LEDIG DAG

Så skönt!

Efter en helgs jobb är det dags att vara ledig. Lite synd bara att inte kunna ha haft goedagarna hela med familjen. Men så är det o jag ska väl inte klaga när jag valt jobbet själv - men i går eftermiddag kändes det att det låg både timmar och mil i ryggen.

Fick iaf en härlig nationaldagseftermiddag med loppis och solning. Sedan avslutades dagen med allvarliga framtids samtal på verandan. Skönt men skrämmande. Jag är inte van vid detta. Att ngn menar fullkomligt allvar att vilja leva med mig och familjen. Att ngn är villig att leva med mina ups- and downs. Min stress, min värk, min trötthet, mitt humör. Allt det som jag ser hos mig och som är negativt. Han ser andra saker... säger han... Blotta tanken på "the hole kit" får mig att flippa ur. Ena sidan tycker att det är underbart vuxet medan min andra sida frenilt letar efter en innehållsdeklaration som kan tala om vad det är för deffekt på varan. Kan det vara detta som är det rätta? Vet man någonsin vad som är det rätta? Eller handlar det om, som jag så ofta säger i mina predikningar, att bara kasta mig ut för klippan och se vem som fångar upp mig. Handlar det bara om att leva i nuet och njuta, så som jag uppmanar alla andra att göra? Det är så mkt lättare att säga HUR det bör vara än att se det själv i mitt eget liv. Men att fångas in av ngn som verkar vuxen och trygg och som säger att han vet vad han vill och att det är för evig tid ;) det känns konstigt.

Jo, jag tror även att J hade önskan om att leva med mig - det måste jag ju tro annars har det varit meningslöst -men nu blev det inte så... Där fanns inte bara tankarna på mig... Usch ja, tiden läker alla sår sägs det - men det stämmer inte. Tiden går fort. Det är över 4månader sedan. Och vissa saker förändras inom mig, men såren, de finns kvar. Djupare och mer ömtåliga än ngt tidigare sår.

Jag vet att en del tycker att man inte ska gå vidare innan man är läkt. Mitt egenvärde och självbild är skadad - det inser jag... jag jobbar på att bättra på den. Men det tar tid. Och medan jag läks måste jag väl ändå tillåta mig att leva?

I söndags hade vi gäster över på mat i Öglunda. Kul med nya vänner! Emy var med emmedan Hedvig var hemma med Oskars familj.

Idag en tidig morgon igen. Stellan iväg till jobbet. Hedvig körd till 26:an. Emy left the building for school och jag sitter med helt fel frukost (dump på gång) och går igenom dagen. Först dusch, sedan smörjning (BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ) innan det är dags att dra till stan och hämta Hedvigs biljett och gå in på banken för att se vad de kan göra åt mig. Ska jag nu slå ner mina bopålar här ett tag så kan det vara bra med en bank på orten - eller? Sedan lite ögonshopping. Det blir lunchdate med väninna på stan innan jag drar vidare med dagen o ska planera in middag åt oss. Emy´s väninna med hem för att utföra operationdagsverke här imorgon. Ja, det är mkt som ska rymmas i en futtig ledig dag. Sedan är det dags att ladda om bössan och starta upp veckan med allt den ska bära med sig av arbete, lek och vila.

Måste stoppa intygen om vigslarna på lådan idag så att lok.skatt får dem... iaf inskrivet i vederbörlig ordning.