Stop all the clocks, cut off the telephone,

prevent the dog from barking with a juicy bone.

Silence the pianos and with muffled drum.

Bring out the coffin, let the mourners come.
Let aeroplanes circle moaning overhead.

Scribbling on the sky the message He is Dead,

put crépe bows round the white necks of the public doves,

let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,

my working week and my Sunday rest,

my noon, my midnight, my talk, my song,

I thought that love would last forever: 'I was wrong'
The stars are not wanted now,

put out every one;

pack up the moon and dismantle the sun;

pour away the ocean and sweep up the wood.

For nothing now can ever come to any good.

by Wystan Hugh Auden, 1907-1973

Johan finns inte bland oss längre...

http://blogg.passagen.se/ailises_/

Blandade tankar från veckan som gått...

Det har varit en intensiv vecka som gått till ända... och idag påbörjas en ny.
Förra veckan innehöll jobb och hustitt, praktiskt arbete och mycket tankar.

Lund besök:
På fredagen begav EmL (fd EmC) oss till Lund för att besöka C, J & V. Jag hämtade upp EmL efter en begravning och vi puttrade iväg. Stannade på Center Syd där vi shoppade. EmL "tvingade" mig till diverse klädprovningar och jag kom faktiskt ut med en klänning och en tjockare blus. Vi åt en vedervärdig sallad så jag kan inte rekommendera salladscaféet där... vatten och lite smaklöst bulgur, minimalt med grönsaker och knappt ½kycklingfilé. Sedan for vi till hotellet som var det skitigaste jag någonsin sett... så äckligt att det inte gick att bo där. Vi tvingades ta vår tillflykt till Ibis istället och vi bokade om så att lördagnatten skulle bli inne i stan. Efter flykten till Ibis for vi till C, där vi satt och pratade i flera timmar. V sov när vi kom... Jag drack en knapp deciliter vin som C hade kvar... vi delade på det sista så att säga... Vi landade sedan på bishops arms för en apelsinjuice innan det var dags för sängen. Tänkte vi skulle spana på grabs men det fanns inget att spana på. Jag tror inte att det är rätt väg att träffa ngn på krogen... det kändes inte som min arena.

På lördagen smaskade vi i oss frukost och gick sedan på stan + att vi checkade in på Lilla Hotellet. Vi var inne på Arken som var underbemmanat. En stackars tjej som inte kunde svara på "specialfrågor" om skjortor mm. Köpte Ann Heberleins bok och lite annat... Vi gick sedan på stan länge! Vid lunch tänkte vi ta en grovmacka... fanns inte att uppbringa någonstans. Hur svårt kan det vara med ett rågbröd, lite ägg och några räkor? Vittbröd fanns! Majonäsindränktaröror på grovbröd fanns! Till sist i saluhallen fick jag en leverpastejsmacka där jag fick peta bort majonäsen. Ringde till C som var på sjukhuset med J. De tappade honom på 2½liter vätska från buken. Fortsatte shoppa och fick tag i en minikånk och en fin plånbok. Åt middag (igen) på thairestaurangen (åt där på fredagen också men då var vi så stressade att vi inte fick i oss all mat). Gick till hotellet och bytte om. Fick tag i C och åkte ut till henne och V. Vi hade nyckel så att vi kunde förbereda lite kvällsmatsfika. Satt i timmar och pratade, skrattade, var allvarliga...
Sedan landade EmL och jag på Bishops arms igen för en grapefruktjuice och sedan gick vi till Old Bull där vi träffade M och M och T. Tog en ananasjuice där. Ställde om klockan till sommartid och gick och lade oss.

På söndagen åt vi en god frukost på Lilla Hotellet innan vi packade oss iväg till domkyrkan för att gå i Högmässan. Det var Anna som predikade och det var en mkt bra predikan! Kyrkkaffe och sedan ringde vi C. Åkte till hospice. J:s pappa och C:s pappa var där tillsammans med C och V. Vi gick in till J som nu ligger för döden. Jag är så oändligt tacksam att Hedvig och jag fick träffa honom för en vecka sedan och att han då talade om för mig att han ville att EmL skulle hålla hans begravning (de har musiken tillsammans). Nu fick jag hålla honom i ena handen och EmL höll i den andra. J tog kraft till att fråga EmL om hon ville hålla hans begravning. Så fint att få vara med om detta... Det var ro i sorgen, det var stillhet. J höll min och EmL:s hand och jag kan bara säga att det var en kraft i det mötet och i det handhållandet. Jag hälsade till honom från Hedvig och Emy och han tog av sin ork att säga hälsa tillbaka. J sov från och till och han sa flera gånger att han är så trött. J:s mamma kom... kände inte igen mig/oss... När vi gick så sa jag "hej då" till J och han tittade in i mina ögon... han sa något men jag minns det inte... jag minns bara känslan av blickens djup som sa så mycket. Det är svårt att säga "hej då" till en vän... Döden i sig är inte farlig... bara så orättvis!

Efteråt for vi med C och V till MC Donalds. Skulle ta en kycklingwrap, men kunde bara ta två små tuggor... vedervärdigt! Blev smoothie i bilen istället. Åkte med C och V hem. Satt och pratade en stund, skratt och allvar blandat.
Sedan for vi hemåt.

Jag är så enormt tacksam att jag fått lära känna en liten del av J. Det gör så ont att nu bara vänta på beskedet om att han "gått hem"... Men min sorg och smärta är inte ens en miljontedel av den smärta som C upplever. Jag önskar att jag hade magiska krafter så att jag kunde "göra allt bra och ta väck all smärta och sorg". För C och V är värda något bättre. Det är så orättvist att man ska förlora sin förälder när man bara är 3½år gammal...

C, om du läser detta så minns att EmL, du och jag är de tre musketöserna. Vi finns här!

Så idag måndag morgon. Topsy lämnad till klippning, vilken hade flyttat. Hon hade inte fått tag i mig per telefon så hon kom o hämtade mig. Topsy kräktes i bilen... ska åka tillbaka och hämta henne alldelse strax och sedan ska jag till jobbet.

Inget nytt på viktfronten...

Ytterligheternas helg!

Så for vi ner till Skåne.
Hedvig skulle på konfa förläger i Staffanstorp.
Emy av längs vägen, hon och Topsy till pappa.
Ågren att se exet, sa cirka 5ord till honom (hämtar Emy imorgon cirka 5).
Hedvig och jag till Center Syd.
In i bokaffär köpt bajsboken som V ska få nästa vecka.
In på gallerix för något litet till J.
Äta...
Mc Donalds in - vände - ut.
Potatiscaféet.
Hedvig glutenintolerent - prata, undersöka, förklara. Resultat liten potatis med räkor och grönt.
Förtvivlat ansträngt leende expedit (vad är gluten undrade två av dem - vad är det hon inte tål).
Sedan jag...
förklara...
magopererad, jag vill se mängden börja med räkorna... keso istället för sås. Tack!
Äta, stressad.
Få i sig hälften.
In på apoteket.
I bilen.
Leta efter hospice.
Hitta hospice.
Parkera.
Tunga steg...
Tråkigt område.
Hedvig förbereds.
Hedvig funderar.
Smittar cancer... tonårings frågor... finns det döda människor där... luktar inte döda människor...
In på hospice, fråga efter rätt rum.
Krama om C (älskade vän).
J hade besök.
Besök går.
Krama J - så gott att se dig!
Hedvig kramar.
Sitta och prata.
Mina egna tankar: Vem har intagit J:s kropp? Det är J där inne bakom det förändrade skalet.
Lugnt - tyst.
Som om tiden står stilla.
Iväg igen.
Slänga av Hedvig i Sandby.
Fara till Skivarp.
Kör förbi skylt: Livsgjuteri.
Kunde det passa bättre...
Träffa I och M och AG.
Tänk!
I har blivit mamma.
Hon var som Hedvig när vi lärde känna varandra.
Tiden går.
Får en nyfödd i min famn!
Livets under.
Inom mig är det kaos.
Två perfekta små prinsessor.
Pratar... planera dop...
Tillbaka i bilen till Sandby.
Landa på K och T´s soffa.
Busiga hundar - fungerade bra.
Sova.
Vakna.
Äta.
Till föräldramöte.
Praktiska bestyr.
Samtal om Hedvigs gluten, om pappas tolkbehov, om vilken av gtj som vi ska gå på... ändringar...
Telefonsamtal.
Min mormor in på sjukhus - förmodad ny stroke.
Hemfärd.
Hunger.
Ilska.
Hämta Emy och Topsy.
Köra.
Handla akutmat på Ica, gått för länge sedan maten.
Kan inte äta.
Mår dåligt.
Ont.
Ligger på soffan.
Tar lite fil - äter nästan inget.
Lägger mig.
Emy ensam vid TV:n.

Och nu en ny dag och en ny vecka...

-34,4kg

Boendebryderi...

Tänk att aldrig mer få säga: Från prästgårdsfönstret ser jag ...

Så kan det bli. Imorgon värderas prästgården sedan kommer det nog bli en försäljning. Jag som inte har fast jobb och som är ensam lär förmodligen inte ha en chans. Mina prisklasser finns uppåt landet...

Jag vet inte hur de tänker. Det är ca 15meter ner till kyrkogården. Du kan inte röjja runt på gården, hänga tvätt, ha rutchkana och annat (enligt mig) på tomten. Barnen kan inte stojja för mycket då det är begravning. Djur kan inte släppas lösa för då smiter de ner på kyrkogården. Folk går förbi tidigt om morgonen och sent på kvällen. Hög musikröj fungerar inte så bra etc etc.
Till det kommer att huset är gammalt och nedgånget. Strulande panna, läckande fönster och förmodligen tak som måste ses över. Men jag ÄLSKAR det.

För första gången i mitt liv har jag funnit ett boende där jag trivs, där jag och huset andas samma själ.

Det gör så ont i mig när jag tänker på att jag kanske inte kan bo här. Att jag blir tvungen att se andra bo här. sover dåligt om nätterna, är deppad och nerstämd, ont i magen och svårt att äta. Det gungar under mina fötter...

Visst är mina problem världsliga men för mig, just nu, utgör de min värld... mitt K2.

Tänk att istället för 40årsdagen blir det kanske flyttstädning, inte vad jag hade planerat...

4månader sedan operation... by the way...
-33,8kg

15år

15år sedan jag blev mamma för första gången!

Flaggan är hissad, solen skiner, frukost äten.
Nu en stunds vila innan Hedvigs tjejgäng dyker upp.

-33,6kg

Vill inte!

På torsdag i nästa vecka kommer det en värderingsman och värdera min älskade prästgård. Församlingen funderar på att sälja av fastigheten... jag har inget fast jobb så jag kommer aldrig kunna lösa ut den. Dessutom är det stora renoveringsbehov... pannan... fönstren... kök... badrum...

Men jag vill inte vara med om detta!

För första gången av alla ställen jag bott på känner jag att jag och huset andas samma själ. Jag älskar detta stället trots kalla dagar och pannproblem, trots spindlar och mördarsniglar och läckande fönster.

Så Gud... ge mig ett fast jobb eller ge mig en vinst på lotteri eller ge mig en rik händig man eller kvinna FÖR JAG VILL BO KVAR HÄR I PRÄSTGÅRDEN!

16 veckor?!

Räknar jag rätt att det är 16 veckor sedan dr Peter gjorde min gastric bypass. O.m.g. vad tiden gått fort och ändå känns det som en evighet. 16veckor in på mitt nya liv... veckor utan socker; inget godis - inga kakor, inget mjuktbröd (i stort sett för jag har testat men mår inte bra av det).
Så om det nu är 16veckor sä är det omkring 19veckor sedan de ringde mig i oktober och erbjöd mig operation. Där någon stans började också flytet...att dricka ngr veckor innan open.

Och idag smått otroliga - 33,2kg.

Just another day...

...men inte "for me in paradaise".

Just nu är inte humöret på topp.
Orken finns inte och glädjen är åter som bortblåst... men jag hoppas inte längre än att jag får tag i den om ett litet tag igen.

Det vart ingen storvinst på min trisslott, däremot en 25kr vinst och det är ju inte fy skam det... då gick det iaf på ett ut.

Jobbade helgen och är ganska mör idag... försöker laddar om. Hade velat träffa J men han ligger på isolering nu så det blir förhoppningsvis lite längre fram. Jag tänker på honom iaf idag när han fyller 39år. Tänker på er också C o V och alla de som finns där hos er.

Idag fick jag på mig storlek 26 i jeans... märklig känsla... jag borde jubla men istället är jag OFF. Har problem med ätandet för tillfället, inget smakar och jag har neggo-tankar.

Hedvig fyller 15år på söndag o jag ror inte iland alla hennes måsten om bakning och annat. Vet inte hur jag ska komma igenom det. Köpetårta var inget alternativ... marängswizz inget alternativ... andra förslag inget alternativ... Hedvig vill baka (fast jag vet att det alltid slutar med att jag står med knäna i skiten och ett kök fullt av gfmjöl och kakaokladd och ett enormt godissug).

Just nu är det alltså inte kul...

..men ok...
-32.6kg är jag tacksam för!

Dagsläge och drömmar...

Dagsläget är smått kaotiskt. Ska ha klart två predikningar, helst, på söndagens tema. Har tre gudstjänster. Sedan är jag ledig på måndag då jag far ner till Lund över dagen. Hedvig är i sitt esse... Jag blir så trött och ledsen på att "jag inte visar kärlek - att jag är känslokall" och på att Hedvig "inte mår bra". Till det kommer Emy som ÄR dålig. Hon har haft ont i knäet i över en månad och nu har hon svårt att stödja på det /haltar betänkligt/. Dessutom hade hon i morse lock för örat, vilket i sig inte är ngt... men då hon skulle tryckutjämna viner det och låter/blåser från örat. SUCK! Emy är född med partiell gomspalt och har varit öronbarn sedan hon föddes. Alltså sitter jag nu i väntans tider på att vårdcentralen ska ringa tillbaka så att jag kan få boka en tid. Själv har jag varit på fotvård, där man också konstaterar att jag är påväg in i ett skov. Till det lagom stressad och ska boka ny konfaresa, resa och grejjer som KU vill göra och...och...och... listan kan göras lång och jag betar av en sak i taget. Först Emy, sedan predikan, sedan begravningstal och sedan Hedvigs födelsedagsbestyr.

Just det...pannan la av igår och trots mina idoga upplivningsbesök så är här KALLT och INGET VARMVATTEN.

Drömmar:
Att få jobba än närmare där jag bor.
Att få tillräckligt med pengar - t.ex. vinna åtskilliga miljoner för då skulle jag:

1. köpa loss prästgården och totalrenovera den
2. köpa ett mysigt boende där A-G kan hålla till
3. göra att L får det lite bättre
4. skaffa mamma ett större boende
5. köpa mopeder till barnen

Nu ringde sjuksystern. De tar en koll på Emy kl. 15.45. Skönt! Och tack o lov en läkare som jag känner förtroende för! I det fallet saknar jag K på mer än ett sätt...

Grattis I och M till era underbart söta tvilling prinsessor (nu lär ni ha händerna fulla). All lycka till er och jag ser fram emot ett sommardop ;)

-32,2kg

Vasalopp - årsmöte & skov.

Så har då Vasaloppet körts. Jag måste vara smått galen som blir rörd av att se kranskullan lägga kransen kring halsen på den som går i mål. Jag bryr mig inte så mkt om vem det blir, bara att det blir. Första Vasaloppet utan blåbärssoppa och mandelbiskvi (soppa utan biskvi var inget alternativ för mig).

Nu sitter jag och förbereder mig mentalt på att gå till Byalagets årsmöte. Gått igenom klädalternativ men inser att jag tar det vanliga: jeans och tröja. Det är ju inte mitt utseende som står på dagordningen (ok jag har plockat lite på bryn & mustasch - lite fåfäng är jag).

Efter duschen idag inser jag att jag är på väg in i ett psoriasisskov igen. Jag är röd och irriterad (mindre än vanligt visserligen) men det mest irriterande är nya PPPblåsor på höger fot. Jag HATAR PPP!

Tänker mycket på C och V & J. I fredags kom beskedet att J har en obotlig form av cancer. Det "suger" och jag kan inte riktigt ta det till mig. Det är så fruktansvärt orättvist!

Vikten står still - bilder från mina "största jeans" kommer längre fram, kanske om så där en 10kg till.