...och det är hundra år sedan det hände sist ;)
Världen överlevde då och den lär med all sannolikhet överleva även idag.
Idag är dagen av tacksamhetstänkande!
Sitter med dagens andra kaffe vid köksbordet. Kurerar en begynnade förkylning och ska se om huvudvärken släpper. Har massa borden innan det är dags för konfaläger -men ärligt- jag är TRÖTT så det får nog räcka med att ta en tur till Perssons och ladda med lite fil, mjölk och ost. Nästa vecka KH utbildning del två i Uppsala och det känns som om det kommer bli en semester att vara iväg, även om jag INTE läst böckerna för jag har inte haft tid.
Tid är bristvara för tillfället! Vet inte var och vad jag gör fel... men jag får inte ihop det. Visserligen är det mer regel än undantag att konfalägerveckan hamnar på dryga 60h... men när ska jag ta ut dem? De timmarna ska ju inte ersätta mina e-dagar. Ja, ja... det ger sig.
Har iaf underbara församlingsbor som bjuder på skratt och av sig själva! Igår en helt otrolig dag med livets alla skeden. Först föräldrabarngrupp (tack att jag fick låna lilla V och ha i knäet och boosta livsenergi), sedan begravning (tack för förtroendet att ha den och för den heliga ro som finns i avskedets stund), sedan juniorerna på klubb Fisken (tack för era samtal och att ni accepterar en "gammal prästtant" som dyker upp) och sedan ett av mina sockenråd (tack för att ni står ut med mig och för att ni tar hand om mig och omsluter mig med godhet). Tack också till mitt fantastiska arbetslag (det lilla som jag jobbar närmst med, för det andra ser jag mer sällan). Tack U & U, C, T, A, A!
Tack också till mammas Tommy som finns där & mamma. Deras Abbe finns inte mer... :(
Mina vänner: M som dyker upp på soffan med jämna mellanrum. E som finns kvar. M, C, Å och alla ni andra! Tack för att ni backar, lyfter, peppar och FINNS!
Men kanske mest tack till mina underbara barn som står ut med att laga mat och vara utan mamma flera dagar i rad... ja, jag vet att ni vill att det är annorlunda men ni gör det bästa för mig för att det ändå ska fungera! Och tack till Stellan i vars famn jag får ramla ihop på kvällen...
Utan er tre hade ingen tvätt eller disk blivit gjord denna vecka!
Tack till O med familj. Det var en lisa att vara hos L förra veckan och få tova och prata kreativitet. Jag behöver skapa med mina händer igen... då lever jag!
Nu hoppas jag att Emys förkylning går över och att Hedvigs "husmus" försvinner från rummet, att konfalägret blir great och att jag får orken och tiden att läsa lite i natt.
KRAM!
2 kommentarer:
Drömmen om just 11 barn är en barndomsdröm - än så länge är det just en dröm ;) Jag vill ha många barn, men tar en dag i taget. Kanske stannar vi efter denna, kanske skaffar vi 1-2 till, kanske får jag mina 11... det är något som tiden får utvisa tillsammans med tid, ork och ekonomi ;)
Trotsåldern är ingen rolig tid, men den funkar - man vet ju att det tar slut tids nog. Åtminstone med pojkar - flickor säger dom är i trots hela tiden, jag vet inte, haha - jag var nog det kan jag tro ;)
Jag och Conny får tid till varandra på kvällarna då barnen somnat. Då sitter vi mest o bara njuter av lugnet som faller över huset, låter kanske lite dramatiskt men du förstår nog ;) Fyra killar i sitt essä kan bli lite livat ibland :D
Kram Annika
http://nilssonpettersson.blogg.se (kontot i google stämmer inte riktigt med min bloggadress)
Hej, kan du schicka din mail-adress, jag har en "telia" adress och din adress pa "svenskakyrkan", men du svara inte. Hälsningar Barbara (fran österrike)
Skicka en kommentar