Hat!

Ja, ibland använder jag ord som hat...

Det är inte lätt att begripa alla dessa regler som gäller när man ska flytta och har ett barn som ska börja gymnasieskolan. När jag sökte jobbet så kollade jag direkt med skolan. Fick då tre alternativ.
1. Skriva mig före den 25juni och låta henne söka som alla andra.
Resultat: Detta går inte för jag bor inte där än. Dessutom hade de XX i antagningspoäng och det skulle inte fungera då H har X i poäng.

2. Skriva mig den 1augusti och se om det fanns platser över.
Resultat: Går inte då utbildningen är full och det är 30 i reserv.

3. "Ljuga" och vara skriven här tills hon börjat skolan här och sedan skulle de vara skyldiga att ge henne en plats. Låter bra tänkte jag... tills jag idag får veta att "skyldig ge henne en plats" inte avsåg det gymnsium i Skövde som jag talat med. Att bereda henne en plats innebär att de kan ge henne en plats i en annan kommun som de har samarbetsavtal med.
Resultat: Ringer upp H och frågar om Skara eller Mariestad är ett alternativ. Hon blir förtvivlad eftersom de "lovat" och jag "lovat" Västerhöjdsgymnasiet i Skövde. Men hur skulle jag veta efter mailkontakt och ett samtal - där inget nämnts om detta - att detta är deras system o regler.

Så nu är jag på + - 0 igen och mår skit över detta.

Så reslutatet blir att jag får skriva oss där nu, för ljuga om folkbokföringsort existerar inte (det gick inte bara att skriva H här vilket de förespeglat mig). Det finns 13 platser i Skara och 14 i Mariestad... o Mariestad är väl bäst bussar som jag ser det. Men motivera H till att det är lika bra. Samtidigt vet jag att hon vill bo i Lund men där krävs XXXpoäng och eftersom hon inte får vara skriven hos annan än vårdnadshavaren så fungerar det inte att skriva henne där.

Moment 22 och jag känner det som att jag klyvs på mitten.


Men i allt så finns ljusglimtar. Fick rolig tänkvärd present av arbetskamraterna (vattenkanna, hink, kultivator, sekatör, spade, bok, ljus, falska prästkrageblommor och bondbönor + en vattenspruta). Nu på kvällen fika med Sven-Olof och Kerstin. Fick en åsna av S-O, en som Eva Spångberg gjort.

Konstigt att vara på väg...

...det kan nog bara sägas att det känns konstigt.

Bra - men konstigt. O visst bär jag inom mig både tillförsikt och oro. Oro över att andra ska döma mig och se ner på mig för att jag flyttar efter så kort tid. Men uppbrott kan också vara av godo, och det är inte alltid som livet har en tajming som passar allas tycke.

Det är också konstigt att idag ta fram den första kartongen o börja ta ut ur lådorna på kontoret. Det blir liksom mer "dax" för flytt och jag inser med fasa att jag ska flytta om bara några veckor. Som det ser ut nu så går lasset den 12juli. Emy är jättearg på mig för att jag gör detta... men vad har jag för val när det nu är mitt i semestermånaden som flytten ska ske. Och jag vill komma på plats - få lite tid att komma på plats - komma till ro.

Just nu är det iaf jätteskönt att bara få vara med konfisarna. Det ger en möjlighet att få tillbaka lite kraft och till helgen är det dags för läger vilket gör att jag bara kan vara i varandet.

Idag talade vi om att vara JAG och jag erkände att det är något som är mkt lättare att tala om än att göra själv. Det är svårt att vara rädd om sig själv och ta till vara på sig själv... och det är ngt som jag varje dag får träna på och förhoppningsvis bli bättre på.

Amor vincit omnia!

In i det nya...

...så kom det efterlängtade beskedet...

Efterlängtat för att det är jobbigt att gå och vänta. Samtidigt väckte det både sorg och glädje. Glädje över möjligheten att skapa en ny familjebildning. Kunna få ihop ett yrkesliv, föräldraliv och kärleksliv...vilket jag hoppas ska bli resultatet.
Sorg över att lämna alla goda människor som jag kommer att sakna så mycket, de som jag fäst mig vid och som burit mig i tankar och böner. Men uppbrott är också positivt för förändring - och ett avsked för här och nu kan ge en ny framtid med nya möten och möjligheter.

Rädsla inför det nya - JA den har jag...- hur vet man om man gör det rätta valet?

Samtidigt en enorm tillförsikt över att detta är att leva. Att våga kasta sig ut för att se om det finns en framtid. Att chansa... att ta steget. För om jag inte gör det så känns det som om jag kommer att dö en smula på insidan. Och ändå är kluvenheten stor - för barnen vill egentligen inte. Men de har inget val. Och det är hemskt att vara vuxen och ta beslut som man inte vet om det kommer att bli bra eller inte. Att inte bara riskera ens eget utan även sina barns. Och samtidigt så inser jag att de inte kommer flytta när de blir stora... precis som min mamma inte möblerar om... men det kommer kanske i nästa led.

Osammanhängande?

Ja, precis som jag känner mig.


Så om ett par veckor (så där 5-6veckor) kommer jag titta ut från prästgårdsfönstret igen. Från en annan prästgård, ett annat fönster.

Nationaldag...

...och fullt med jobb...

Nu är jag riktigt trött. Flera helger med både lördag/söndagtjänstgöring har satt sina spår - och idag drog vi igång sommartiden. Gtj 9.30 och HM 11.00. Ingen optimal tid för min mage. Tja, hela denna veckan har varit dålig ur magsynpunkt. Har nu mega ont!

Dålig matdag:
*Morgonen två knäcke med bregott o en kopp välling o ett äpple i bilen (lite kvarbliven vitamindricka)
*Mellan gtj hann jag ta en WASAfärdigknäcke, lite vatten o ett äpple.
*Lunch två knäcke med bregott o mjukost o en kopp kaffe.
*Sorgesamtal kaffe och en lingongrova med ost, sallad och gurka
*Vatten i bilen hem
*Köttfärsröra o glutenfria pastaskruvar till middag (här börjar magen slå bak ut på allvar)
...funderar nu på lite långfil (för den sockerfria rulltårtan ser god ut men jag vågar inte)... kanske en skorpa. Ialla fall lite te!

Nu är det lite mindre i en dag ialla fall. Visst måste skolavslutningstalen skrivas och begravningstals göras... men ikväll ska det vilas, och datorn ska stängas av. Lugn o ro för ögon och händer... ;)

Annars snurrar tankarna runt i huvudet men det kommer att klarna i veckan som kommer. Tack och lov - efterlängtat!

Hur?

Hur kommer det att bli?

Varit o kollat på prästgården. Den ligger på landet o ganska avsides, men den kan ge möjlighet till ett liv. 1½km till närmsta kyrkan. Frivilligkrafter. Grönområden. Natur. Badkar. Massor positivt - det negativa att se att barnen egentligen inte vill. Men jag måste hitta ett sätt att få mitt livspussel att gå ihop. Och nästa vecka får jag veta. Jag hoppas o väntar o längtar efter svar.