tisdag 31 mars 2009


Stop all the clocks, cut off the telephone,
prevent the dog from barking with a juicy bone.
Silence the pianos and with muffled drum.
Bring out the coffin, let the mourners come.
Let aeroplanes circle moaning overhead.
Scribbling on the sky the message He is Dead,
put crépe bows round the white necks of the public doves,
let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,
my working week and my Sunday rest,
my noon, my midnight, my talk, my song,
I thought that love would last forever: 'I was wrong'
The stars are not wanted now,
put out every one;
pack up the moon and dismantle the sun;
pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.

by Wystan Hugh Auden, 1907-1973
Johan finns inte bland oss längre...

http://blogg.passagen.se/ailises_/


2 kommentarer:

helene sa...

Åh, jag känner med dej. Sorg är stort och ofattbart. Vilken vacker dikt du har skrivit.
Värmande kramar! /H

Jaana sa...

I det outhärdliga
det obegripliga
var mig nära.

som en skadad fågel
lyft mig till dig
göm mig hos dig.

Innanför tidens kaos
slår mitt hjärta
intill ditt.

Min enda uppgift nu:
att uthärda, överleva
Att invänta gryningen

Stor Kram och Guds välsignelse till dig