...så är måndagen igång igen. Huset är just tömt på folk (Stellan, Hedvig & Emy är redan ute i vardagen), och jag funderar starkt på att ta en kopp kaffe till. Några painkillers och sedan lägga mig igen och överväga hur denna vecka lämpligast rors i land.
Låter det dystert - nej då - bara den gamla kompisen psoriasis som spökar. Började i onsdags med domningar/sovande armkänsla/ för att i lördags brisera ut i att inte kunna röra armen alls (förmodar psoriasis entesit) och igår låg jag hela dagen och kapitulerade inför faktumet att jag behövde smärtstillande (vilket jag inte gillar). När jag inte lyckas övertala hjärnan att smärtan bara är nervcellerna som luras så har jag ont. I vanliga fall brukar jag kunna släppa ontkänslan ganska omgående. Men men... värst vad jag klagar... ;) Är så känslig för störningar. Men det är svårt att inte bli engagerad, exalterad, glad, ledsen, arg, irriterad, stressad o.dyl. Slätstrukenhet i humöret är inte min starka sida, fast jag vet att alla känsloyttringar påverkar psoriasisen negativt. Så kanske är det inte så konstigt att jag fick ont när jag väl slappnade av, för förra veckan var en tokvecka för mig. Visserligen hyfsad start... men onsdagens heldag och torsdagens resa tur & retur till Stockholm tog på kraften. I fredags dammsugning och början till undanplockning av julen. Barnvakt på kvällen... och lördagen julborttagande och långpromenad (fint underbart väder så Stellan och jag tog Kampavallrundan).
Och blickar jag fram på denna veckan så är det än mer att göra. Idag borde jag vara ledig (fast jag har saker som jag behöver göra) för sedan är det jobb tis - sön. Det är därför jag behöver ta en stark funderare på hur jag ror veckan i land utan att köra slut på mig själv. Lägga upp någon sorts strategi för att hitta EG-tid.
Vikten är inte ok just nu... är definitivt inte nöjd med mig... och det i sig påverkar också psoriasisen. Så där behövs också läggas lite tanke-pepping för att ta tag i mig igen. En stor del är att hitta tillbaka till regelbundenheten i ät tiderna. Fungerade mkt bättre på förra arbetsplatsen, men här får jag inte till det och därför blir det slarv och slarv innebär att vikten blir lidande. Som jag sagt så många gånger innan: GBP operation är endast ett hjälpmedel, jobbet gör du själv. Och det jobbet har blivit lidande när jag inte riktigt fått vardagen att fungera. Så ytterligare en stark orsak att ta en rejäl titt i alman och boka in även mattiderna. Svårigheten är ju för mig att jag jobbar/har aktiviteter/ på tider när kroppen vill ha mat. Blir att köra en tuffare omställningsperiod antar jag för att hitta tillbaka och kanske få kroppen att reagera positivt på andra tider.
Dessemellan har jag fortfarande oläst kurslitteratur att ta tag i - och beställa biljetterna till Uppsala. (Det blir nog att göra en att göra- lista...
En väninna frågade var jag hittade avkoppling och glädje just nu - om jag hade något att se fram emot. Deppigt värre svarade jag -nej-. Fick då frågan om vad jag skulle känna för att göra för att hitta det, utan begränsning bara låta fantasin flöda... och då kom det upp till ytan. Något som jag skulle behöva och som skulle få mig att se framåt med glädje det är (omöjligt att genomföra) fem veckors semester i värmen med sol och bad. Inser nu hur värdefulla mina veckor på GranCanaria var. Tänk om jag kunde få en ny remiss... iaf till nästa år...
Det är nyttigt att drömma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar