...& vem 17 har sagt att det är en stilla vecka?

Inser med skräck och fasa att jag ska lyckas kläcka ur mig tre passionsandakter, en skärtorsdagspredikan, en långfredagspredikan, en påskdagspredikan, en annandagspredikan och en sammanfattningspräka till äldreboendet... JA JA... jag vet att jag inte ska klaga för jag har själv försatt mig i situationen och valt detta yrket. Men när man står inför det och tittar i alman så blir iaf jag smått tokgalet urtrött på mig själv. Att jag sedan inte sovit tillräckligt får jag också skylla mig själv för - men men... och att jag sedan är som en urvriden lase inombords får jag tacka terapeuten för /men ack så nyttigt det är/. Så här ser gtj:erna ut. Må, Ti, On kl 19.00 passionsandakt i Lerdala kyrka To kl 19.00 Skärtorsdagsmässa i Lerdala kyrka, solist på fiol. Fredag kl 10.00 Långfredagsgtj i Lerdala kyrka Söndag kl 10.00 Högmässa och kyrkkaffe i Lerdala kyrka Måndag kl 18.00 Emmausmässa i Stenskolan; Berg + ägg och sill Tisdag kl 14.00 Nattvardsgtj på Billingsdal Så vad gör jag då åt det hela... tja... sätter mig här och samlar inspiration för andakterna enligt Johannes serien. Måndag Joh 17:1-19 & 18:1-11 Vi tillhör honom. Inte för att vi förtjänar det utan för att Gud Fadern givit oss åt honom. Det är stort! Det eviga livets innersta hemlighet finns i honom. Han, vars namn väcker känslor hos människor över hela vår jord. Genom tidernas gång har han stått fast, han har berört... eller upprört. Han har inte svikit. Inte vikit en tum, även om det finns dagar där han syns väldigt frånvarande. Han känner ansvar för oss, vi är hans och han ger oss det vi behöver. Visst kanske vi önskar mer. Visst kanske vi önskar mer tydlighet. Visst önskar vi kanske att vi skulle kunna se honom med blotta ögat... ...men vi får känna inom oss... Att han bär oss, att han ber för oss. När vi själva inte längre förmår att sluta våra ögon i bön så ber han för oss med ord som bara Fadern kan höra. Tryggt kan vi luta oss tillbaka och vila i förvissningen om att han inte lämnar oss i sticket. Han älskar oss och det var för vår skull som han vandrade vägen upp mot korsets död och påskdagens uppståndelse. Bön från Ionatraditionen: Du är vår Gud i denna värld där det goda och det onda fortsätter att drabba samman. Ingjut i oss och i alla människor beslutsamhet att se vad som är riktigt och sant, tro som håller fast vid det som är riktigt och sant, mod att göra det som är riktigt och sant. Gör oss medvetna om syndens förslagenhet och skydda oss till kropp, själ och ande genom din Heliga Ande. Amen Tisdag Joh 18:12-14 & 18:15-27 Att ledas bort. Som en som har gjort något skamligt och fult leder man honom bort. Förvirrade som yra höns försvinner lärljungarna åt olika håll. Petrus, klippan... han den handfaste och praktiska - den äldste och starkaste är nu liten och ynklig. På avstånd följer han efter för att se vart de för honom. På avstånd vill han se vad de gör med hans vän och mästare... på avstånd... Men så får de syn på honom. Han ställs inför fullbordat faktum när de pekar på honom och ropar ut så att alla kan höra - SE DÄR - EN JESUSANHÄNGARE! ...fegt kryper han ihop... Skamligt fegt - och förnekandets ord kommer över läpparna. NEJ! JAG KÄNNER HONOM INTE! Avståndstagandet! Sveket! Kunde Petrus någonsin fullt ut förlåta sig själv för sitt förnekande? Kom han någonsin över skammen att få bekänna sin kärlek tre gånger för att kompencera det trefaldiga förnekandet? Eller kan det vara så - att i Petrus förnekelse finner även jag tröst... och mod att leva i min egen förnekelse och min egna oförmåga att förlåta mig själv. Så galer tuppen i min själs trädgård - och bakom hjärtats snåriga törnetaggar ser jag två kärleksfulla ögon som säger DU KANSKE FÖRNEKAR OCH TVIVLAR - MEN JAG STÅR FAST OCH BEJAKAR OCH ÄLSKAR DIG SOM DU ÄR, JUST FÖR ATT DU ÄR SOM DU ÄR! Bön ur Ionatraditionen Herre Jesus, när du kom med ett barn och sa till de vuxna att de måste bli som barnet om de skulle komma in i himmelen - vad menade du då? Ska vi bli barnsliga eller frågvisa? Ska vi bli oskyldiga eller tillitsfulla? Ska vi bli blyga eller nynna glada sånger? Ska vi bli ifrågasättande eller klarsynta? Visa oss hur vi ska kunna bli, inte till en föreställning om ett idealbarn, utan det verkliga barn som du välsignat. Lär oss, om vi har gjort för mycket för att växa upp, hur man gör när man växer ner. Amen Onsdag Joh 18:28-40 & Joh 19:1-16 "Vad är sanning"? VAD är sanning? Vad ÄR sanning? Vad är SANNING? Kan man hålla något för sant? Kan något vara så objektivt bedömt att det är en allmängiltig sanning - eller är all "min" sanning färgad av mitt eget tänkande, mina egna tolkningar utifrån min erfarenhet. Kan jag påstå att min sanning med all sannolikhet även bör vara den andres sanning - eller kan jag i ödmjukhet böja mig inför ett ställt faktum att den andres sanning också är en sanning. Vi är alltid subjektiva! Det ligger liksom i vår mänskliga natur! Det är inte lätt det här med sanning. Och när världen en gång mötte en som talade och levde sanning så valde vi att döda honom för han var obekväm. Kanske är det så att sanningen alltid är obekväm och att det därför är lättare att fly undan sanningen genom att helt enkelt ta kål på den. Så utlämnas gång på gång sanningen för att dödas - hängas på ett kors, blöda och dö... Se, där på korset naglas sanningen fast - kan du undvika att se den. Kan du undvika frågan som viskar oavbrutet in i det innnersta av vår kropp och själ. Vad är sanningen? Vad är meningen? Vad är livet? Vad är målet? Bön ur Ionatraditionen Gud, låt oss inte fastna i det förflutna, inte oroa oss för framtiden. Vi kan inte göra ogjort det som varit, vi kan inte förutse allt som kommer. Låt oss istället vara i din frid, älska och bli älskade, läka och bli läkta. Vi ger det förflutna till dig och vilar i din förlåtelse. Vi ger framtiden till dig och vilar i din kärlek. Vi lever i ditt ljus och ber om öppna ögon så att vi kan se. Vi lever i din kärlek och ber att din kärlek ska forsa genom oss, för att ditt rike ska bli allt i alla. Amen