Bokslut... tid av förundran

Tänk...

...när jag tittar i backspegeln på året som gått så ser jag hur mycket jag har förändrats som människa. På gott och ont.



Visst är den yttre förändringen den största - det konstiga är bara att mitt huvud inte håller med om att jag har gått ner i vikt. Känner mig fetare än fetast och fulare än fulast. Hudflikarna som hänger gör att jag känner mig bläig. Samtidigt så orkar jag mer rent rörelsemässigt och konditionsmässigt... och det är en enorm glädje. I allt också en sorg att jag inte fick denna operation tidigare så att jag kunde varit mer mamma till mina barn. Orkat mer, lekt mer o allt sådant som jag egentligen har velat göra men inte förmått. Rädslan att gå upp i vikt finns där hela tiden och motionsbiten är den stora saken som jag inte löst. Jag hinner inte gå på gym, hoppas kanske finna tid till att simma igen - men vet inte hur jag ska få till det med pendling till jobbet o att arbeta o att sköta hem o barn. SUCK it SUCK´s.



I backspegeln ser jag också att året farit fram ovarsamt med mig. Jobb-bytet, alla begravningar på det privata planet, 40årsdag och funderingar över vad livet ska bära med sig.



Samtidigt så kan jag se att det nya jobbet har gett mig en härlig församling. Under julhelgens alla gtj så har jag fått så mkt positiv feedback på mitt jobb - så mkt att jag ibland funderar på om det är mig som de talar om. Har fått ha alla "de stora" gtj o sist var det 301pers där. Härligt o mäktigt. Samtidigt så är jag lite "predikotrött" o får fortfarande inte tiden att gå ihop. Vet inte om det är min planering som är dålig eller om det är så att jag inte har koll på rutinerna än.



På relationsfronten så tar det också tid och ork - på gott och ont. Det märks att man inte är 20år längre. Och att få ihop två liv, barn och avstånd... ja... det är inte lätt.



Men på det hela taget. År 2009 har varit förändringarnas år. Jag är på ett sätt samma Ellinor, men ändå inte... det är som om jag mognat, blivit mer cynisk, mer allvarlig... och ändå. För den som tar sig tiden så ser man att det är jag... JAG... som står här.

God Jul!

-62.5kg

Det är inte klokt! Fattar inte att jag gått ned så mkt och att det är jag som syns där i spegeln när jag ser på mig själv. Fast jag lider över den lösa huden som är kvar. Kroppen ser inte ut som jag vill, men den fungerar och det är det som jag ska vara glad över.

Julstöket är nästan över. Gröten är just kokt så det blir nog lite gröt o skorpor om en stund. Åt ½ lussebulle på jobbet igår och det gick ganska bra - men mer - nej... finns inget sug o inget behov av det.

Jobbigt att inte kunna komma hem till släkten i helgen. Vill så gärna vara i Skåne hos de mina. Skåne är hemma... och jag känner att jag saknar allt där nere. Vänner, släkt o miljön.

Jobbar i helgen. Både bra o roligt men samtidigt lite surt för barnen som blir sittandes hemmavid utan mig... men, en dag i taget...

Så nu önskar jag er alla en god och välsignad julhelg. God mat och goda samtal. Det behöver vi alla i denna mörka och kalla värld. Om vi visar kärlek till vår nästa kan vi förvandla världen som vi lever i.

Snart är det jul...

...dagarna måste gå fortare ju äldre man blir. Slår vad om att någon är där o tar väck några timmar på varje dygn bara för att retas med en. SUCK...

Nu är det måndag igen, visserligen ledig... men idag ska det köras till Borås o hörselkontroll/öronkoll och tandläkarbesök med Emy. Sedan ska julmaten handlas (idag är sista dagen för i morgon jobbar jag o på onsdag måste den tillagas). Har egentligen inte alls lust att stå i affärsköer, men det är nog inte mycket annat att be för. Så maten idag ska bli spännande att se hur jag löser.

Darling har åkt hem o det gör mig galen. Vet inte när han dyker inom nästa gång. Vi får väl se om det blir ngn date i julhelgen (jag menar... jag jobbar). Tänk om det varit lite närmre till honom rent geografikst eller om han fått jobb här (eller är det så att jag ska söka mig närmre honom)...

Många frågor som ska bearbetas.

God Jul alla där ute...

Dopdag!

Pappas namnsdag och min dopdag... för 40år sedan bars jag fram till dopet i St. Pauli kyrka i Malmö. Ja, jag vet att det inte är många som firar sin dopdag - men för mig är det speciellt. Tänk att veta att Gud på ett speciellt sätt knöt samma sig med mig den där dagen. Allt vad dopet står för och innebär. Glädje, hopp och framtidstro - ett löfte om livet efter detta.

Ledig måndag är det också. Så många borden - får se vad jag orkar o hinner med. Först av allt har jag lovat att köra Emy till skolan.

Vikten -60.5 - -61.5 den står o slår på ett kilo när... Kul! Ny kropp men dyrt... för jag behöver ny underkläder!

Det goda jag vill - det gör jag inte... eller

...jo, det gör jag.
Men ibland blir inte saker som jag tänker mig. Ibland räcker inte tiden och orken till. Så känns det iaf just nu. Jag orkar inte så mycket som jag skulle vilja. Sitter nu o ska snart ner i duschen (där det borde städas) och igår när jag var ledig så somnade jag på dagen... så inget av alla "borden" blev gjort.

Julen står för dörren o julstädat är det inte. Men som jag sagt tidigare: Kunde han födas i ett smutsigt stall o sova på halmen - ja då ska han väl lyckas komma även till mig.