Nyttigt med längtan...

...ja det är iaf det jag brukar säga till barnen.
Att det är nyttigt att ibland få sakna och längta efter något eller någon.

Den här veckan har varit full men längtan för min del. Det blir märkbart när avståndet är stort och tiden knapp. Nu när andra är lediga o firar helg - ja då jobbar ju givetvis jag... o det känns tungt när jag vet att tiden att träffas inte finns fast viljan finns...

Så...

...det är nyttigt att längta.

Humörsvängningar...

En uppdatering från de senaste humörsvängningarna...

Glädje:
Nr1: Kyrkomötet beslöt att äktenskapet, liksom staten redan sagt sitt om, inom kyrkan ska vara könsneutral och att vi ska behålla vigselrätten.
Nr2: Vågen står på -59,7kg
Nr3: Jag har en speciell vän att hålla i handen.

Sorg:
Nr1: Att många bär så mkt fördomar mot HBTpersoner. Jag viger inte den sexuella handlingen, varför ska alltid den fram när det rör HBT-personer? Ingen frågar var heteros gör i sängkammaren -tro mig det kan vara långt värre... Jag sammanviger två människor som vill leva sina liv tillsammans, jag välsignar och lyfter fram kärleken. Och tack och lov är Gud kärlek!
Nr2: Att avstånden är för långa för daglig kontakt.

Irritation:
Över att människor ringer hem o okvädar min ståndpunkt i homodebatten. Jag accepterar att andra har avvikande åsikter - men jag har svårt att acceptera när man slänger bibelord i ansiktet på mig... sila mygg o svälja kameler... Då ska vi inte ha kvinnliga lärare, läkare, professorer eller för övrigt kvinnan ska stå vid hemmets härd, föda sina barn och lyda sin make i allt. Och sexualiteten ska tydligen bara finnas för fortplantningens skull (om jag begriper argumentationen rätt), vilket jag INTE håller med om.

Stress:
Nr1: Att inte riktigt ha grepp om min nya arbetssituation...
Nr2: Att ha påbörjat psoriasisbehandling igen.
Nr3: Att vilja mer än vad tiden räcker till för.

Nyfikenhet:
Vad framtiden bär med sig i sitt sköte.

Frustration:
Över att ekonomin aldrig tycks ligga på + utan alltid på marginalen.

Historiskt beslut!

Idag kom det... beslutet om samkönade äktenskap inom Svenska Kyrkan.

Kyrkomötet sa ja till att öppna äktenskapet för par av samma kön samt till att behålla vigselrätten. 176 ledamöter röstade ja. 62 ledamöter röstade nej. 11 ledamöter avstod.

Med glädje tar jag emot beslutet att jag kommer ha rätt att viga så väl homo- som heterosexuella par.

Från och med den 1 november gäller detta!

En glädjens dag!

Hemma

Gick hem från jobbet igår.
Hängig.
Kan väl inte säga att det är direkt feber - men magont, trötthet, snorig o fryser o är varm om vart annat.

Solen skiner o egentligen borde jag fått vara ute. men jag kryper ner igen o kurerar mig. Jobbar hela lördagen... så vilan behövs.

Varför just måndagar?

Just nu är jag inte alls överens med måndagarna i mitt liv. Detta som borde vara den bästa dagen - min lediga dag - blir så jobbig.
Åter en hemresa till Falköping för vännen... och jag känner hur det knyter sig i magen.

Senaste veckan tuff.
Värk i axeln... förkylningen som ligger där o inte bryter ut... snorig och hängig.

Men igår...
Kvällsgtj (mässan) en av mina "gamla" församlingsbor... och jag blir så glad!
Saknar den församlingen så mkt. Men det var ett vikariat och det fanns andra saker som inte var fullt så bra. Men ungdomarna, den gtj firande församlingen. Jag blir så glad när de kommer... o samtidigt gör det lite ont i hjärtat.

Vågen... - 59,7kg (visserligen upp o ner nästan dagligen - men går efter lägsta noteringen). Nej, jag har inte fått in den mentala bilden av mig själv. Känner mig allt som oftast fetare än fetast o fulare än fulast.

Hatar måndagar!

...och hatar avståndet till Falköping.

Känner förkylningen komma. Rinnande näsa - trötta ögonlock. Värkande axlar o te-sug.
Tänk om jag ska tillåta mig att vara förkyld för en gångs skull - eller ska jag döva ner allt igen med berocca o echinaguard?

Därom tvistar de lärde...

Love U All out there!

"JANTE" eller ta åt sig eller äras den som äras bör...?!

Denna veckan far många tankar genom huvudet.

-57kg
Ofattbart! Har gått ner en hel människa! En av mina jobbarkompisar väger nämligen 57kg. Sanslöst... Men samtidigt lite irriterande när folk tror att det är endast tack vare operationen. Jobbet gör jag själv, medvetet väljer jag bort onödiga saker i min kost. Ja, fokus ligger fortfarande på kosten eftersom jag är dålig på motionsbiten. Hoppas kunna gå ner lite till även om läkarna tror att jag är "färdig". Skulle vilja tio till...
Ska försöka ta lite nya bilder snart o få ut här...

I måndags var jag hos Previa. Dåligt blodtryck - men kollen i onsdags på Vårdcentralen var bättre. Men jag inser att motion och meditation vore ngt att prioritera. Har lite lätt just nu att stressa och göra allt samtidigt. Idag återstår dammsugning, tvätt o annat - får se vad jag tyar med. Annars går jag denna kommande vecka under devisen -Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete-

Veckan har också bjudit på mkt längtan. Och jag inser att jag egentligen skulle vilja vara ngn helt annan stans - eller rättare sagt att ngn helt annan kunde vara ngn helt annan stans. Men... men... Lever även efter devisen -Kommer tid kommer råd-

Har haft en underbar familjegtj idag. Även om jag var trött som sjuttiofem (åkte tidigt i morse från Falköping för att hinna)... Lyckades glömma pålysningar o bön för döpta och vigda (hade inga tacksägelser)... Man kan inte minnas allt jämt ;)
Efteråt fick jag mkt positiva reaktioner från föräldrarna. Och då kommer det in, ska jag ta åt mig eller ska jag sända vidare äran till Gud... eller fungerar det så att vi (Gud och jag) i detta fall kan dela på "äran"? Jag hoppas det senare... för det är allt gott att få höra o ta åt sig att man gjort ett bra jobb.

Bless U all inför veckan som kommer!