Otto, pinnar, äpplen och blåst!

På ett sätt är det fantastiskt när den kommer... hösten alltså...

Jamen jag vet att somliga fortfarande hävdar att det är sommar, men nog känns det som höst när jag tittar ut genom fönstret. På grenarna samlas allt fler gula blad och nu går det inte längre att skylla på torkan. Det blåser i träden och pinnarna faller obärmhärtigt mot grusgångarna i trädgården. Dessa pinnar, tillsammans med ett antal nerfallna äpplen orsakar de mest krumbuktiska utgångar ur mitt hem medelst Topsy i sitt koppel. För om det är ngt denna galna hund gillar så är det just pinnar och äpplen. På tal om Topsy så är hon mäkta skeptisk mot Otto.

Otto bor hemma hos en i grannskapet nära kyrkan. Han håller mestadels till i trädgården på framsidan där han går ömsom fram och ömsom tillbaka. Otto tycks vara helt outtröttlig och han får mig att minst sagt få ångest ;) för i Otto´s familjs trädgård är det oklanderligt grönt och skönt. När Otto är ute och jag går förbi med Topsy händer följande. Vi närmar oss Otto´s gård med viss nyfiken försiktighet. Otto lokaliseras och Topsy intar ställning likt en av Walt Disney´s tecknade bulldogar, ni vet de som ställer sig bredbent på alla fyra med tassarna lite vinklade mot varandra för att på det sättet göra sig större och mer skrämmande. Topsy´s svans hänger som ett J rakt ned - och ni som känner Topsy vet att detta tillhör ovanligheterna för vår galna vovve. Hon brukar i ALLA sammanhang vifta på svansen så till den milda grad att jag ibland funderat på att meddela Fotum eller ngt annat kraftbolag att konstuera ngt som kan omvandla viftandet till ren energi. Hur som... där står vi... Topsy och jag. Jag lungt sägande att "Otto bor där. Han är inte farlig. Han får vara där.". Tospy skeptiskt vädrande efter Otto... tittande... vädrande beredd till attack. När jag sedan sakta drar i kopplet så kommer vi två steg innan Topsy sätter sig och GLOR innan hon börjar om igen - bredbent på sin vakt. Det är ganska spännande att gå förbi Otto´s tomt och det gäller att ha tålamod och inte vara bråttom. Ja, för er som undrar... Otto är "grannens" svarta automatiska lilla självgående gräsklippare ;)

Psoriasisen är inte skoj... förra veckan kom små PPP på händerna och ett utslag under ögat. Varför? Jo, en ---- issue fick min kropp att gå bersärk, och det spelar ingen roll att jag försöker övertala den att det är lugnt. Men men, det är bara att rida ut det hela. Koppla bort tankarna på att ha mascara och kajal på ett tag och smörja smörja smörja. Vaknade i morse och eftersom det gjorde ont redan i natt så blev det bara mjukgörande salva idag på armar, ben, ansikte mm. Nåväl. Någon gång ska väl vara den första att få PPP på händer och få psoriasis i ansiktet. Foten i kläm - jajjemänsan.

Ja, just det... blev ett år äldre igår och jag kan säga att det var en riktig egoboost att få alla gratulationer på FB. Tänk att det finns så många där som bryr sig om mig :) Det känns skönt och jag känner mig rik (förutom ekonomiskt).

Annars är allt igång igen. Vardagen med jobb och skola. Hoppas att allt landar tryggt och säkert och att kraften räcker fram till nästa ledighet. Känns lite motigt- men motgångar har vi väl för att övervinna eller?