Nåååå... har tanten äntligen hittat tillbaka till datorn. Tja, tillfälligt ;)
Den enorma uppgivenheten och ord-intryckströttheten är totalt förlamande. Tänk er att ena stunden kunna somna sittande var som helst för att i nästa stund ha hyperstress inom sig själv och inte kunna koppla av alls. Tänk er att vakna på morgonen och inse att det skönaste dagen kan erbjuda är en total tystnad, en mjuk säng och lagom med värme. Har snart gått på ½fart i över en månad. Stressen är inte borta - no way - men stundoms känner jag att: mmmm det kommer att vända. Kanske framför allt för att jag fått tid att gå på mina behandlingar (idag 2,10 joule). 16ggr har jag varit in på KSS i min lilla box (lampa 3- ska se om jag kan få in en bild ngn gång på den). Hur som... jag tar mig i kragen och försöker se framåt en dag i taget. Ska till läkaren idag och då får jag förmodligen mina provsvar samt att vi får tala om blodtrycket som inte vill... (eller, jo, det vill för mkt).
Veckan som har gått har i media präglats av barndop. Lilla Estelle bars fram till dopet av sina stolta föräldrar. All välsignelse åt henne och familjen - men -
jag är uppriktigt sagt TRÖTT på mediahysterin. Två stolta föräldrar, en underbart vacker mamma, kärlek och förhoppningar och ett litet sött flickebarn. JAMENHALLÅELLER!
De flesta föräldrar strålar i glädje över sina nyfödda. De flesta kvinnor är oerhört vackra då de får barn (det ingår liksom i paketet... den där extra strålglansen) och alla (ja jag påstår ALLA) bär på drömmar och förhoppningar inför vad livet ska erbjuda deras barn. Men långt ifrån alla barn har så många som kommer och hyllar, långt ifrån så många barn får så mkt paket och långt ifrån så många barn och föräldrar vet ifrån första stund att de inte kommer hamna i situationen att välja mellan blöjor eller mjölk. Nej... jag ger verkligen upp! Lyckönskan till kungahuset och dess nya medlem - men ner med överdrivet mediauppbåd och överdrivna gåvor (ge dem till ngt närliggande barnsjukhus istället och behåll en tiondel själv). Ja, jag vet att kungahuset gör mkt för barnsjukhus och så - men jag måste få ur mig min frustration.
Nästa diss är eurovisionsslagerspektaklet - ja - jag vet att jag nu kommer att reta gallfeber på en hel nation om nu alla väljer att läsa just mitt inlägg. Jag kan inte rå för att jag inte tycker att det är något speciellt. Likaså här tycker jag att pengarna kunde spenderats på något mer långvarigt och bestående. Det är inget nytt att jag inte gillar spektakelfestivalerna och värre blev det sedan det skulle vara x-antal deltävlingar, andra chans, final och sedan internationell semifinalsomgång innan finalen. Jag har även här gett upp. Och visst var det väl fint och pråligt - men på den inhemska befolkningens bekostnad. Ja, det kommer att betinga lite mer turism under några år... men i långa loppet?
Givetvis gjorde Lorene (förlåt stavningen) en bra insats. Hon har enormt fin röst - men jag... JAG gillar inte låten. Och jag måste väl ha rätt att inte gilla den precis som andra gillar den. Eller hur. Där fanns andra bidrag som fick mig mer glad (säger bara Come on and dance). Jag gillade inte "Tusen och en natt" heller... drog på smilbanden åt Herrey och impades av Carolas unga med starka röst. Men... nää... sedan ABBA har jag nog inte gillat låtar från Sverige som vunnit vidare värst (däremot Johnny Logans bidrag). Nå ja... nu har jag fått ur mig det.
Pingsten då - ja den har jag njutit av i värme. All bidragande solning är av godo (i lagom dos) och sola i skuggan ger också näring åt kropp och själ. Och på mors dag... en fin mugg - en vimpel - fisklunch vid SPIKEN och lite sightseen även om jag och Emy inte är så turistiga av oss (har jag närt en kommunist vid min barm - skämt å sido - vi har liknande åsikter om ovan nämnda fenomen, if I got you correct baby, även om hon/du gillade Euforia).
Men idag är det en annan dag - och egentligen är det den dag som är början på resten av mitt liv. Det ni! Det går inte av för hackor. Läser Zahiren av Cohelio - svårt att koncentrera mig på läsning... men jag måste stimulera hjärnan för annars är jag rädd att den aldrig blir som vanligt igen...
over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar