...bortöver kyrkogården.
Det är en kall och grå morgon.
Egentligen hade jag velat krypa tillbaka igen, mer under täcket, ner i sängens omslutande värme.
Just nu ryms bara mitt grubbel.
Det tränger bort varje förnuftig tanke... varje arbets sak...
Fokus i strålkastaren är riktad mot mig.
Mot barnen.
Mot frågan: gör jag rätt...
Gud!
Du som ser mig och mitt inre.
Säg åt stormen att dra förbi.
Ge mig lugnet.
Ge mig styrkan.
1 kommentar:
Du kommer fixa det här. Jag är så glad för din skull att du äntligen får göra op. Du är min hjälte!
Skicka en kommentar