Så är terminen igång...

... och allvarligt talat så vill jag inte!

Emy startade skolan igår (och nu är första "anhöriglappen" skriven). Fick väl ett schema som andra gillade men inte hon/vi. För hur tänker man då man lägger NO först på morgonen och Matte på em? Matten borde ligga före lunch då man har lite brain kvar - tycker iaf jag. Har ett mkt klokt barn som startar dagen med att grötboosta sig. Hoppas att det håller i sig (och att jag hittar en övernaturlig kraft att ta mig upp och serva med detta - för det skulle jag iaf önska att jag kunde fixa varje dag).

Hedvig startar idag och jag ska köra henne till skolan. Jag hoppas så att det ska flyta på bra och att hon iaf överlever sitt schema. Det är tufft att plugga... KRAM o lycka till min skatt.

Stellan började jobba igår och visserligen är det väl skönt att komma igång med rutinerna igen - men nog hade jag önskat fler sena lediga morgnar. Har inte "myst" färdigt på långa vägar och jag är inte människa när han går upp på morgonen. Go´som han är låg morgontidningen på köksbordet när jag kom ner och skulle fixa frukost. TACK ;)

Jag då?
Ja, jag försöker komma igång med ngn form av vardag. Samtal som ska ringas. Middagar som ska lagas. Höst som ska planeras. Böcker/kurslitteratur som ska läsas. Läkarbesök som ska bokas/avbokas. I en strid ström avlöser de varandra... alla vardagens måsten.
Det viktigaste för mig är att ta tag i mig igen. Jag har kopplat av för mycket i sommar och unnat mig för mycket av livets lekamliga goda. INTE BRA! Jag är så missnöjd med mig själv och måste nu ta kontroll över rodret igen. Även om jag faktiskt sluppit yrsel på flera månader så är det inte värt det... Jag måste komma neråt igen och få styrsel på livet. Få ihop vardagen med tider och mat. Lagom dos "gott" och "nyttigt". Målet är att unna mig ett simhallskort så att jag kan börja simma iaf två gånger i veckan. Kanske i samband med att jag ändå kör Hedvig ner till stora vägen. Försöker hitta motivationen till det eftersom jag inte gillar att träna på gym. Håll tummarna att jag hittar den, och hittar en överbliven peng att sponsra det hela med.

Fick en fråga i helgen om jag tvivlade... efter ett samtal om tro och religion... ja - tvivlar gör jag väl stundoms (det är nyttigt för då växer tron). Men tvivlet handlar inte om att jag tvivlar eller ångrar min tro. Nej... snarare ligger mitt tvivel (eller min förtvivlan) på det faktum att så mkt ont gjorts och görs i religionernas namn. Det blir nog höstens grubbel för min del - och det gjorde ju inte det hela bättre att gångna söndagens texter handlade just om att vara goda förvaltare ;). Nyttigt med tankejobb.

Nej, mina vänner, vilka ni nu är. Min livsvisdom för idag blir som alla andra dagar det enklaste och svåraste av allt...

Älska Herren din Gud av hela ditt hjärta

och hela ditt förstånd

och din nästa så som dig själv!

Vad är då Gud?

Enligt Luther är Gud det varpå ditt hjärta fullt förtröstar.

Vem är min nästa?

Alla runt omkring mig oavsett etnicitet, könstillhörighet, religion etc.