Livets soppa...

...så är min tanke inför andakten jag ska hålla på sopplunchen i Timmersdala om ett par timmar.

Blåsippor och vitsippor i naturen vid Silverfallen.

Ciceron för dagen vid Silverfallen var käre vännen Stellan.

Jag kom med Zandras hjälp till korset på berget mellan Valle Marina och Patalavaca.

Utsikten från altanen, rum 201, Valle Marina.

Från vägen till Arguineguin, vyn tagen mot Anfi.

Livets soppa. Den där närande mättande soppan som man slänger ner lite "Kajsa Varg anda" i, man tager vad man haver. Ett uns salt och ett uns soppa - ett knippe morötter och några lökar, linser och bönor. Ja lite av varje, precis som våra liv är. Lite uppför och lite nerför, lite glädje och lite sorg, lite enkelhet och lite möda. Livets märkliga underbara soppa. Nere på Gran Canaria hamnade vi i ett av samtalet på just temat soppa. Att det fanns en forskning på detta att en soppa ger mer mättnadskänsla än en vanlig fast måltid. Även om det vara samma ingredienser så blev de som åt den i soppform mer mätta än de som tuggade. Är det så även med våra liv? Blir vi mer mätta och nöjda med livet när det är ett soppkaos? Är det lika dan´t med vårt andliga liv? Kan vi nöja oss bara med den fasta födan, veckotidingsskvallret - eller är det så att vi behöver bibelns ord/ bibelns soppa för att bli mätta på insidan? För vem kommer om 2000år citera vad som stod i denna utgåva av året runt? Nej, det är troligare att man kommer att fortsätta att samtala kring bibeln...

Det lär inte bli mer än så här. Lösa tankar... vet inte ens om det går att få ner i ett andaktskrivande eller om jag ska nöja mig med att tala fritt. Ta det som det kommer...

Tills dess lite bilder, ovan, ur livets soppa.