Nystart!

Livet har gått vidare!

Ellinor och Stellan

Smygehuk

20 14/8 11

Visst är det märkligt - men på något sätt har det bara glidit in i en skön vardag där jag får all den kärlek och bekräftelse som jag längtat efter. Och jag får ge ömhet och smekning över kinden tillbaka.

Borta är ångesten över att vara onormal i mina behov av kramar, tillåtet är att sitta på soffan däckad av psoriasisartritsmärtan, tillåtet är att ligga nära då jag somnar och vaknar, tillåtet är att gråta över drömmar som varit och inte blev som jag önskat. Tillåtet är att vara rädd inför det stora som ligger framför, livet tillsammans - det nya, ovana. Borta är ågren över djur som är flerpiga i huvudet, tillåtet är att välkomna nya.

Jag är - och får vara - den jag är med mina fel och brister.

Visst återstår där ett stort arbete i mitt beteende ihop med en livskamrat... Jag måste lära mig att slappna av än mer, att tillåta mig bli älskad och att se att jag är inte ofelbar. Insikten måste landa att om inte jag är ofelbar måste ingen annan vara det heller. Arbetet pågår med att släppa lite på min kontroll (give me cred för att jag faktiskt klarat av att inte planera semestern minutiöst utan acceptera förändringar och saker i sista minuten och att jag inte plockat i ordning mina lådor i köket) men det är lång väg kvar och det krävs inte mkt för att få mig totalt utmattad.

Det känns konstigt. men jag läker innifrån genom det jag får utifrån genom en man som bär mig över mina mentala trösklar och som håller om mig när det blåser kallt.