Älska, ät, drick och njut - och måla naglarna när du vill!

Våra liv är allt för korta för att inte njuta av den stund som är just nu!

En enkel självklarhet men hur svårt är det inte att inse det. Att anamma det in i den egna minsta cellen. Tänk så mkt lättare det är att säga det till alla andra än att se det själv.

Inser att jag har världens bästa jobb - om jag ser till alla de underbara församlingsbor som jag får träffa. Visst finns det mkt som jag helst vill slippa... men när jag träffar underbara brudpar, dopföräldrar och sörjande... ja då lyfts jag inuti på ett märkligt sätt. Att dela en stunds liv och få lov att vara i tjänst men samtidigt bara "vara jag" det är underbart. Kanske är det först nu efter 7½år som präst som jag vågar vara jag...

Samtidigt rymmer mitt liv så mkt sorg.

Sorg över att det inte blev som jag tänkt från början här uppe... att det nu finns tre lediga tjänster hemma i Skåne som lockar... att det nu finns en man som vill dela mitt liv.
Varför kom inte allt detta för ett år sedan?
Jag vet ju vad Emy vill - men vad vill jag?
Och jag tror mig veta vad Hedvig vill...
Varför skulle K berätta om dessa tjänster?!?!?!?!?!

Och mitt i alla förvirrade känslor finns ett enda; älska, ät, drick och njut - och måla naglarna när du vill!

För mitt i allt mitt kaos har S kommit in.

Och hur vet jag vad som är rätt? Var gång jag sitter med ett brudpar blir jag varm och fundersam. Vad är det att älska? Är det inte att få lov att känna glädje och trygghet?Att, som i kväll, sakna att vi inte setts på ngr dagar?

Samtidigt den enorma skuldkänslan och kluvenheten över att gå vidare allt för snart...

Jag kan inte vrida klockan bakåt -
inte heller framåt -
Jag kan bara vara där jag är och försöka göra det bästa av allt.