Fredag morgon.
Stellan körde Emy och Johanna till skolan och sitter nu själv på tåget. Jag körde ner Hedvig till 26:an och sitter nu vid köksbordet med en kopp pulverkaffe. Borde vara mer seriös i frukosttankarna - men det är som om kraften till duktighet just nu ligger 3m under jordytan. En envis förkylning som varat i snart tre veckor tar både på ork, kropp och humör. Den ständiga känslan av otillräcklighet har smugit sig jättenära igen, och jag är aldrig nöjd med det jag presterar (fast jag borde vara supernöjd - för jag gör nog ett ganska bra jobb iaf).
Avskyr jultiden!
Det är så många minnen och tankar som kommer upp igen både från barndom men även från senare år (ja, mamma, du vet vad jag känner). Saknar enen i köket, där fanns tryggheten. All tok-hysteri och kommersiellt trams. Samtidigt som jag, likt många, drömmer om det välstädade Madickenhemmet. Det där fina harmoniska hemmet med juldekorationer och en välartad moder sittande vid pianot på morgonen sjungande när far i huset hämtar ner sina välstrukna döttrar. Men fatta någon gång! Madickens mamma hade Alva som piga... hon gjorde inte många knop själv av allt julstök. Att fluffa till en rosett och ge mat åt behövande skulle jag också fixa om någon annan tog hand om resten (tänker jag bittert när jag ser röran i tvättrummet från min plats vid köksbordet).
Att sköta om det viktigaste!
Det är det som allt handlar om - att finnas och vara närvarande (och julkorten som måste postas)... det är så mycket lättare att predika om det. Att få andra att värna sitt eget värde. För hur värnar jag mitt eget när jag inte är nöjd med mig (?!) och inte anser att även jag behöver det... är VÄRD det... Splittrat kaos och en kluvenhet inför det lilla Jesusbarnets leende från krubban.
Fredag morgon...
om ett par timmar begravning. Sedan MÅSTE predikan och gudstjänst förberedas inför söndagen... sedan måste jag se över konfa/föräldraträffen imorgon (dra ner ambitionen på pyssel eftersom jag nog är ensam där - kanske får räcka med samtal och korvfika)... sedan blomutdelning på äldreboendet... sedan söndagsgtj... sedan måste luciatalet ordnas... så lucia (men tack och lov inget mer inbokat den dagen)... fixa BAS-fikat och en dagordning, BAS, föredrag, mässa... SEDAN FREDAG IGEN och då är jag ledig LEDIG LEDIG LEDIG! Jag kommer vara LEDIG fredag - måndag nästa vecka. Fyra dagar! Jag längtar!
...kanske jag då kan kurera min förkylning, städa mitt hem och fixa jul även i prästgården... kanske jag då kan få lite självinsikt och unna mig det där extra av slapptid, bokläsning och kanske lite bakning. För nog är det trist när jag inte hinner sköta om det viktigaste!
1 kommentar:
Att läsa om dig är nästan som att läsa om mig själv. Varför kan vi aldrig få känna oss tillräckliga och varför ska stundom tvivlet smyga sig på när entusiasmen och förmågorna stundom sprudlar? Det är som att det är en djävul som sitter där på axeln och vill hålla entusiasmen tillbaka och ibland vinner "den". Men jag försöker borsta bort tvivlet och lita på min egna kraft, den som Gud ingjuter i mig. Han har ju trots allt skapat mig med infall lika häftiga som en gris blinkar. Jag ska nog vara som jag är, det är unikt att vara JAG..
DU är unik och speciell, ta en sak i sänder. Allt, har sin tid! Det är ett bra uttryck som det ligger mycket bakom tycker jag. Kärleken är störst och måste gå först, att acceptera sig själv för att man bara är en människa och ingen superhero, eller Gud..
Kram på dig från Giseluttan
Skicka en kommentar