...det kan nog bara sägas att det känns konstigt.
Bra - men konstigt. O visst bär jag inom mig både tillförsikt och oro. Oro över att andra ska döma mig och se ner på mig för att jag flyttar efter så kort tid. Men uppbrott kan också vara av godo, och det är inte alltid som livet har en tajming som passar allas tycke.
Det är också konstigt att idag ta fram den första kartongen o börja ta ut ur lådorna på kontoret. Det blir liksom mer "dax" för flytt och jag inser med fasa att jag ska flytta om bara några veckor. Som det ser ut nu så går lasset den 12juli. Emy är jättearg på mig för att jag gör detta... men vad har jag för val när det nu är mitt i semestermånaden som flytten ska ske. Och jag vill komma på plats - få lite tid att komma på plats - komma till ro.
Just nu är det iaf jätteskönt att bara få vara med konfisarna. Det ger en möjlighet att få tillbaka lite kraft och till helgen är det dags för läger vilket gör att jag bara kan vara i varandet.
Idag talade vi om att vara JAG och jag erkände att det är något som är mkt lättare att tala om än att göra själv. Det är svårt att vara rädd om sig själv och ta till vara på sig själv... och det är ngt som jag varje dag får träna på och förhoppningsvis bli bättre på.
Amor vincit omnia!
1 kommentar:
Sträck på ryggen och var stolt över den du är och de val du gör. Du måste väl tänka på dig själv någongång. Du själv är viktig, mår inte du bra, så mår inte de andra i din omgivning det heller.
Jag är glad för din skull att du fått jobbet och jag hoppas att det blir lite ro på tingena för dig. Det är du absolut värd.'
Många kramar till dig.
Skicka en kommentar