
Ett barn som sträcker sina små armar emot den vuxne

och tittar bedjande, hjälp mig, se mig, älska mig.

Så blir Gud någon jag kan relatera till.
Inte en främmande maktgalen despot utan en människa som jag själv.
Han vet vad det innebär att vara människa,

han har känt hunger, kyla, värme, sorg, glädje…

...ja... allt som vi människor känner har han känt.

Maria och Josef.

Den unga förstagångsmamman och den oroliga styvpappan

tar emot barnet och välkomnar det till livet.
De finns där som trygga föräldrar genom barndom och tonår upp till vuxen man

… till korsdöden och uppståndelse…
Så blir Jesus som en gång, likt alla barn, varit hjälplös nu den som hjälper oss.

Nu är det ombytta roller.
Nu är vi Guds barn som i tro får sträcka våra armar och säga, Gud se oss.