Det är konstigt att sitta på ett helt annat ställe än er andra och bara ägna livet åt mig själv. Jag inser hur dålig jag är på det i vanliga fall -även om ni kidz kanske tycker att jag är väldigt egoistisk.
Men här sitter jag nu vid ett bord i Valle Marina med ett glatt gäng svenskar. Det har varit en märklig känsla att få vara med andra som liksom jag är prickig. Här är det ingen som frågar... här är det inget konstigt om jag är trött eller har ont. Här är vi bara! Fast jag trodde väl inte att jag skulle bli trött av att inte göra ngt. Eller - tja - göra... solning och gympa efter schema. Fulla dagar med aktivitieter. Här är ca 20 svenskar, 20 finnar och 50 norskar. Bra läkare, bra sköterskor men klart mysko mat (även om lammet idag var gott). Igår i badet portugisisk örlogsman vilket kanske inte är det roligaste.
Jag lever!
Och det är skönt att leva! Mkt av mina tankar och känslor inför framtiden har lossnat. Jag har släppt J även om jag inte känslomässigt är färdig med den relationen. Det tar tid - men jag vet att jag inte kan göra mer även om jag vill. Och så underbara vän S som får mig att skratta och le. Samtidigt alla tankar om vad som är ok. Kan man tillåta sig att bli uppvaktad så snart efter den andre. Klart man kan säger nog många av er... och så får det väl vara - att jag bara tar en stund i taget. Ett litet steg... och under tiden LER jag och LEVER!
Vet inte när jag kan låna dator igen. Tack goa kompis R som lånat ut sin.
Hedvig och Emy jag saknar er - men konstigt nog längtar jag inte hem så mkt för jag vet att detta gör mig gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar